Lönestopp vid en efterfrågekris?

Traditionellt anses lönestopp hämma efterfrågan och förvärra en efterfrågekris. Men nu kommer ökade kostnader att leda till svårigheter för företagen och därmed högre arbetslöshet. Löneökningar leder därför till ökat sparande och förvärrad kris.

Ett antal företrädare för de privata arbetsgivarorganisationerna i Sverige skriver på DN-debatt idag 26/5 om behovet av ett uppehåll i löneökningarna inför 2010. Enligt ingressen kräver man:

"Paus för löneökningarna och mer flexibla regler för arbetstiderna. Bästa sättet att i lågkonjunkturen säkra jobben och en god reallöneutveckling på sikt är att göra uppehåll med löneökningarna i de centrala avtalen. Facken måste också ompröva en politik med höga ingångslöner som gjort att Sverige har Europas näst högsta ungdomsarbetslöshet. Dessutom behövs det regler för arbetstiden som gör det möjligt att arbeta mer när arbete finns och kompensera med ledighet under nedgångar."

I Aktuellt ikväll debatterade Svenskt Näringslivs vice VD Christer Ågren och LO:s avtalssekreterare Per Bardh frågan om det lämpliga med ett lönestopp (tidigare hade det kallats "prolongering"). Bardh drog upp argumentet att uteblivna löneökningar inte är den rätta åtgärden när det inte är fråga om en kostnadskris. Nu har vi en efterfrågekris som snarast blir värre om löneökningarna uteblir. Detta argument används också av Roger Mörtvik på TCO-utredarnas blogg idag.

I TV-debatten fick dock Ågren till slut bemöta fackeföreningarnas argument om hämmad efterfrågan. Han menade att reallönerna efter skatt hade ökat väldigt kraftigt under många år och att den svaga inhemska efterfrågan beror på ökat sparande. Detta är i sin tur framdrivet av att löntagarna är rädda för att bli arbetslösa. Och naturligtvis inte av att köpkraften kanske ser ut att utvecklas dåligt framöver, skulle jag vilja tillägga.

Om nu stora löneökningar ställs i utsikt kommer knappast löntagarna att vilja konsumera mera. Det har nog Ågren rätt i. Snarare kommer många att förstå att både exportföretag, som pressas av dålig internationell efterfrågan, och hemmamarknadsföretag, som pressas av det höga sparandet, kommer att få ännu större svårigheter om lönekostnaderna ökar.

Löneökningar kommer alltså att leda till ännu högre sparande samt till vss utslagning av både hemmamarknadsföretag och exportföretag. Även om företagen nätt och jämnt kan överleva kommer löneökningarna att leda till behov av kostnadsminskningar och därmed högre arbetslöshet.

Löntagarnas representanter Bardh och Mörtvik har uppenbarligen försökt utnyttja ett gammalt och alltför förenklat keynesianskt argument för att motivera löneökningar i vanlig takt trots att krisen inrymmer mycket mera psykologiska komplikationer.

Liknande argument kan också resas mot stimulanspolitik med hjälp av inkomstskattesänkningar. Om krisen framstår som allvarlig kommer dessa inte att hjälpa särskilt mycket eftersom många kommer att spara skattesänkningarna. Det vanliga motargumentet är då att skattesänkningarna skall ges till dem som tjänar minst och som har svårast att spara. Men inte heller detta är särskilt bra eftersom deras konsumtionsprofil ser annorlunda ut än det efterfrågebortfall som inträffar när medelinkomsttagarna ökar sitt sparande.

Läs även andra bloggares åsikter om arbetslöshet, löneökningar, avtalsrörelsen, lönestopp, arbetsgivarna, LO, TCO, finanskris, nationalekonomi, lönepolitik, ekonomi på intressant.se