söndag, augusti 30, 2009

Moderaterna vill inte skuldsätta våra barnbarn

I en annons från Moderaterna gottar man sig åt att inte ha skuldsatt framtida generationer genom att "låta sedelpressarna gå". Hur kan Reinfeldt sätta sitt namn under sådant? Kan vi ha förtroende för ekonomiska amatörer?

Solidaritet är kittet som håller ihop Sverige, brukade Socialdemokraterna säga tidigare. Idag annonserar Moderaterna på en helsida i bl a SvD "Ett Sverige som håller ihop i krisen". Man kunde tro att nu skulle "det nya arbetarpartiet" annonsera hur ytterligare inkomstutjämning skall åstadkommas med statens hjälp. Fredrik Reinfeldt deklarerade ju i torsdags på Moderaternas stämma i Västerås att han inte tänkte ta strid mot S-märkta värderingar (se analys i SvD idag).

Men annonsen vänder sig mera mot dem som kanske tror att det är regeringens politik som medfört att arbetslösheten ökat. "Sverige kan inte ensamt få fart på handeln" står det i inledningen. Vad menas? Handeln skulle ju kunna ökas kraftigt med hjälp av t ex en tillfällig momssänkning. Troligtvis menar Moderaterna med "handeln" istället det som vanliga människor kallar exporten. Men det tycks inte reklammakaren ha begripit.

Texten fortsätter med att Sverige är ett land som tagit ansvar i krisen. Sedan skriver man:
"Ett land som hållit ihop och låtit bli att skuldsätta framtida generationer genom att låta sedelpressarna gå, som tagit långsiktiga beslut hellre än dyra och bekväma genvägar."
Med detta kunde man tro att Moderaterna vänder sig mot Socialdemokraterna som enligt gammal tradition kan tänkas vilja öka statens skulder för att stimulera konjunkturen. Men detta är fel enligt Thomas Östros (S). Han beskyller istället Moderaterna för att själva vilja använda sedelpressarna för att hantera krisen. Sanningen om detta analyserade jag i artikeln om alarmismen i fredags.

Så vem riktar man sig emot när man framhåller risken med att skuldsätta framtida generationer? Tydligen är det Konjunkturinstitutet, Finanspolitiska Rådet och Svenskt Näringsliv som utgör måltavlan. Det är dessa och några ytterliga bedömare som förordat en mer expansiv finanspolitik. Men Moderaterna vet bättre. Det är både ansvarslöst och "dyrt" att låta staten gå med underskott under en lågkonjunktur.

Låt oss först se närmare på frågan om det är "dyrt". Med detta ord måste avses att vi visserligen kan få ner arbetslösheten genom låntagning men att det sänker tillväxten över en längre tid så att välståndet blir mindre än det annars skulle ha blivit. Därför är det bättre att "värna jobben och välfärdens kärna" (på lång sikt kan man förmoda) genom att låta arbetslösheten öka i dagsläget och acceptera nedrustning av välfärdens kärna. Låter inte det som Orwells nyspråk?

Naturligtvis kan det vara sant att det förhåller sig så som jag tolkat budskapet. Men det sägs inte. Moderaterna säger bara något i stil med att "frihet är slaveri". Det verkar olycksbådande att annonsen, som är undertecknad av Reinfeldt med både namnteckning och namnförtydligande, använder sig av ett så försåtligt språkbruk.

Varför skulle Konjunkturinstitutet m fl vilja förorda recept mot krisen som är "dyra"? Varför verkar det vara fel? Därför att ingen ställer upp på Moderaternas verklighetsbeskrivning. Att bekämpa krisen snabbt och kraftfullt är helt enkelt ingen "dyr" väg att gå. Tvärtom, skulle föreslagna, ganska begränsade, åtgärder kunna leda till högre tillväxt sett över hela krisperioden än en politik som leder till onödigt stor arbetslöshet och större fall i BNP.

Men betyder då inte statliga lån att våra barnbarn måste betala av en något högre statsskuld och därför tvingas lida av låg levnadsstandard under ett antal år i framtiden?

Den första fråga man måste få svar på är vem som tar emot dessa avbetalningar? Om det är bankspararna så består väl också de av våra barnbarn. Eller är det bankernas aktieägare? Även de är väl våra barnbarn? Kanske det är bankerna betraktade som företag i någon metafysisk mening? En försvarlig del av produktionen i framtidens Sverige skall alltså fraktas till bankpalatsen och dumpas i deras källare till ingen användning. Det kan väl Moderaterna ändå inte mena?

