Den befarade nya 90-talskrisen uteblir

Både KI och FiD förutsåg för ett år sedan att arbetslösheten skulle bli som under 90-talskrisen. Men nu pekar prognoserna på väsentligt lägre siffror. En del av krisen kanske var psykologisk?

För ett år sedan var de ekonomiska utsikterna dystra (KI). Regeringen förutsåg i vårbudgeten 2009 att arbetslösheten skulle stiga till högre nivå än under 90-talskrisen. Man var trots detta obenägen att vidta stimulansåtgärder. Men så småningom gjordes dock en del för att bekämpa krisen. Samtidigt har företagen inte agerat så som vänstern påstått: med nedskärningar à la "kvartalskapitalism". De har behållit en god del av arbetskraften trots att produktionen minskat.

Den mycket pessimistiska prognosen visas i nedanstående ett år gamla diagram:

I den nyligen framlagda vårbudgeten (pdf) gör finansdepartementet en jämförelse av arbetslöshetens utveckling sedan första kvartalet 1990 när den tidigare överhettade konjunkturen var på sin topp och sedan första kvartalet 2008 när den senaste högkonjunkturen var på sin topp. Den streckade linjen visar finansdepartementets aktuella prognos som under 2010 betyder att arbetslösheten stiger till 9 procent:


Vi ser att det knappast kommer att bli en ny 90-talskris när det gäller arbetslösheten. Genom att räntorna är låga och genom överskottet i utrikeshandeln kommer inte någon desperat sanering av Sveriges ekonomi att behövas. På 90-talet fick vi en andra ökning av arbetslösheten när Göran Persson i brist på andra idéer bedrev svångremspolitik för att få Sveriges ekonomi i balans.

Inte heller den totala produktionen, BNP, kommer att utvecklas katastrofalt dåligt på längre sikt. På 90-talet var nedgången ganska långvarig och produktionsförlusterna var betydande. Nu är förloppet snabbare och prognoserna visar att förlusterna inte blir så stora som på 90-talet:


Av den heldragna kurvan för BNP 1970-2010 framgår att produktionsnivån inte påverkas så drastiskt som avvikelser i den procentuella förändringen respektive år (grå staplar) kan utvisa. Det är de gråa stapalarna som styr den massmediala bilden av krisen och därmed också mycket av den politiska debatten.

Det gäller att inte tappa perspektivet. Frågan är bara hur mer sansade bedömningar ska kunna få insteg i den politiska debatten som nu alltmer börjar präglas av valrörelsen. Vilka medier har intresse av att ge en nyanserad bild av krisen? Katastrofer är så mycket roligare att slå upp. Det gäller såväl samhällsekonomi, svininfluensa som askmoln från vulkaner. Vår uppfattning om kriser borde analyseras även av socialpsykologer.

[Liknande tes av Peter Wolodarski i DN 18/4] Läs även andra bloggares åsikter om konjunkturen, finanskrisen, arbetslöshet, nya jobb, vårbudgeten, regeringen, 90-talskrisen, tillväxt, BNP, nationalekonomi, media, politik, ekonomi på intressant.se