Kinas kapitalism bygger på egenintresset
Bönderna fick egen mark som de till stor del kunde odla för egen vinning. Lönerna sattes efter prestation och anställda kunde avskedas. Detta är inte kommunistisk altruism utan bygger på egenintresset. Men det sades inte i det brittiska TV-programmet.
Nyss sändes ikväll del 1 av den brittiska serien "Kapitalism på kinesiska". Andra delen kommer 13/9 kl 22 (repris i kunskk på fredag 11/9 kl 22). Det är ett program som handlar om hur Kina gick från kaos och fattigdom till att bli en ekonomisk stormakt. Vilka var orsakerna?
Ett av syftena med införandet av kommunism i Kina 1949 var att höja folkets levnadsstandard. Det skedde på liknande sätt som i Sovjetunionen i slutet av 1920-talet. Jordbruket kollektiviserades inom ramen för "folkkommuner" och större företag inordnades under en centraldirigerad planhushållning. Egenintresset som drivkraft och avsked från jobbet som yttersta sanktion mot dem som "inte skötte sig" avskaffades. Kina förblev fattigt. Miljoner kineser svalt ihjäl.
Den nye ledaren efter Mao Zedong (1893-1976) hette Deng Xiaoping (1904-1997). Han hade redan 1962 citerat ett talesätt som löd: "Det spelar ingen roll om en katt är vit eller spräcklig, bara den fångar möss." Han råkade därefter flera gånger i onåd och hade besvär med den av Mao utsedde efterträdaren Hua Guofeng (1921-2008) som han utmanövrerade 1978.
Dengs reformpolitik började med att han accepterade att man i en avlägsen provins delade upp kommunens jordbruksmark på privata lotter. Detta höjde produktiviteten mycket kraftigt. En fortsättning följde och tidigare svältande delar av Kina kunde försörja sig själva.
Reformpolitiken fortsatte genom att ekonomiska frizoner bildades med början vid Kinas sydkust. Utländska företag bjöds in med lockelsen att få använda billig och flitig arbetskraft. Men de accepterade inte att de som "inte skötte sig" inte skulle kunna avskedas som i de statliga företagen. Inte heller accepterade de att lönerna skulle sättas med hänsyn till den lokala hierarkin. De fordrade löneskillnader som var motiverade av skillnader i vad den anställde uträttade.
Någon filosofisk förklaring till att de ekonomiska frizonerna blev så framgångsrika att många fler snart upprättades gavs inte i den brittiska dokumentären. Litet diffust hänvisades till att efterblivenheten bröts genom att Kina öppnade sig mot USA. En hel del av programmet handlade om det diplomatiska arbetet med kontakterna med USA och Dengs besök hos Jimmy Carter. Inte ens frångåendet av planhushållningen som ekonomiskt system betonades. Kanske blir det bättre i nästa del.
Det som borde understrykas är att Kina till slut frångick Maos teorier om människan driven av hängivenheten för den stora saken att få tjäna folket. Här i västerlandet skulle vi säga altruism eller osjälviskhet. Den kommunistiska synen på människans natur var helt enkelt felaktig. När bönderna fick rätt att sälja den produktion som återstod när en viss mängd "sålts" till staten ledde deras egenintresse till att produktionen ökade. "De fick frihet" som en av de kinesiska kommentatorerna uttryckte saken.
Trots att slutsatserna var inlindade i programmet är det ändå anmärkningsvärt att SVT sänder ett program som åtminstone för ett antal år sedan hade varit svårt politiskt inkorrekt. Sådana saker har tidigare bara kunnat ses i utlandet eller i Axess-TV på aparta sändningstider. Men mediavänstern håller kanske på att gå i pension?
Se även bloggartikel om reformpolitiken maj 2005.
Läs även andra bloggares åsikter om altruism, egenintresse, egoism, osjälviskhet, Kina, kommunism, socialism, kapitalism, ideologi, Deng Xiaoping, Mao, filosofi, politik på intressant.se
posted by Danne Nordling @ 23:59
2 comments
2 Comments:
Incitament för individen är viktigt eftersom människor inte arbetar/studerar/uppfinner etc för att försörja människor de aldrig har träffat/är bekanta med. Ett exempel är att busschaufförer i Sovjet hade tre gånger högre lön än läkarna. Det var inga patienter som i detta system som fick vård utan att de först fick muta vårdpersonalen.
Ett riktigt stort problem är att logistiken inte fungerar i en planekonomi. För att kunna producera exempelvis bilar måste först tusentals delar produceras. Om en del fattas stannar produktionen. Därför var produktionen antingen stillastående eller gick på halvfart.
Problemet är att det inte existerar marknadspriser och privat äganderätt. Privat äganderätt är förutsättningen för att människor ska ha incitamentet att fatta bra beslut. Ett bra beslut ger belöning medan ett dåligt beslut straffar sig.
Marknadspriserna ser till att resurserna används där de gör störst nytta. Detta beror på att resurserna (även arbetskraften) har en tendens att betalas i förhållande till sin marginalproduktivitet.
I en planekonomi kommer resurserna däremot att låsas in av producenterna. Varje producent har ett planmål att uppnå och därför finns det ett incitament att skaffa så mycket resurser som möjligt. Resurserna kommer inte att släppas till någon annan producent även om de skulle göra större nytta någon annanstans.
Kina är tudelat ekonomiskt.
Vi vill jag betrakta landet som med den största ekonomiska tillväxten i världen och ett land som snart kommer att närma sig USA som den ledande ekonomin.
Detta är bara en sida av tudelningen.
Det kommunistiska partiet godtar visserligen en form av statskapitalism, kännetecknad av deltagande i en globaliserad värld, men tyglad av det kommunistiska partiet.
Det gläder sig västvärldens fretag åt.
Men det saknas all rättssäkerhet i Kina. Fler människor avrättas där sammantaget i världen.
Tortyr hör till bilden liksom en censur kännetecknad av kontroll över partifiender och likaså av kontroll över allt som vi betraktar som fri-och rättigheter.
Västvärldens press har inga möjligheter få sina artiklar publicerade och det gäller även en informationskälla som Googgles.
Detta har den amerikanska kongressen starkt reagerat emot men utan resultat.
Den fri företagsamheten inom jordbruket må ha gett en del goda resultat, men är även är den undder under rigorös kontroll.
Några sociala förmåner som pension och en samhällelig sjukvård existerar knappast.
Regimen menar att det är en angelägenhet för varje kines.
För att förbättra sin egen och familjernas ekonomi söker mn sig till städerna och tar där lågt betalda jobb, som emellertid motsvarar höga inkomster på landsbygden.
Ett besök hemma per år har man råd med.
Parrallet med detta har vi en över-oh medelklass av kanske 400 miljoner som lever någorlunda gott på marknadsekonomin och partiet.
Danne refererar till dokumentärer om det verkliga Kina av i dag. Det behövs mer av detta om det nu är möjligt.
Dit hör den bedrövliga klimatpolitiken där man räknar med att 70 procent av Kinas vattendrag, int minst Gula Floden, är extremt förorenade.
300 miljoner kineser saknar tillgång till vad vi menar med rent vatten.
Lagar mot detta finns men kontrollmekanismerna fungerar inte.
Vi vet också att energin bygger på brunkol, vilket resulterar i luftföroreningar och koldioxidutsläpp liksom smogg.
Med detta Kina ska nu EU nå någon form av uppgörelse om klimatpolitiken.
En smådom. Det blir omöjligt.
Per Fredö
Skicka en kommentar
<< Home