Nu tänkte sig Moderaterna inte ens att lånen skall betalas tillbaka till några fysiska personer som tagit över dem från sina föräldrar. I annonsförfattarens hjärna är det inte några personer eller företag som lånar ut pengarna utan de kommer från "sedelpressarna". Och då blir det minsann dyrt för de tyngda framtida generationerna att betala tillbaka dessa pengar - till sedelpressarna eller vem? Hu så hemskt.

Den enda tänkbara betungande låntagning som kan ske idag är lån från utlandet. Men Sverige har sedan länge överskott i bytesbalansen (hela 6 % av BNP). Det är Sverige som lånar ut pengar till andra länder - t ex Estland, Lettland, Litauen och Ukraina - och där är det framtida generationer som kommer att få betala tung tribut till Sverige. Vi har inte behövt låna i utlandet sedan 90-talet.

Har finansminister Anders Borg godkänt statsminister Reinfeldts annons? Om så är fallet måste man oroa sig för att Sveriges ekonomi fortfarande kan fara i diket. Vi kan inte ha förtroende för ekonomiska amatörer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

7 Comments:

At 31 augusti, 2009 09:01, Blogger Per-Olof Persson said...

"Vi kan inte ha förtroende för ekonomiska amatörer."

- Ekonomer, som exempelvis James Mill, bekämpade (en krigsterm) merkantilismen i början av 1800-talet. Merkantilismen ansåg att det var konsumtionen som driver produktionen.

Citat ifrån James Mill 1808:

"....that consumption is posterior to production, as it is impossible to consume what is not produced. Consumption in the necessary order of things is the effect of production, not production the effect of consumption. (James Stuart Mill, Commerce Defended, C. and R. Baldwin, 1808, p. 79)."

- Produktionen och löneutbetalningarna kommer långt före konsumtionen. Detta förstår vanliga människor som inte studerat på högskola. Problemet är att merkantilismen återkom med Keynes på 1930-talet. Detta berodde inte på att merkantilismen är sann, utan på att den utlovar att det är politikerna som skapar tillväxten och sysselsättningen.

I verkligheten är det spararna och entreprenörerna som skapar tillväxten och sysselsättningen. I annat fall används pengarna till konsumtion i stället för produktion.

Full sysselsättning har aldrig varit ett problem att åstadkomma eftersom detta förutsätter att lönekostnaderna hamnar på rätt nivå i förhållande till kostnaderna. Det uppbyggandet av fackföreningar och kollektivavtal som skapar arbetslösheten.

Lönerna kan inte skapa efterfrågan i ekonomin eftersom löneutbetalningarna görs innan företagen säljer de färdiga produkterna till konsumenterna. Det är därför det finns kapitalister som finansierar produktionen och löneutbetalningarna. I annat fall har Karl Marx rätt att vinsterna (räntan på kapitalisternas finansiella kapital) tillhör arbetarna.

 
At 31 augusti, 2009 10:09, Anonymous Anonym said...

Flertalet kommuner saknar medel för att betala lagstadgade avtalspensioner.

Detta i kombination med att vi får allt fler äldre och att vi kommer att få en kvardröjande arbetslöshet sedan finanskrisen väl klingat ut då kommer det bli svårt att finansiera allt detta.

Detta talar definitivt för stora återhållsamhet med nya offentliga utgifter,behövliga besparingar samt ett säkerställande av att såväl stat som kommuner har en tillräckligt stor kassakista.
/Per Fredö

 
At 31 augusti, 2009 11:52, Blogger Danne Nordling said...

Per-Olof Persson, det väsentliga är inte att slå fast en vag princip om huruvida det är produktionen eller konsumtionen som driver den ekonomiska aktiviteten i samhället. Det är en ontologisk fråga som kanske har någon sorts relevans inom den teoretiska filosofin.

Vi måste istället ta fasta på hur ekonomin fungerar konkret i verkligheten. Det var naturligt för de klassiska nationalekonomerna och dessvärre även för Karl Marx att se det ekonomiska livet som ett antal produktionsprojekt. Man visste inte så mycket om ekonomi för mer än 200 år sedan.

Det är mer fruktbart att se det ekonomiska livet som en kontinuerlig process där det inte varje gång behövs en kapitalist som fattar beslut om att producera ett antal varor och därefter förskotterar pengar för att bekosta löner och andra kostnader under fullföljandet av produktionsprojektet.

