måndag, mars 29, 2010

Dags för kortare arbetstid?

När arbetstiden förkortas måste de högavlönade försörja de lågavlönade för att de inte ska få det sämre. De högavlönade kommer också sannolikt att arbeta mera. Vi får en omdaning av samhället enligt Louis Blancs princip.

I dagens SvD 29/3 skriver Gudrun Schyman (Fi) och Carl Schlyter (MP) en artikel på Brännpunkt med rubriken Kortare arbetstid ett logiskt steg. Resonemanget går ut på att det är naturligt att nu börja minska arbetstiden. Utöver detta ser författarna att detta också betyder att en rad vänsterbetonade reformer blir nödvändiga att genomföra. Huvudargumentet är dock att det nu finns ett större utrymme än tidigare:
"Varje år blir vi lite effektivare och behovet av arbetade timmar minskar, men istället för att glädja sig åt denna utveckling är mottot från såväl Socialdemokrater som borgerliga: Arbeta mer, producera mer, köp mer, öka tillväxten!"
Redan detta argument bortser från den snart allt starkare obalansen mellan den förvärvsaktiva och den icke arbetande delen av befolkningen. När antalet pensionärer ökar och antalet i aktiv ålder minskar kommer belastningen på den aktiva delen av befolkningen att öka. När sedan antalet vårdkrävande äldre litet senare ökar kraftigt måste sannolikt skatterna höjas för att bekosta ädresjukvård och äldreomsorg i ökande omfattning. Vi kan vänta oss kraftiga höjningar av kommunalskatten om finansieringen inte kan ordnas på annat sätt.

Schlyter och Schyman diskuterar inte med ett ord denna obalansproblematik. Ett tecken på viken nivå deras tänkande befinner sig på är också det oklara utropet "Öka tillväxten!" som etikett för deras motståndares syn. Det är inte tillväxten som ska öka utan produktionen. Den kan som bekant öka även om tillväxten blir lägre - t ex genom att produktionen i framtiden domineras av tjänster med låg produktivitetsutveckling.

S&S menar vidare att utan arbetstidsförkortning kommer inkomstfördelningen att bli ojämnare: När det ökade utrymmet "tas ut i form av lönepåslag får de redan rika oftast mest". Vid en arbetstidsförkortning "blir fördelningen rättvis och alla får ta del av den". Är inte detta argument gripet ur luften? En generell arbetstidsförkortning leder ju till allmän lönesänkning i absoluta tal (eller åtminstone långsammare löneökning). För många högavlönade yrken där produktionen svårligen kan minska kommer bristen på arbetskraft att driva upp lönerna. Även krav på övertidsarbete kommer att höja dessa yrkesgruppers löner. Paradexemplen är läkare och företagsledare.

De som vill förkorta arbetstiden håller ofta fram arbetande småbarnsmödrar som exempel på hur svår situationen är utan arbetstidsförkortning. S&S skriver: "Forskning visar att var fjärde heltidsarbetande förälder har en total arbetstid på över 80 timmar per vecka, inklusive hemarbete och vård av barn. De allra flesta som jobbar så mycket är kvinnor. Stressjukdomar och allmän känsla av otillräcklighet följer som ett brev på posten." Samtidigt har särskilt Gudrun Schyman bestämt motsatt sig skattereduktion för hemtjäsnter (RUT) som skulle kunna bli en avlastning.

Tidigare fanns tankar om en arbetstidsförkortning enbart för småbarnsföräldrar. Detta avvisades dock med argumentet att det skulle göra småbarnsföräldrar mer svåranställda och därför måste förkortningen göras generell för att de inte skulle bli diskriminerade. Men det var på den tiden politikerna ansåg att arbetsgivarna hade råd med alla möjliga reformer. Idag skulle en arbetstidsförkortning för småbarnsföräldrar naturligtvis kombineras med en kompenserande skattereduktion som skulle hålla uppe deras disponibla inkomster. Dessutom skulle man rimligtvis sänka arbetsgivaravgifterna för att de inte skulle diskrimineras av arbetsgivarna på mer allmänna grunder.

Men Schlyter och Schyman vill istället peka ut var skatterna måste höjas vid en förkortning. Det är höginkomsttagarna som ska betala för att låginkomsttagare med kortare arbetstid inte ska få en lägre disponibel inkomst. Vi kan alltså se framför oss ett samhälle där höginkomsttagarna både arbetar mera och betalar högre skatt för att försörja de lågavlönade med materiella förnödenheter och en kortare arbetstid. Eftersom höginkomsttagarna är så få i relation till de lågavlönade kommer det att bli drastiska skattehöjningar för dem som drabbas. Kanske måste man också förbjuda dem att förkorta arbetstiden för att feministernas och miljöpartisternas idéer om samhället ska kunna förverkligas.

Är det kommunismens princip "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov", ursprungligen formulerad av Louis Blanc, som ska bli vägledande vid en arbetstidsförkortning?

[Mer om Miljöpartiets arbetstidsförkortning 31/3 ]

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

8 Comments:

At 29 mars, 2010 15:02, Anonymous Anonym said...

Ingen vänder sig mot att den som vill ska kunna jobba mindre. Många i Sverige, särskilt kvinnor, gör just det.

Men varför Gudrun Schyman ska säga åt mig hur mycket jag (eller någon annan) ska jobba är däremot inte helt klart. Att jobba 40 timmar i veckan ungefär kan knappast klassas som något fruktansvärt som vi måste skyddas från av staten.

