Vem börjar anställa och vaför?

Avsevärt fler jobb kommer knappast att uppstå i småföretag som börjar exportera, som C nu startar kampanj för. Sysselsättningsgraden måste höjas. Det är genom att tjänstesektorn erbjuder billigare tjänster som fler jobb och minskat utanförskap kan uppnås.

I dagens SvD 16/5 frågar chefredaktören PJ Anders Linder i huvudledaren "Vilka är det som ska anställa?". Det sker med anledning av en kampanj från Centerpartiet som kallas "Nya företagare ger nya jobb". Brist på jobb är brist på anställningsvilliga arbetsgivare konstaterar Linder. Det antyder att problemet med arbetslösheten är hinder för att anställa.

Centerpartiet får dock ingen utdelning för att ha "gjort en rimlig analys av vad som krävs för att det ska bli fler nya jobb" enligt Linder. Det beror kanske på att det akuta problemet med arbetslösheten är ett helt annat än centerpartisternas förslag till lättnader i det legala regelverket vid anställningar. Dessutom är detta budskap diffust.

Just nu är det exportföretagen som ska anställa när det väl en gång går bättre för de länder som ska importera varor från Sverige. Oftast är det fråga om stora företag som inte har allvarliga problem med att hantera regelverket. Centerpartiets program gäller den långsiktiga ökningen av sysselsättningen när konjunkturerna normaliserats och finanskrisen är övervunnen.

För att beskriva detta problem finns det ett begrepp som kallas sysselsättningsgraden. Det utvisar hur stor andel av den aktiva befolkningen som har ett arbete ("är sysselsatta"). Tidigare redovisades detta ofta som andelen sysselsatta av befolkningen 20-64 år. Nu är det inte särskilt enkelt att hitta ett diagram för hur denna sysselsätnning har utvecklats. Av någon anledning är det istället det mindre relevanta begreppet 'andel av befolkningen 15-74 år' som SCB valt att redovisa:

Mer relevant är gruppen 25-64 år som inte påverkas av att alltfler väljer att studera, särskilt i åldern 20-24 år. Vi kan dock se att en sysselsättningsgrad på 66 procent var otillräcklig i mitten av 00-talet då "utanförskapet" uppgick till mer än en miljon. En del av dessa var dock sysselsatta men sjukskrivna. Genom att det inte fanns några begränsningar av långtidssjukskrivningen var gränsen dock flytande mellan sjuka och förtidspensionerade.

En betydande del av utanförskapet är strukturellt och sammanhänger med en brist på arbetsgivare som bedriver sådan verksamhet som skulle kunna passa personer med endast partiell arbetsförmåga. Hur detta skulle kunna avhjälpas med förändringar av t ex arbetsrätten förefaller oklart. Antingen måste dessa personer få en ytterst låg lön som motsvarar deras produktivitet, eller också måste deras jobb stimuleras med skattenedsättningar eller i svåra fall med direkta subventioner. Har centern ett program för detta?

Det kampanjmaterial för den c-kampanj som börjar i morgon, handlar mest om att unga personer med företagarambitioner ska få lättare att starta eget. Det antyds att det kan vara fråga om verkligt geniala uppfinningar som ska ligga till grund för nyföretagandet. Det ligger i och för sig i linje med Socialdemokraternas prat om att Sveriges framtid ligger i den högteknologiska sektorn och inte i lågproduktiva tjänster. Men uppfattningen verkar något naiv.

De flesta företag som ungdomar kan starta idag utgör rimligtvis ett sätt att kringgå minimilönerna i löntagarsektorn. Det är företag som kan ge en viss försörjning men som är utpräglat lågproduktiva. Ett fåtal kan ha en affärsidé som duger för att om ett antal år starta export med en tillverkning som är skyddad av patentlagstiftningen. Inga av dessa företag är lämpade för att reducera utanförskapet i form av arbetssökande med låg produktiv förmåga och i behov av särskilt stöd.

Men visst. Det är bra om Sverige får fram nya högteknologiska företag på längre sikt. Vem vet hur många decennier den nuvarande IT-sektorn kan generera ett stort exportöverskott? Dock är det inte nya småföretag som de närmaste åren kan börja exportera som utgör lösningen på problemet att höja sysselsättningsgraden. Det är fortfarande tjänstesektorn som är problemet.

Sverige måste expandera tjänstesektorn så att det strukturella utanförskapet kan minska. Då får vi fler löntagare och ett antal företagare som kan se positivt på framtiden istället för att lyfta bidrag. Det kommer att leda till högre privat konsumtion både i form av de tjänster som produceras och i form av de varor som de nu sysselsatta efterfrågar. En del av dessa varor kommer att importeras. Men genom att Sverige till skillnad från många andra länder har ett stort överskott i handeln med utlandet är detta inget problem.

Den fråga som borde diskuteras är alltså: hur ska vi få en större tjänstesektor i Sverige? Det är den som ska börja anställa. Och då måste det finnas en anledning i form av att konsumenterna efterfrågar tjänster. Ska detta ske genom att konsumenterna börjar efterfråga mindre varor? Eller ska det ske genom att sparandet minskar? Sist och slutligen verkar det ofrånkomligt att en anledning måste vara att en rad tjänster blir drastiskt mycket billigare. Det är vägen dit politikerna måste presentera.

Andra bloggar om: Centerpartiet, nya jobb, tjänster, export, hushållstjänster, hushållsnära tjänster, RUT, nyföretagande, skatt, arbetsrätt, företagare, skatter, framtid, politik, ekonomi på intressant.se