Det är denna kontinuerliga produktion som skapar välståndet - inte konsumtionen som istället utgör användningen av det mesta av produktionen. Konsumtionen manifesterar välståndet.

Men i en marginalanalys kan såväl störningar i produktionen som konsumtionen reducera välståndet. Om många uteblir från arbetet pga svininfluensan kan produktionen minska. Det väntar KI under fjärde kvartalet i år.

Den privata konsumtionen kan också minska genom att folk blir oroliga inför medias rapportering om världskriser. Då beslutar företagen att minska produktionen för att inte få osålda lager. Det för en bedömare i industrialismens barndom sunda sparandet medför alltså en produktionsminskning. Det var för tidigare ekonomer något frustrerande.

Det moraliskt riktiga enligt deras moral var att spara. Men nu visar en närmare analys att ökat sparande kan ha "onda" konsekvenser. Eftersom moralen var känslostyrd ansåg många att denna analys måste vara fel. Moralismen fick styra synen på ekonomin.

Om sparandet påverkar den kortsiktiga konjunkturen öppnar det möjligheten för politisk påverkan på sparbeteendet. Detta var en lockelse som politikerna under 1900-talet inte kunde stå emot. De missbrukade synen på hur konjunkturerna fungerade genom att missbruka stabiliseringspolitiken för att öka den offentliga sektorn och höja skatterna. Detta är en särskild fråga.

Lönerna utgör grunden för efterfrågan. Men det är inte så enkelt som att ökade löner kan skapa ökad efterfrågan eftersom de samtidigt utgör företagens kostnader. Kapitalisternas främsta uppgift är inte (längre) att tillhandahålla kapital (penningsummor) utan att avväga kostnader mot intäkter så att företaget kan överleva. Inte ens om företaget vill expandera behövs penningstinna kapitalister. Det är företaget självt som sparat tidigare vinstmedel som bekostar nyinvesteringarna tillsammans med banksparare (löntagarna). Några kapitalägare (stora eller små) som sparat ihop ett kapital i någon annan verksamhet som "satsas" förekommer egentligen inte. Grovt motsvarar nyemissionerna av aktier utdelningen på aktierna.

Jag kan inte se att detta skulle medföra att Marx på något sätt skulle ha haft rätt. Vinsterna tillhör företagens ägare i kraft av att löntagarnas kontrakt uppfyllts vilket gör att "residualen" (vinsten) tillfaller den andra parten som har ett öppet kontrakt. Men löntagarna kan när som helst låna pengar för bli denna part om det skulle ge dem mer välstånd.
/DNg (forts)

 
At 31 augusti, 2009 11:54, Blogger Danne Nordling said...

Per Fredö, det du säger är ytterligare ett skäl till att vi inte kan slösa bort vår potentiella produktion på dunkla resonemang om att det skulle vara för dyrt att ha folk i arbete. Så länge de gör något litet nyttigt är det bättre än att de gör något onyttigt. Det kan aldrig bli en real uppoffring att få mer produktion. Produktion är det enda som kan uppoffras, vilket sker när vi låter kommunerna avskeda personal som producerar i välfärdens kärna i tro att vi inte har råd att låta dem arbeta. Vem får det sämre om äldreomsorgen fortsätter att fungera?

Vad som idag är viktigt är som du påpekar "stor återhållsamhet med nya offentliga utgifter" så att inte situationen blir ohållbar när konjunkturen normaliseras. Här måste ett allvarligt missförstånd föreligga att döma av utfrågningen i Agenda igår.

Där framställde Fredrik Reinfeldt det som politiskt omöjligt att stimulera nu enligt KI:s recept eftersom det var POLITISKT OMÖJLIGT att om ett par år komma med förslag om skattehöjningar och nedskärningar av offentliga utgifter.

Detta är fantasilöst. Om man går skattevägen finns det alltid möjlighet att i förväg konstruera temporära lättnader som inte kräver nya beslut för att avskaffas. Detta borde även vara möjligt för off utg. När det gäller att kompensera kommunerna för minskade skatteintäkter och ökade socialbidragskostnader är det självklart att det är temporärt. Man kan även ha temporära barnbidrag och pensionärsbidrag.

Andra utgifter är något besvärligare. Men tidigareläggning av byggandet av vägar och järnvägar eller kanske vindkraft och biokraft borde vara något som kan hanteras i motsatt riktning i en högkonjunktur utan att väljarna blir besvikna.

