onsdag, april 07, 2010

Bonusar är ofta motiverade

Det är inte inkompetens som ligger bakom bonus till företagens vd:ar. Istället är det en önskan om att anställda företagsledare mera ska agera som ägare än som avlönade tjänstemän.

Bonusstriden går vidare inför Telias bolagsstämma idag. Motståndet mot bonusar är till stor del betingar av avundsjuka. Därför finns det en politisk vinst i att framträda som fiende till de "giriga direktörerna". Det gäller helt enkelt att peka ut en gemensam fiende och ta ledningen i kampen mot denna. Regeringen använder sig av ett urgammalt trick för att mobilisera mera stödtrupper.

Ett försök att intellektuellt förklara varför det är olämpligt med bonusar görs idag 7/4 på DN Debatt. Det är Thomas Franzén och Peter Norman, båda med bakgrund som statstjänstemän, som skriver en artikel med rubriken Bonusar avslöjar brist på ledarskap och kompetens. Man blir dock litet frågande inför deras oväld när de kallar bonussystemen för "räknesnurror". Det luktar populism.

Utgångspunkten för Franzén/Norman är att ett företags styrelse i förtroendefullt samarbete med vd "driva strategier som syftar till långsiktigt god utveckling". För detta ska vd:n få "rimlig ersättning" men också andra fördelar:
"Belöningen för vd:n består av ett intressant arbete, delaktighet och stolthet över en bra utveckling samt uppskattning och samarbete med styrelsen och medarbetare i företaget. En hög status i samhället och respekt för ett anständigt och bra ledarskap är också centralt."
Att fastställa lönen för vd är svårt och måste bygga på mätningar som är behäftade med stora svårigheter, menar F/N och fortsätter:
"Därför måste ersättningen baseras på en mogen och allsidig bedömning från styrelsen. Detta behöver heller inte vara ett problem eftersom delaktighet och motivation att uppnå mål är själva basen för vd:ns befattning. Att styra vd:n med hjälp av räknesnurror behövs normalt inte. De flesta styrelser klarar att fastställa en rimlig ersättning på basis av det förtroende som finns mellan mogna ärliga människor."
Är detta verkligen en kompetent bedömning från två "näringslivsexperter"? Eller är bedömningen färgad av deras förflutna som statstjänstemän? De tar inte upp den klassiska skillnaden mellan en anställd företagsledare och en som äger det mesta av företaget själv.

En anställd företagsledare som får en "rimlig fast ersättning" och som i övrigt drivs av status och respekt i samhället har knappast anledning att riskera sin position genom att ta vågade initiativ som renderar kritik och osämja om de visar sig bli mindre lyckade. En sådan vd tenderar att slå sig till ro och bara presentera projekt som styrelsen är med på utan längre diskussion.

Det gäller för styrelsen att få en vd som mera agerar som en ägare än en anställd. Vd måste ha ett incitament att argumentera för sin egen linje mot skeptiska styrelseledamöter. Lyckas satsningen måste vd få en god del av vinsten som i övrigt går till aktieägarna. Misslyckas den får vd ta en inkomstminskning och aktieägarna får inse att alla projekt inte blir lyckade. De förstår sannolikt att det i det långa loppet är bättre att ta övervägda risker än att driva företaget som ett statligt verk.

Analogin med en vd som också äger sitt företag aktualiserar också en rättvisefråga. Varför skulle en anställd vd driva en linje, som ytterst sätter själva anställningen på spel, om företagsledaren vid en lyckad satsning måste avstå hela vinsten av sin ansträngning och risktagning till aktieägarna, som inte gjort något särskilt? En vd/ägare skulle ju få hela vinsten av en sådan satsning. Detta vet dagens styrelser och därför är anklagelsen om "brist på ledarskap och kompetens" inte bevisad.

Bonusar är alltså motiverade både av tillväxtskäl och av rättviseskäl. Dessutom lever vi i ett fritt land där den allmänna opinionen och röstsökande politiker inte har att göra med hur ersättningssystemen i företagen är utformade.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

12 Comments:

At 07 april, 2010 14:14, Anonymous Michael said...

Så bonusar är rättvisa.

Ur skattebetalarens pengar.

Den som sliter sönder sig får en skitlön och en skitpension medans en stofil ska tjäna miljarder .

Ja jätte rättvist

 
At 07 april, 2010 18:34, Blogger Danne Nordling said...

Michael, bonusar tas inte från skattebetalarnas pengar. Tvärtom kommer de att beskattas med inkomstskatt och löneskatter istället för 30 procents kapitalinkomstskatt om pengarna istället delades ut till aktieägarna.

Om nu de vanliga anställda med "skitlön" inte ska få pengarna är det väl mera rättvist att pengarna går till dem som höjt vinsten än till de passiva aktieägarna?
/DNg

 
At 07 april, 2010 20:25, Blogger Adam said...

