Borg slår till mot kapitalisterna och direktörerna

Den borgerliga regeringen försöker tydligen på samma sätt som Socialdemokraterna för 30 år sedan skaffa sig en konkret fiende i näringslivet. Aktieutdelningar och bonusar angrips. Taktiken nu är kanske att S-väljarna ska tänka: "min fiendes fiende är min vän".

I dagarna har finansminister Anders Borg i det nya arbetarpartiet Moderaterna ansatt näringslivet på två klassiska områden: aktieutdelningarna och bonusarna.

När de privata arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv vill att löneökningarna i nästa avtal skall bestämmas lokalt läxar Anders Borg upp dem med förnumstiga råd om trovärdigheten bakom kraven om återhållsamhet med löneökningar. Han vill att SN samlar sina medlemsföretag och kommer överens om "att man skall vara återhållsam med utdelningar, höjningar av styrelsearvoden och höjningar av vd-löner" (enl TT, ref i DI 19/11, s9).

Länge har Borg också kritiserat bonuskulturen inom näringslivet. I mitten av veckan gick remisstiden ut för det bonusbegränsande regelverk som Finansinspektionen utarbetat (DI 20/11). Det är ett beställningsarbete som emanerar från finansministern och som konstruktörerna själva uppmanar borde kritiseras. Förslaget har också redan utsatts för hård kritik på det tekniska planet. Begränsningarna omfattar alla anställda, inte bara dem som eventuellt skulle kunna förfalla till ett äventyrligt riskbeteende om bonusbetalningarna blev för vidlyftiga.

Kritiken borde dock lyftas till en mera principiell nivå. När blev det en finansministers uppgift att offentligen förmana företagen och dessas organisationer att reglera utdelningen till aktieägarna med lönepolitiska syften? Sådana krav mot SN kunde finansministern möjligen framföra vid icke offentliga överläggningar. Men inte heller detta skulle ha någon större verkan eftersom SN inte har något mandat att sköta utdelningspolitiska frågor. Detta gäller även lönesättningen för VD-ar och styrelseledamöter.

Att bonusarna kan kritiseras med att det är skattebetalarnas pengar som används är en sak. Men en allmän strypning av resultatberoende ersättningar är en annan. Och varför skall Sverige införa en mycket mera rigorös begränsning än de länder som kanske drabbades av för stor risktagning genom alltför pockande bonussystem? Är det förresten visat att det var bonussystemen som orsakade finanskrisen? Dessas roll har sannolikt överdrivits genom populistiska strävanden. Syndabockarna skall kunna stämplas som giriga.

Det är ett tidens tecken att den retorik som en radikaliserad socialdemokrati höll sig med på 1970- och 1980-talen nu har övertagits av en borgerlig regering. Socialdemokraterna rasade då mot företagens vinster och pratade om "övervinster" och löntagarfonder. På 80-talet infördes vid flera tillfällen extra indragningar av "övervinster". Och 1986 slog man till mot den goda avkastningen i pensionsförsäkringsbolagen med en "engångsskatt" som drog in en del av pensionärernas försäkringspengar.

Det verkar som om regeringen i sin blinda strävan att till varje pris vinna socialdemokratiska röster använder sig av marxistiskt influerad socialdemokratisk propaganda. Syftet verkar också vara att mucka gräl med organisationen Svenskt Näringsliv så att den gamla fienden vaknar till liv. Taktiken är tydligen att eventuella avhoppare från S skall tänka "min fiendes fiende är min vän". Någon lugnare avtalsrörelse eller minskad risk för finanskiser lär inte bli följden.

Andra bloggar om: bonusar, aktieutdelning, vinst, övervinst, avtalsrörelsen, löner, lönerörelsen, kapitalister, direktörer, Anders Borg, regeringen, Socialdemokraterna, populism, politik, ekonomi på intressant.se