måndag, september 07, 2009

Vårdsparkonton ger lättnad för sjukvården?

Genom att spara för att kunna betala höga självrisker kan premierna för sjukvårdsförsäkringen minska med en fjärdedel visar uppgifter från USA. Där har en del av tanken med medborgarkonton börjat tillämpas sedan 1996.

Timbro lanserade idag 7/9 tanken på hälsokonton eller vårdsparkonton. Förebilden är en amerikansk innovation från 1996 och kallas Health Savings Accounts (HSAs). En rapport skriven av Jacob Arfwedson presenterades vid ett seminarium idag och vissa idéer belystes i en artikel på Brännpunkt i SvD idag där även Timbros Thomas Idergard är medförfattare.

Tanken med vårdsparkonton är densamma som i medborgarkonton. Olika välfärdstjänster kan finansieras med försäkringar med hög självrisk som håller nere premierna. För att ha råd att betala självrisken vid mer rutinartade försäkringshändelser öppnas en sparplan med lånemöjligheter. Genom att sparandet i medborgarkonton kan användas för flera olika försäkringshändelser behöver inte sparandet bli onödigt stort.

HSAs har en självrisk (2008) på 1 100 USD per person och även ett tak för hur stora egenavgifterna kan bli på 5 600 dollar. Sparandet är avdragsgillt vid inkomstbeskttningen och är satt till lika högt belopp per år som självrisken. Tilläggssparande kan göras av personer som fyllt 55 år. Vid 65 år kan saldot på kontot tas ut varvid beloppet inkomstbeskattas.

Pengarna på vårdsparkontot kan användas för att betala rutinvårdsutgifter upp till självrisken, dvs patientavgifter, samt till sjukvårdsutgifter som inte täcks av försäkringen. Hur självrisken bestäms framgår inte. Men det rimliga är att kostnaderna för olika vårdtillfällen under en tidsperiod där självrisken träder in ändå är maximerade till taket för egenavgifterna. Vilken tidsperiod detta gäller är oklart.

Eftersom den amerikanska sjukvården lider av ett "övervårdsproblem" som delvis är en följd av att värdproducenterna riskerar att stämmas för felbehandling är alla incitament som bidrar till mer adekvat vård kostnadsbegränsande. En undersökning av RAND Corporation gällande perioden 1971-1982 gällande HMO-sjukvård och liknande visade att trots att HMO-medlemmarna vistades 39 procent mindre på sjukhus kunde inte någon sämre hälsoutveckling konstateras. Vissa bedömare gör tvärtom gällande att "en ökad konsumtion av olämplig vård var inte bara utan positiv effekt; den hade faktiskt negativ effekt" (s 15).

Liknande resultat kom fram vid en undersökning av McKinsey 2005. En analys av avgifterna indikerar att kostnaderna faktiskt skulle kunna vara lägre med HSAs. En sådan kostar 2 700 dollar - dvs 23 procent mindre jämfört med en traditionell arbetsgivarfinansierad sjukförsäkring (2005) som kostar 4 024 dollar eller 1 324 dollar mera. Det faktiska utfallet fordrar statistik över hur mycket självriskbetalningar som måste göras över åren.

För framtiden skulle en god del av de amerikanska sjukvårdsförsäkringsproblemen kunna lösas med en extraföräkring kallad Health-Status Insurance, antyder Arfwedson. Den täcker risken för högre premier i framtiden och tydligen också för sådana fall där man förlorar försäkringen pga arbetslöshet, skilsmässa eller annan bortovaro från arbetsmarknaden. Men partiet Demokraterna är ointresserat av dessa vägar att reformera sjukförsäkringen. De vill hellre övergå till ett mera europeiskt system med socialiserad försäkring kombinerad med prisregleringar.

Mot bakgrund av den svenska kostnadsutvecklingen som snart kommer att drivas på av demografiska skäl var också Lena Unemo från finansdepartementet och Jens Magnusson från SEB Trygg Liv inbjudna för att diskutera idén med hälsokonton. Men fråga är sannolikt ännu "prematur" som Magnusson uttryckte saken. Jag skulle personligen rekommendera en fortsatt teoretisk diskussion av hur ett system med sjukvårdskonton skulle kunna konstrueras för Sverige.

