torsdag, september 10, 2009

Är löneökningar ofarliga i dagens krisläge?

I TV:s aktuellt ikväll hävdade IF-Metalls ordförande Stefan Lövdén att löneökningar skulle vara välgörande för att de höjer köpkraften och konsumtionen. Det gavs understöd för kravet på löneökningar i dagens krisläge genom intervjuer ute på arbetsplatser. Men löneökningar inom den svenska industrin borde inte kunna motiveras på detta sätt.

Det borde vara klart vid det här laget att exportindustrins löneökningar inte kan påverka exportefterfrågan riktad mot Sverige. Endast om man antar att det blir spridningseffekter till hemmamarknaden kan det bli ökad efterfrågan för helt andra företag än exportföretagen. Det var kanske något sådant Lövdén hade i åtanke. Men han sade inget sådant.

Alla företag har olika lönebetalningsförmåga. Även inom företagen finns det olika förmåga att bära högre kostnader. När kostnaderna för vissa företag eller avdelningar bedöms bli långsiktigt för höga vidtar en krympningsprocess. Den börjar med de minst lönsamma delarna och leder till arbetslöshet. Det finns ingen anledning att moralisera över detta. Processen är nödvändig för att välståndet skall öka. När tiderna är goda kan de friställda få jobb i andra företag.

Även Stefan Lövdén hänvisade till denna omvandlingsprocess. Men man kan inte alltid kräva att strukturomvandlingen skall drivas på av "för höga" löneökningar. Det stora bortfallet av efterfrågan som exportnedgången i år medfört har haft som följd att de svaga företagen och företagsdelarna redan utsatts för den nyss nämnda krympningsprocessen. Det finns därför ingen anledning att driva på denna process med lönekrav som en stor del av företagen inte skulle klara utan avskedanden. Och det finns färre företag som kan anställa de friställda.

Att allmänna löneökningar skulle leda till ökad konsumtionsefterfrågan är inte heller säkert. Redan nu har reallönerna efter skatt ökat ordentligt. Men genom osäkerheten om jobbutvecklingen har detta motverkats genom ökat försiktighetssparande.

Den avgörande frågan blir därför: Skulle löneökningar, som kan befaras öka kostnaderna och minska jobben, kunna leda till ökad efterfrågan och fler jobb?

Eller är det så att konjunkturen måste förbättras innan det blir möjligt att betala högre löner?

(Se även bloggartikel om lönestopp från maj 2009 samt fackens synpunkter på DN-debatt 10/9.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

2 Comments:

At 11 september, 2009 08:58, Blogger Per-Olof Persson said...

"....löneökningar skulle vara välgörande för att de höjer köpkraften och konsumtionen"

- Vad hände när Herbert Hoover i november 1929 tvingade näringslivet att inte sänka lönerna?

Svar:

Massarbetslöshet och en långvarig depression uppstod. Reallönerna för de som hade kvar sina arbeten ökade kraftigt eftersom konsumtpriserna föll. Detta innebär att kostnaden per producerad enhet ligger kvar på samma nivå som tidigare samtidigt som försäljningsintäkterna per enhet sjunker.

Detta innebär sin tur att företagen är tvungna till att skära ned produktionen (kostnaderna) för att försöka förhindra att försäljningspriserna sjunker ännu mer. Om näringslivet säljer färre enheter och penningmängden är stabil, kommer människor att ha möjligheten att spendera mer pengar per enhet.


- Vad hände när laize-faire tillämpades vid depressionen 1920-21?

Svar:

Produktionen föll med 21 % men arbetslösheten ökade enbart med 7 procentenheter. Näringslivet hade råd att ha fler anställda eftersom lönerna föll. Kostnaderna sjönk samtidigt som försäljningsintäkterna sjönk.

Reallönerna höjdes ändå eftersom konsumentpriserna föll mer än lönerna. Krisen uppstod inte i konsumentvaruindustrin och berodde därför inte på en sjunkande efterfrågan på konsumentvaror.

Krisen uppstod i den tunga industrin (naturresurser, halvfabrikat, investeringsvaror) och priserna sjönk därför mycket kraftigt för dessa produkter. Arbetslösheten uppkom främst inom dessa sektorer.


- I denna artikel finns lite mer fakta:

"Did FDR Make the Depression Great?"

http://mises.org/story/3448


"Herbert Hoover, though not under Keynes's influence, defended a version of the first theory. If wages were not kept high, purchasing power would be insufficient to restore prosperity. Accordingly, Hoover encouraged businesses to refrain from wage cuts."

 
At 12 september, 2009 12:09, Blogger Per-Olof Persson said...

Löner är arbetsgivarens kostnader

- Löner är arbetsgivarens kostnader och intäkter. Om näringslivet betalar ut löner på 1000 miljarder kr så kan näringslivet också få intäkter på 1000 miljarder kr om pengarna används till inköp av konsumentvaror.

Men keynesiansk stimulans går INTE ut på att höja lönerna för att öka efterfrågan på produkter och därmed på arbetskraft.

Keynesiansk stimulans går UT PÅ att höja arbetsgivarnas intäkter och arbetsgivarnas vinster samtidigt som reallönerna ska sjunka. När reallönerna sjunker så sjunker arbetstagarnas köpkraft.

Keynesiansk stimulans går UT PÅ att höja arbetsgivarnas köpkraft samtidigt som löntagare, pensionärer etc får en lägre köpkraft.

När företag och konsumenter ökar sin upplåning kommer penningmängden att öka. När mer pengar används till konsumtion och till investeringar, kommer arbetsgivarnas intäkter arbetsgivarnas vinster att öka. När vinsterna ökar upptäcker arbetsgivarna att det är lönsamt att producera och anställa fler arbetstagare.

Men detta sker till priset av att konsumentpriserna börjar att stiga och att reallönerna börjar att sjunka. Detta fungerar därför så länge människor inte begär kompensation för sjunkande realinkomster.

 

Skicka en kommentar

<< Home