Att det sedan skulle bli de högavlönade som betalar en allmän arbetstidsförkortning är ju en söt idé, med tanke på hur inkomstfördelningen i Sverige ser ut.

 
At 29 mars, 2010 19:50, Anonymous Anonym said...

Nä, det är Marx som gäller:
"Den som inte arbetar skall inte äta"

 
At 29 mars, 2010 21:11, Anonymous Anonym said...

Hur skall de kvalificerade och internationellt konkurrensutsatta branscherna klara sig om vi kraftigt minskar arbetstiderna? Först krävs en relativt lång utbildning samt erfarenhet för att vara på banan. Därefter krävs det många timmar varje veckan enbart för att följa med utvecklingen och att sätta sig in i hur de nya produkterna skall fungera innan man kan utföra det egentliga produktiva arbetet som för verksamheten framåt. Med artikelförfattarna förslag riskerar vi att en stor del av företagen som sysslar med denna typ av verksamhet måste lämna landet. Har vi verkligen råd att driva ut dessa relativt välavlönade arbetena från Sverige?

Det är illa att vi har så många politiker med så begränsad erfarenhet från verkligheten utanför den politiska sfären.

/Eskil

 
At 29 mars, 2010 23:21, Blogger Danne Nordling said...

Ett problem för frihetligheten är att arbetstiden är reglerad på stora delar av arbetsmarknaden. Det leder till att en del politiker vill göra omregleringar med hjälp av lagstiftning. Men det har ändå blivit möjligt att arbeta deltid med lägre veckolön för många.

Politikerna har dock inte varit nöjda med detta. De har menat att det skulle gå att tvinga arbetsgivarna att sänka arbetstiden men bibehålla lönen oförändrad. Sådana utfästelser har attraherat en del väljare. Vi har dock inte hört detta på länge förrän idag.

Det nya i Schlyters och Schymans program är att gratis arbetstidsförkortning nu ska ske genom omfördelning. De lågavlönade ska få kortare arbetstid utan löneavdrag. En mellangrupp får löneavdrag och de högavlönade ska inte bara få löneavdrag utan också högre skatt som ska kompensera de lågavlönade.

Genom arbetstidförkortningen i den offentliga sektorn uppstår ett behov av nyanställningar. Dessa måste finansieras med höjda skatter. Eftersom de lågavlönade inte ska drabbas måste skatterna höjas ytterligare kraftigt för de högavlönade och sannolikt också för mellangruppen.

Även exportindustrin kommer att få brist på personal. En del av denna brist kommer att tillgodoses med övertid (återgång till gamla arbetstiden), en annan del genom nyanställningar genom löneökningar men det mesta av bortfallet ska leda till en motsvarande importminskning. Den framtvingas av de höjda skatterna.
/DNg

 
At 30 mars, 2010 10:27, Blogger J. Mikael Olsson said...

Men om sextimmarsdag blev det vanliga överallt så skulle väl samhället anpassas till detta, precis som man anpassade sig till åtta timmar. Eller skulle du ha haft samma kritik mot en sänkning till åttatimmarsdag då det begav sig (eller om vi hypotetiskt hade tiotimmarsdag nu och en del ville sänka till åtta)?

 
At 30 mars, 2010 17:06, Blogger Hansa said...

J.Mikael Olsson:
Varför inte skippa det där mellanläget, sextimmarsdag, och gå direkt till det hägrande paradiset? Varför inte sluta arbeta? Punkt.
Det finns väl ingen rimlig invändning mot detta resonemang?

 
At 30 mars, 2010 19:22, Blogger Natrix said...

Vänstern har en konstig inställning till hur välstånd skapas. Jag hörde häromdagen en radiointervju med M Wiehe där han påstod att dagens välstånd beror på nykterhets- och socialistiska rörelser för 100 år sedan. De fick till stånd en omfördeling av samhällets resurser. Jag tror inte att omfördelning då, lika lika lite som idag, leder till ökat välstånd. Det gör teknisk utveckling.

 
At 30 mars, 2010 23:52, Blogger Danne Nordling said...

Mikael Olsson, om man aktualiserar 30-timmarsvecka nu kommer den teoretiskt att kunna genomföras på 2020-talet. Det är samtidigt som den demografiska belastningen blir som svårast.

Men det är naturligtvis tänkbart att det sker en förkortning i mindre steg på marknaden. Eftersom en sådan innebär ett utbyte av lön mot kortare arbetstid finns det ingenting att invända. Något "fusk" med finansieringen är inte aktuellt - varken att arbetsgivarna ska "betala" eller att vissa skattebetalare ska betala för att andra ska få behålla sin disponibla lön trots mindre arbete.

Ju fler som arbetar i den offentliga sektorn desto svårare blir det dock för löntagarna att acceptera en adekvat finansierad förkortning. Det beror på att först måste man ta en löneminskning eller lönereduktion. Därefter måste man ta en skattehöjning för att antalet arbetade timmar i offentlig sektor inte skall sjunka.

Båda dessa påfrestningar blir aktuella nästan samtidigt som den demografiska utvecklingen sannolikt leder till skattehöjningar redan utan arbetstidsförkortning. Men med Alliansen kan man ändå hoppas att fler förmås arbeta, vilket lindrar de båda skattehöjningseffekterna. De rödgröna verkar däremot inte ha något program för att få fler att arbeta. Det försvårar en arbetstidsförkortning.

Natrix, sådana som Wiehe bidrar till att folk som inte själva kan bedöma realismen i vänsterpolitiska visioner ändå kan hoppas på stora förbättringar och rösta därefter. Det är väl något sådant Schlyter och Schyman försöker med.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home