TILL SIST: Ytterligare 10 miljarder kr till kommunerna

Nu har budgetarbetet visat att det finns ett utrymme för att nästa år ge 10 mdr extra till kommunerna 2010 för att undvika uppsägningar i kommunerna. Nu förstår regeringen att de automatiska stabilisatorerna inte är så stabila, som jag påpekade 11 augusti. Någon långsiktig tilldelning är det inte fråga om som Sven-Erik Österberg fordrade.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

4 Comments:

At 08 september, 2009 02:02, Anonymous Tom said...

Se även Singapore för en finansieringsmodell som verkar fungerat i 50 år.

http://en.wikipedia.org/wiki/Central_Provident_Fund

http://mycpf.cpf.gov.sg/CPF/my-cpf/Healthcare/PvdHC2.htm

 
At 08 september, 2009 02:15, Blogger Per-Olof Persson said...

Automatiska stabilisatorer

- Hur kan produktionsstrukturen krympa trots att BNP ökar? Utdrag ifrån Gerard Jacksons senaste artikel:

"Instead of promoting growth Roosevelt's policies encouraged capital consumption. (Hoover was every bit as bad). In other words, the production structure actually shrank even though GDP rose. Professor Higgs calculated that from 1930 to 1940 net private investment was minus $3.1 billion. (Robert Higgs, Depression, War, and Cold War, The Independent Institute, 2006, p. 7)."


- Förklaringen till detta är att pengarna (och de fysiska resurserna) används till konsumtion i stället för produktion.

"By consuming more than we have produced we have succeeded only in digging our way deeper into depression; we have tried to recover from depression by spending our way out of it rather than adopting the alternative procedure, — the one which has effected recovery from every past depression, — of saving our way out of it. By the policy of maintaining consumer purchasing power we have had to draw upon our store of past savings, and by so doing we have not only failed to keep up our accustomed rate of capital formation but have actually destroyed past accumulations by neglecting to provide for maintenance, depreciation, and obsolescence. C. A. Phillips, T. F. McManus and R. W. Nelson, Banking and the Business Cycle, Macmillan and Company 1937, pp. 165-166)."


- Konsumtionen stimulerades kraftigt 1933-40.

"It needs to be pointed out that from 1933 to 1940 M1 increased by nearly 100 per cent, bank deposits by about 116 per cent and the monetary base by more than 100 per cent. You cannot get more Friedmanite than that and yet the country remained mired in depression while capital was consumed."


- Nackdelen med att hålla lönerna uppe.

"In simple English, inflation is used to lower real wages rates and so price labour back into employment. The policy failed because Roosevelt and his advisors adhered to the purchasing power of wages fallacy."


"The facts about a US recovery and GDP"

http://www.brookesnews.com/090709usgrowthrecession_print.html

 
At 08 september, 2009 09:59, Anonymous Anonym said...

USA har vårdsparkonton i den meningen att man får den sjukvård man har försäkrat sig för.

Det har sannolikt drivit upp kostnaderna rejält, men även vår kollektivt finansierad vård saknar drivkrafter för att sänka kostnaderna, vilket förvisso går via strukturförändringar.

Våra instrument är i stället ökade statsbidrag och höjda skatter.

Att införa skattefinansierade avdrag i USA har den nackdelen att folk med låga inkomster inte skulle dra nytta av en sådan modell.

I så fall krävs det komplement,vilket säkert också är möjligt.

Vi skulle kunna få avsevärt mycket mer kvalitativt bra sjukård i USA om man skulle komma tillrätta med de skenande kostnaderna.
/per Fredö

 
At 08 september, 2009 17:56, Blogger Danne Nordling said...

Per-Olof Persson, Gerald Jackson visar inte upp någon statistik för hur konsumtionen utvecklades i 30-talets USA. Mot bakgrund av att Roosevelt tredubblade skatterna tvivlar jag på att utsagan "Konsumtionen stimulerades kraftigt 1933-40" kan beläggas. Olika åtstramande åtgärder som ledde till att budgetunderskottet eliminerades medförde inte att depressionen gick över utan följden blev istället en ny lågkonjunktur 1937.

Per Fredö, vårdsparkonton som term bör reserveras för de 7 miljoner som är anslutna till HSAs i USA. Dessa håller kostnaderna nere genom att medborgarna själva får besluta i en mängd vårdfrågor. Om man avstår från onödig vård har man mer pengar att ta ut vid 65.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home