Socialismen borde dödförklaras

Nyliberalismen har dödförklarats flera gånger. Men inte socialismen. Nu under finanskrisen är sista chansen att propagera för stabilt välstånd genom socialism. Men socialisterna är tysta. Därför är det dags att dödförklara socialismen som politisk idé.

Den västerländska kapitalismen har nu befunnit sig i manifest kris i nio månader. Det är längesedan kapitalismen visat så allvarliga svaghetstecken. Men trots detta har kapitalismens traditionella utmanare socialismen inte visat några tydliga livstecken. Ändå är den moderna socialismen konstruerad just för att vara ett alternativ till de "anonyma marknadskrafternas spel" med återkommande arbetslöshet och otrygghet som följd. Tidigare epokers socialism hade en rad andra syften som endast förmår engagera ett fåtal anhängare.

Dagens socialism är i mycket en produkt av det sk "arbetarproblemet". Det var en följd av 1800-talets urbanisering i kombination med industrialiseringen. De som flyttade in till städerna från landsbygden fick till en början mycket låg lön och hade inga färdigbyggda bostäder att flytta in i. Min hypotes är att den tidens socialister lyckades sälja in budskapet att det var marknadsekonomin och maskinerna som var orsaken till de sociala problemen som i själva verket orsakades av inflyttningen till städerna.

Olika världsförbättrare lanserade socialisering och avskaffandet av äganderätten som vägen till bättre välstånd. Man gjorde gällande att produktionen skulle bli mer rationell och därför öka snabbare. Det var samma budskap som hade presenterats av Thomas More i Utopia 1516 och som hade en förebild redan under antiken i form av Euhemeros' skildring av en ö-stat utanför Indien (som Utopia).

Den grundläggande tanken i socialismen är att effektiv produktion är en kollektiv nyttighet som inte kan produceras enskilt av individerna. Likaväl som att staten måste producera "säkerhet" (försvar, polis och rättsväsende etc) kollektivt för att den skall bli effektiv, måste staten producera mat, kläder och bostäder etc kollektivt för att det skall räcka åt alla. Härav följer att utdelningen av de producerade nyttigheterna skall ske efter lika behov - i analogi med att alla får lika nytta av t ex försvaret.

Ett sidospår från denna likatilldelning är vissa socialisters tanke om "rättvis fördelning" utan att produktionen socialiserats. Och enligt Karl Marx är alla funderingar på rättvisa ovetenskapliga och utopistiska. Den "vetenskapliga" socialismen är i själva verket ingen socialistisk lära utan en prognosteori om hur kapiatalismen fungerar, som går ut på att kapitalbildningen (investeringarna i maskiner) kommer att orsaka sådan misär att det blir revolution.

När jag ser ut över hustaken här i Menton dräller det av TV-antenner. Varför kan man inte samsas om några få centralantenner istället? En liknande fråga ställde den utopiske socialisten Edward Bellamy 1887 när han såg allas enskilda paraplyer i Boston. Varför skulle inte istället vattentäta markiser kunna fällas ner över gatorna? Det har något med människans förmåga till samarbete att göra. Utan försvar kan man råka riktigt illa ut. Men att gå ihop om centralantenner, markiser, fritidsbåtar eller simbassänger är mycket svårare trots att det kanske skulle vara rationellt. Den socialistiska förhoppningen är att kulturens fördärvliga inflytande skall kunna elimineras så att människornas sanna, altruistiska natur skall kunna befordra produktivt samarbete.

De som är mera luttrade förstår att "den socialistiska människan" är någonting fåfängt att hoppas på. Då återstår två alternativ: tvång eller liberalism. Socialistisk produktion baserad på tvång kollapsade i praktiken för 20 år sedan 1989. Den kinesiska kvarlevan har blivit alltmer kapitalistisk. Sedan början av 90-talet är den klassiska socialismen knappast aktuell som produktionsform för att åstadkomma bättre välstånd. Och nu när dess sista fördel - stabilare välstånd - verkligen skulle kunna propageras är socialisterna tysta. Det förnyade intresset för Marx, som rapporterades i höstas, är tydligen ingenting som blivit en realitet. Kanske man till sist upptäckt att Marx ingenting har att säga vår tid, vare sig det gäller kapitalismens tendenser eller som ett alternativt sätt att organisera det ekonomiska livet.

Dagens finanskris skall inte övervinnas genom övergång till socialism. Det är kapitalismens återhämtning vi alla väntar på. Socialismen som politisk teori borde därför dödförklaras. Det är inte längre en ideologi som företräds av någon seriös kraft i samhället. Borde inte detta slås fast i samhällsdebatten klart och tydligt? Socialismen har ingen framtid. Nyliberalismen har dödförklarats ett antal gånger. Borde inte socialismen med större rätt kunna dödförklaras under dagens finanskris?

Forts: Socialetatismen och klasskillnaderna

Sheri Berman i Arena om socialdemokratins ev död v-18

Läs även andra bloggares åsikter om socialism, kapitalism, finanskrisen, nyliberalism, ideologi, marknadsekonomi, finanskris, utopi, altruism, tvång, politik, ekonomi på intressant.se