Tunga ekonomer skeptiska till klimathotet

Ekonomerna Radetzki och Lundgren underkänner klimatforskarnas sätt att bedriva vetenskap när man presenterar grunderna för klimathotet. Dessutom inträffar temperaturökningen vid jordytan trots modellernas förutsägelser om temperaturökning högre upp. Därtill kommer att återkopplingen i modellerna är osäker.

Idag fick jag nummer 5/09 av Ekonomisk Debatt där ett debattinlägg i klimatfrågan publiceras av professor Marian Radetzki och fil dr Nils Lundgren. Det är rubricerat "En grön fatwa har utfärdats" och författarna är ytterst kritiska till hur själva debatten om klimathotet och utsläppen av växthusgaser har förts hittills.

Utgångspunkten är att en 50-procentig minskning av växthusgaser till 2050 skulle kosta ca 2 procent av världens BNP varje år. Med en BNP idag på drygt 60 biljoner dollar skulle alltså kostnaden bli 1 200 miljarder dollar och ännu mycket mera i framtiden med högre BNP.

Det politiska etablissemanget säger sig vilja ta på sig dessa kostnader, enligt författarna. Det kanske man inte kan hålla med om. Tongångarna inför klimatmötet i Köpenhamn i december tyder snarast på att många länder inte vill ta på sig kostnaderna inom överskådlig tid. Och propåerna att den industrialiserade världen också skall ta på sig grovt sett lika mycket till av kostnader för andra länder är inte något som förefaller att accepteras i brådrasket.

Författarna förnekar att det skulle vara rimligt att satsa så mycket resurser på en "klimatberättelse" som "alltmer fått karaktären av en religiös sanning som inte får ifrågasättas". De vänder sig alltså starkt mot själva presentationen av den vetenskapliga grundtesen inför världssamhället. Det sätt som vetenskapssamhället valt, eller förmåtts, att föra fram sina resultat har alltså i andra forskares ögon försvagat vad klimatforskarna velat säga. Författarna skriver:

"I stället för en öppen och förutsättningslös debatt i västerländsk anda om vad vi faktiskt vet och vad som bör göras, har vi fått gammaltestamentliga profeter som predikar bot och bättring."

Är inte detta en svidande kritik mot klimatologernas sätt att uppträda? Det är inte bara jag som funnit deras beteende arrogant och opassande för vetenskapsmän. Detta är dessutom en självständig anledning att misstänka svag argumentation som kompenseras med pretentiöst uppträdande, enligt min mening.

Radetzki och Lundgren ser det som en "medborgerlig skyldighet" att undersöka huruvida klimatologerna och andra naturvetare verkligen har levererat ett underlag som motiverar de gigantiska omläggningar som nu diskuteras. Och deras granskning sammanfattas sålunda:

"Vi menar att varken naturvetenskaplig teori eller empiriska observationer ger tillräckligt underlag för de enorma satsningar som nu planeras och att många av de framställda katastrofhoten saknar stöd i verkligheten."

Författarna hänvisar till två centrala argument i den egentliga sakfrågan: temperatureffekternas lokalisering i atmosfären och klimatmodellernas konstruktion.

Klimatvetenskapen synes vara enig om att en global uppvärmning, orsakad av ökade halter växthusgaser, skall ge störst temperaturutslag 10 km upp i atmosfären (i troposfären, särsk i den tropiska zonen). Men observationer visar att det förhåller sig tvärtom - uppvärmningen är störst vid jordytan. Det pekar på att något annat än växthuseffekten kan ligga bakom större delen av den uppmätta temperaturökningen under de senaste 150 åren, menar ekonomerna.

Klimatmodellerna är utformade så att de ger drastiska förändringar, menar de vidare. De bygger på starka positiva feedbacks där initiala effekter av en begränsad uppvärmning blir förstärkta av modellens egenskaper. Här hänvisar man till Lindzen, Spencer och Sununu. Men författarna går inte närmare in på varför modellerna inte konstruerats på ett enligt dem adekvat sätt. Är det för att de naturvetenskapliga sambanden är osäkra eller är det för att man måste anta att en sådan återkoppling finns för att man skall kunna förklara uppvärmningen? Det får vi inte veta (se dock mina artiklar om cirkelbeviset juli -09 samt bevisläget i aug ).

Resten av artikeln (kortversion Newsmill) handlar om föregivna konsekvenser av uppvärmning som författarna också ställer sig delvis kritiska till. Men detta är mindre relevant eftersom frågor om havsytans höjning, orkanfrekvens, folkhälsan, infektionssjukdomar etc inte kan påverkas om det inte är mänskliga utsläpp som orsakar det mesta av uppvärmningen.

Slutsatsen är enligt min mening att vetenskapssamhället uppenbarligen misskött sig när det gäller presentationen av grunden för varför gigantiska uppoffringar för världens befolkning skulle vara motiverade. Dessutom finns det två sakligt osäkra resultat gömda i denna grund vilket är ägnat att ytterligare försvaga etablissemangets krav på stora omställningar.

Läs även andra bloggares åsikter om klimathot, växthuseffekten, klimatpolitik, uppvärmning, global warming, miljö, klimat, koldioxid, klimatmodeller, utsläpp, politik, ekonomi på intressant.se