Amen

 
At 08 april, 2010 09:42, Blogger Niklas said...

Din argumentation är bra, Daniel. Dock glömmer du bort det grundläggande: All tillgänglig vetenskap på området visar att bonussystem inom en verksamhet som kräver minsta kognitiva tänkande (läs: undantagen är löpande band & liknande) gör att företaget går sämre eller mycket sämre än det skulle kunna göra.

Detta sagt, självklart ska det vara rimliga (läs: höga) ersättningar för seniora tjänstemän/ledning!

Alternativen är: Antingen har du bonussystem, eller så får du företaget att gå så bra det bara kan, och aldrig mötas de två.

I hela denna diskussion har man glömt bort vad vetenskapen otvetydigt visar om hur människan fungerar.

Se exvis Daniel Pinks föreläsning på TED talks.

 
At 08 april, 2010 13:25, Anonymous Wagner said...

Varför heter det bonus på banken och ackord på bygget?

 
At 08 april, 2010 15:04, Anonymous Ulf L said...

Jag undrar om inte Wallenbergs envetna försvar för bonus har sin grund i det du säger.
För 20 år sedan vad det finaste man kunde göra var att jobba sig upp i ett stort (wallenbergägt) företag. Idag vill många unga bli egna företagare. För att hålla kvar dom i sin företagssfär måste wallenbergarna ge dom åtminstone något av de skulle få som egenföretagare.

 
At 08 april, 2010 16:01, Anonymous Anonym said...

Bonusar är fel eftersom de saknar nedsida och därmed är riskfullt beteende premierat.
Agerande som aktieägande kan ske genom att ledande personer får låna till optioner eller aktieinnehav.

 
At 08 april, 2010 23:46, Anonymous Anonym said...

Niklas, är inte problemet ofta att bonusar/rörlig ersättning möts mot fel mål och att det därför blir snedvridningar. Har man t.ex. en rörlig ersättning som enbart mäts på cash flow är det ju bara att sätta igång o sälja iväg alla tillgångar i företaget, så blir det en väldigt fin bonus vid årets slut...

Anonym: Bonusar saknar inte alls nedsida. En VD ersättning utan rörlig del kommer att ha en högre fast del än en VD ersättning med rörlig del. Alltså finns en nersida, dvs. för att du ska tjäna som du hade gjort med helt fast ersättning krävs att du lyckas nå en del av bonusmålen.

Alex

 
At 09 april, 2010 10:19, Anonymous Anonym said...

Alex
Bonusar har en begränsad nedsida-det kan vi väl komma överens om!
Riskbeteende begränsas inte om vinsten är mångdubbelt större än förlusten vilket gör bonusar tveksamma.

 
At 10 april, 2010 19:44, Anonymous Nanna - Flickan myndigheterna glömde said...

Intressant ämne!

 
At 10 april, 2010 23:13, Blogger Danne Nordling said...

Hur ska vi kunna lita på att bonuskritikerna inte är ute efter populistiska poäng? Eller kanske de rentav själva är behäftade med den missunnsamhet som tycks vara så utbredd och som bonuskritiken försöker exploatera? Experiment av Fehr har visat att 80 procent visar missunnsamhet redan i åldern 7-8 år.

Det går alltid att hitta klantigt konstruerade bonussystem. Men att tjänstemännen tar över företagens dagliga drift är ett problem som måste hanteras. Och ska vi då tro att förre riksgäldsdirektören Franzén med sannolikt ett socialdemokratiskt förflutet sitter inne med den slutliga kunskapen om hur man gör detta med hjälp av fasta löner?

Även om bonussystemen inte alltid är idealiskt konstruerade finns det en dubbel nedsida om det går snett. Först kan bonusen försvinna. Därefter kan avsked vänta om det gått riktigt på tok. Att staten skulle komma och rädda både företagen, aktieägarna och direktörernas löner/bonusar är en populistisk myt som spritts av både högern och vänstern i debatten om finanskrisen. Det går utmärkt väl att "bestraffa" direktörerna om de tagit för stora risker utan att företagen måste försvinna samtidigt.
/DNg

 
At 13 april, 2010 21:06, Blogger Thomas Palm said...

Danne, det är nog snarare nivån på ersättningarna än på principen om att en chef kan få mer om företaget går bra som retar folk. Under lång tid nu så har chefer fått långt större löneökningar än andra grupper utan att chefernas roll blivit viktigare.

Ta sen och byt ut "företagsledare" mot någon annan anställd i din argumentation du finner att dessa inte har något skäl att anstränga sig extra eftersom de inte får ut någon bonus för detta. Är det verkligen ett budskap som gynnar lönsamheten i ett bolag? Eller är tanken att vanliga anställda skall jobba häcken av sig av lojalitet eller för att inte riskera bli sparkade medan chefen måste ha extra betalt för att utföra sitt jobb på ett kompetent sätt?

 

Skicka en kommentar

<< Home