Reinfeldt resonerar som om KI förslagit nya vårdplatser och sjukhus som stimulans. Där kan jag hålla med om att nedläggning av sjukhus i en högkonjunktur kan bli svårt för väljarna att acceptera.
/DNg

 
At 31 augusti, 2009 18:15, Anonymous Anonym said...

Några kommentarer till Dannes senaste synpunkter.

Det låter ju bra att sätta folk i arbete genom att de bara gör något nyttigt.

Man måste då definiera vad som är nyttigt och hur det ska betalas i ett läge med 300 000 arbetslösa.

Vi har också omfattandde program just för att sysselsätta folk, att utbilda dem och att bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik.

I de socialistiska länderna var alla sysselsatta i vanlig produktion eller i de läger som dessa regimer placerat folk i.

Detta var förstås inte nyttigt eftersom det underminerade deras politik totalt.

Den definitionen på nyttighet kan alltså avvisas.

Att bara sätta folk i arbete krävs vidare en rad andra saker. Dit hör en adekvat utbildning och en vilja att verkligen arbeta.

Det är uppenbart att vi här har stora problem.
Så sent som i dag redovisades en undersökning, som visade att unga som skolkat och som inte fått godkända betyg i tllräcklig omfattning riskerar hamna utanför arbetsmarknaden och till och med i unga år bli förtidspensionerade.

Rapporten visade att kostnaderna för sådana ungdomar genomsnittligt ligger på 150 miljoner för vare enskild individ.

Detta är ett av det utanförskap, som man nu försöker begränsa via en ny skolpolitik.

Vi har redan ett omfattande investeringsprogram, men det kan inte förstärkas hur mycket som helst eftersom planeringstiden är lång. Det gäller bl a vägbyggen.

Det blir inte heller så lätt för kommunerna att satsa på alla de storstilade projekt, som kostar hundratals miljoner och som är kommunalrättsligt tveksamma.


Däremot kan man fråga varför bostadsbyggandet har sjunkit så markant i ett läge med låga räntor och stigande disponibla inkomster.

Min son som känner till denna bransch innefrån hävdar att den är korrupt och att byggkostnaderna skulle kunna sänkas betydligt.

Vi har ju också en "nyttig" sysselsättning, som ligger i allt svartarbete, vilket mer än hälften av vår befolkning anser vara godtagbart.
Så kan det vara i ett högskattesamhälle.

Anders Borg och alliansregeringen kommer att lägga fram ett budgetförslag, som han har definerat som nödvändigt stram med hänvisning till alla andra kostnader, som sedan inte låter sig finansiera, vilket inte minst kommer att drabba den äldre generationen.

Ändå blir nog underkottet 200 miljarder.

Det belopp KI vill lägga på ytterligare har väl inte närmare preciserats, men det överstiger knappast 20-30 miljarder.

Vad vänstern sen kommer med får vi snart reda på.

Ett tips är att den går på vänsterpartiets linje under högkonjunkturen, det som socialdemokraterna kritiserade dem för, nämligen 100 miljarder mer vilket allt ska överföras till den arbetsintensiva offentliga sektorn.

Den menar man tydligen är överlägsen den fria företagsamheten därför att där är alla nyttiga, nåt jag av erfarenhet vet inte stämmer.

Bidrag kommer att stå mot stimulanser.
Frihet mot tvång.
/Per Fredö

 
At 01 september, 2009 09:42, Anonymous Anonym said...

Rapporten som jaf hänvisade till är betydligt mer alarmerande än vad jag trodde den var.

Det rör sig om 20-400000 kronor per månad.

Denna form av långvarigt utanförskap måste alltså få allra högsta prioritet.

Det är fråga om en rad olika orsaker. Dåliga hemmiljöer. Far oh mor utan arbete. Bosatta i invandrarträda områden, där trångboenden även är låg liksom språkkunskaperna.

Skolk i skolan och dåliga skolresultat. Svårigheter ta sig in på arbetsmarknaden och hamnar därför i skilda åtgärdsprogram.

Drog-och alholmissbruk. Gängbildningar som "revolterar" mot samhället. Kriminalitet.

Även detta hör hår i bloggar där man analyserar ekonomi, politik, ideologier.

/Per Fredö

 
At 01 september, 2009 09:44, Anonymous Anonym said...

Trångboendet ska förstås vara hög, inte låg.

 

Skicka en kommentar

<< Home