Liberalismens tragedi och fars

Eftersom liberalismen perverterats till en sorts socialism är det nödvändigt för vänstern att bli totalitär och revolutionär enligt filosofen Zizek. Politisk kommunism är önskvärd. Det får instämmanden på DN-kultur men inte i radions OBS.

Vad karaktäriserar den gängse liberalismen? Dess kännetecken kan delas upp i en politisk del och en ekonomisk.

Politiskt finns de politiska friheterna (yttrandefrihet etc). Därutöver finns rättssäkerhet och viss äganderätt. Ekonomiskt finns marknadsekonomi som inte är alltför mycket reglerad.

Denna marknadsekonomi bygger på att konsumenterna har ett avgörande inflytande på produktionens sammansättning oavsett vad starka intressen anser om vad som är deras "verkliga" behov. Regleringarna består av lagstiftning för näringslivet och av uttag av skatter som ska tillgodose behovsprincipen genom den offentliga sektorn.

Den slovenske "superfilosofen" Slavoj Žižek har nu utkommit med en bok som gör gällande att liberalismen havererat och att framtidens politiska motsättning kommer att vara den mellan kommunism och socialism. Boken First As Tragedy, Then As Farce (Verso) recenserades av Sverker Lenas i DN 23/2-10 men föreföll då vara så verklighetsfrämmande att den inte förtjänade någon uppmärksamhet. Nu har den idag 6/4 uppmärksammats av radions program OBS i två inlägg - ett från vänster och ett från höger.

Det är Petter Larsson från tidskriften "Efter arbetet" respektive Mattias Svensson från tidskriften "Neo" som båda läst boken. Larssons inlägg Mer förvirrande än övertygande är inte särskilt positivt. Svenssons inlägg I superfilosofens värld utmynnar i att Zizek manifesterar varför kulturvänstern inte kunnat utnyttja finanskrisen för att flytta fram sina positioner.

Själv skulle jag vilja tillägga att Zizek, i den mån man kan urskilja någon linje, försöker sig på att måla upp liberalismen som något annat än vad de flesta uppfattar och sedan gör gällande att två politiska åtgärdskomplex på något sätt upphävt liberalismens system: dessa är säkerhetsåtgärderna mot terrorismen och räddningsoperationerna vid finanskrisen.

Att liberalismen i självförsvar måste vidta åtgärder som är repressiva är förvisso tragiska om de blir oförsvarligt långtgående. Men det ska mycket till innan alternativet framstår som bättre. Det är mer fråga om en pragmatisk optimeringsfråga än ett konstaterbart systemskifte.

De åtgärder som vidtagits mot finanskrisen ser Zizek tydligen som att "marknadsliberala makthavare världen över infört ett slags förvriden socialism för att betala ut socialbidrag till kapitalister, alltså skattefinansierade räddningspaket till banker och storföretag?" (enl DN) Men marknadsekonomin finns kvar, det är priser, utbud och efterfrågan som styr produktionen - inte planmyndigheter och politiker. Finanskrisen har inte heller lett till socialiseringar av produktionsmedlen eller ens mer bidragsgivning och höjda progressiva skatter.

Åtgärderna mot finanskrisen handlar om en sakligt sett mindre viktig aspekt av marknadsekonomins frihet. För att hålla en stabil utveckling av priser och produktion anser man att vissa penning- och finanspolitiska åtgärder är nödvändiga. Den tidigare striden om finanspolitiken som en indirekt väg till att öka den offentliga sektorn har till viss del kunnat undvikas. Om detta sedan visar sig vara lämpligt är en annan fråga. Det viktiga är att den socialistiska ambitionen att flytta fram positionerna med hjälp av finanspolitiken inte tycks vara aktuell. Debatten handlar mera om ett pragmatiskt stabiliseringspolitiskt problem. Just nu ser det ut som att återhämtningen blir V-formad.

Men även om vi skulle se den omfattande finans- och penningpolitiken som en övergång till "socialism" återstår frågan varför vi måste fortsätta och därefter införa kommunism. Efter vad jag förstår ser inte Zizek något behov av ekonomisk kommunism. Hans mål är (enbart?) politiskt. Enligt Svensson argumenterar han för att "kommunister ska utnyttja kriser för att etablera proletariatets diktatur i en extremt våldsam samhällsomdaning. Nu mer än någonsin, hävdar Žižek, behövs disciplinerande terror av samma slag som under Lenin och jakobinernas skräckvälde."

Enligt Larsson är detta tydligen bokens huvudbudskap. Han menar att Zizek vill ge en uppmaning till den fega vänstern att utnyttja den ekonomiska krisen.

"Och just när detta sker, så står vänstern handfallen. Chansen att förvandla finanskrisen till revolution går oss ur händerna. Det är till denna fantasilösa och fega vänster Žižek riktar sig, inte bara med en utskällning, utan med ett förslag: bli kommunister igen."

Orsaken till att kommunismen är önskvärd enligt Zizek är att "vi står inför fyra stora konflikter som marknadsliberalismen inte kan hantera: den ekologiska krisen, bioteknikens möjligheter att förändra människans natur, privatiseringen av intellektuell egendom och ett globalt apartheidsystem, där en majoritet av jordens befolkning inte behövs i produktionen." Larsson är skeptisk. Men Sverker Lenas på DN ser udden mot den tandlösa vänstern som befogad:

"Efter tio års medvind för de globaliseringskritiska rörelser som varje år strålar samman i World Social Forum, men hittills inte kunnat leverera så mycket som en gemensam kampstrategi, är det till exempel befriande att höra Zizek efterlysa disciplin, organisering och ledarskap. När en global kris briserar går det politiska initiativet sällan till konsensusbeslutens lösa nätverk."

Lenas hör tydligen till samma grupp av revolutionsförespråkare som Dan Jönsson som redan i april 2009 i DN förespråkade att vänstern borde bli mer totalitär. Detta var också inspirerat av Slavoj Zizek. Jönssons slutsats om behovet av revolution i en artikel i DN skrev jag om den 4 januari -10.

Läs även andra bloggares åsikter om liberalism, socialism, kommunism, kris, finanskris, revolution, Zizek, diktatur, DN, media, filosofi, samhälle, politik på intressant.se