Kan de rödgröna vinna på sitt alternativ?

Vårmotionen från de rödgröna har ett antal förslag som syftar till att ekonomiskt skada de rika. Rättvisa och jämlikhet blir kanske den stora frågan när ingen har någon politik för flera jobb på kort sikt. Jämlikhetsanden svävar över valrörelsen?

De rödgröna presenterade idag 3/5 sin vårmotion (pdf) med ett alternativ till regeringens vårproposition (Ekot, DN SvD). Sett från New Yorks horisont förefaller Sveriges politiska strider som ganska futila. Den sakliga skillnaden mellan regeringen och oppositionen är inte alls så drastisk som tidigare framlagda förslag från de olika praterna tydde på. Men retoriskt är det stor skillnad.

De rödgröna har traditionellt betonat att det viktiga är att skapa jobb, vilket naturligtvis är ett inslag som Socialdemokraterna måste bevaka och hålla fram. Men någonting nytt har de inte kommit på för att skapa jobb. Tvärtom måste sådana nedskärningar som 2 mdr kr på försvaret, o,5 mdr på regeringskansliet och nästan 1 mdr kr mindre till coacher mm inom Af leda till färre jobb.

Att skapa jobb är också regeringens syfte med politiken som betonar "arbetslinjen". Skatteförändringarna är i huvudsak medel för denna politik som betonar att man inte ska få så stora bidrag för att inte jobba.

Båda sidor vädjar alltså till väljarna för att få deras mandat att genomföra en politik för den kollektiva nyttigheten hög sysselsättningsgrad. Skillnaden ligger i att regeringen fortfarande kan göra gällande att jobbskatteavdragen och skärpningarna i bidragssystemen på lång sikt när det finns efterfrågan på arbetskraft också kommer att leda till att fler kommer i arbete. De rödgröna har ingen politik för detta. Tvärtom ogillar de jobbskatteavdragen som också minskas något. Samtidigt vill de höja bidragen för arbetslösa och sjukskrivna, som delvis har arbetsförmåga när det finns arbeten att tillgå.

Om vi ser formellt på politiken skulle den sålunda avgöras av väljarnas åsikter om ett ganska abstrakt och långsiktigt mål för en kollektiv nyttighet som de flesta inte kan se har någon relevans för deras eget näraliggande intresse. Det är svårt att tro på en sådan beskrivning. Och politiken från båda sidor har fört in både åtgärder och retorik som vädjar till väljarnas mer egoistiska intressen.

Paradexemplet på denna politik är alliansens återkommande jobbskatteavdrag. Formellt är de ett medel för en kollektiv nyttighet men reellt är de ett försök att köpa röster med skattesänkningar. Fatalt nog är det fortfarande många som inte känner till att de fått sådana skattesänkningar.

De rödgröna accepterar numera det mesta av jobbskatteavdragen. Men de tror att de kan köpa röster från pensionärerna genom att lova skattesänkningar även för dem. Det kanske är en bra taktik eftersom undersökningar har visat att pensionärernas rörlighet i röstningen börjat närma sig de förvärvsaktiva gruppernas rörlighet. Regeringen har också tagit fasta på detta och föreslår nu en tredje skattesänkning för pensionärerna från 2011. Denna har dock överbjudits av de rödgröna för pensionärer upp till ca 40 000 kr/m i pension.

Man kan också se de rödgrönas höjningar av taken i a-kassan och sjukförsäkringen som försök att kpa röster - främst från dem som är sjuka och arbetslösa men också från dem som ser en risk att bli det. Satsningarna på den offentliga sektorn har en liknande funktion men de är begränsade och diffusa och kan knappast locka nya väljare.

Den stora retoriska satsningen som de rödgröna nu ser ut att välja är den som går ut på "rättvisa" i betydelsen utjämning. Formellt ser det ut som en satsning på ännu en kollektiv nyttighet - rättvisa. Alla vill ju ha rättvisa. Men i den rödgröna tappningen är målet inte en kollektiv nyttighet eftersom alla inte delar uppfattningen att utjämning är önskvärd. Då blir "rättvisa" istället en vädjan till dem som finner ett värde i att politikerna skadar vissa medborgare ekonomiskt att rösta på de rödgröna. Det ska ske i form av höjd marginalskatt och ny förmögenhetsskatt.

Jobbskatteavdraget ska avtrappas med 2,5 procent från månadsinkomster på 40 000 kr upp till 103 000 kr enligt de rödgröna. Det är alltså inte sant att miljonärer inte får avdrag. Gränsen går vid 1 236 000 kronor i årsinkomst. Men i retoriken används en friserad siffra för att de skadande effekterna ska framstå som mera kraftfulla.

Förmögenhetsskatten återinförs i en inte specificerad ny form 2012. Den ska ge 4 mdr kr/år mot 8 mdr för den gamla förmögenhetsskatten. Hur den ska få någon fördelningspolitisk träffsäkerhet ska utredas. De rödgröna borde dock förmås förklara vilka intentionerna med skatten är. Ska den främst drabba medelklassen i storstäderna som amorterat sina huslån? Är syftet att tvinga bort kapital från Sverige? Eller vill man tvinga miljonärerna att flytta utomlands så att Sverige blir mera "jämlikt"?

Ska vi tro att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har tjusats av boken Jämlikhetsanden så att denna nygamla socialism blir en realitet i valrörelsen?

Läs även andra bloggares åsikter om rödgröna, socialdemokraterna, regeringen, skatt, val 2010, skatter, vårmotionen, utjämning, jämlikhet, rättvisa, politik, ekonomi på intressant.se