Varför uppstod friheten i Europa?

Kyrkan kom att motbalansera furstarna i västra Europa. Genom de geografiska förhållandena uppstod en tid 500 småstater som konkurrerade. Adeln blev en motbalanserande kraft mot furstarna. Reformationen försvagade kyrkan. Furstarna försvagades av kapitalismen. Ett borgerligt samhälle uppstod.

Hur kan det komma sig att det inte var i antikens Grekland, där man införde demokrati, som friheten först uppstod? Varför dröjde det ytterligare närmare 2000 år innan statens kvävande styre kunde luckras upp så mycket att företag som var innovativa kunde uppstå? En intressant teori presenteras av Fareed Zakaria, redaktionschef för Foreign Affairs, i hans bok The Future of Freedom: Illiberal Democracy at Home and Abroad. Han tar sin utgångspunkt i en religionssociologisk och en geopolitisk hypotes om Europas tidiga utveckling.

Det hela börjar år 324 när Roms kejsare Konstnatin den store (272-337) beslöt att flytta sin huvudstad till Byzantion vid Svarta havets utlopp i Medelhavet. "Nya Rom" kom efter hans död att kallas Konstantinopolis (dagens Istanbul, Wp). Kvar i den gamla huvudstaden blev Roms biskop, sedermera påven. Detta innebar en välgörande separation mellan kyrkan och staten i den västra delen av riket. Patriarken av Byzantion blev däremot snabbt ett bihang till staten.

Genom att väst hamnade under religionens kontroll kunde den politiska makten aldrig bli lika total som i öst. I själva verket blev kontrollen omtvistad och föremål för ständiga maktkamper. Sridigheterna mellan kyrka och stat, länsherre och kung, protestant och katolik, affärsliv och stat kom att ingå i det västerländska livsmönstret och skapa ett tryck mot individuell frihet, särskilt i England och USA.

Någon frihet i modern mening fanns inte i antikens Grekland. Där betydde frihet att man hade rätt att delta i samhällsstyret - inte att man hade rättigheter och lagstyre. Statens godtycke har under större delen av historien kvävt den individuella friheten. Det antika Greklands folkförsamlingar hade sålunda obegränsad makt och beslöt exempelvis att avrätta Sokrates år 399 f Kr. Detta var demokratiskt men inte liberalt, menar Zakaria och hänvisar till upplysningsfilosofen Benjamin Constant (1767-1830, Wp). Det var romarna som utvecklade rättsstaten med en reglerad likhet inför lagen i enlighet med begreppet libertas (bloggart maj 2008).

Den romerska rätten hade dock en svaghet - den gällde inte i praktiken för den härskande klassen och det bidrog till Roms nedgång. För att rättssäkerheten ska bestå behöver man mer än härskarnas goda intentioner eftersom de kan förändras. Den katolska kyrkan blev i västerlandet en motbalanserande kraft gentemot staten, som också befriades från skatt.

Ett känt exempel på kyrkans makt och självständighet är "canossavandringen". År 1077 utmanade kejsaren i det s k Heliga romerska riket, Henrik IV, påven Gregorius VII när det gällde utvidgningen av investiturens makt (rätten att utnämna biskopar mfl). Den tysk-romerske kejsaren blev bannlyst och fick "krypa till korset" som enligt legenden bestod i tre dagars väntan utanför påvens vinterresidens i Canossa i snö och kyla. Därefter vidtog ett maktspel med hjälp av olika tysk-romerska småfurstar som gav kejsaren ett visst övertag.

Om en enda monark hade tagit hela den europeiska kontinenten i besittning hade kyrkans makt kunnat krossas. Istället bestod Europa omkring år 1500 av mer än 500 olika småstater. Förklaringen till detta är sannolikt geopolitisk. Europa är splittrat av naturliga barriärer med floddalar avgränsade av bergskedjor. Asien är däremot fullt av vidsträckta, flacka marker genom vilka stora arméer kan marschera obehindrat, vilket befordrar centraliserade imperier. Zakaria hänvisar till ekonomihistorikern Eric Jones och hans bok The European Miracle (1981).

Den europeiska feodalismen blev under medeltiden och fram till 1600-talet oberoende av de till namnet härskande monarkerna. Aristokratin av jordägare hade makt, pengar och legitimitet till skillnad från de krypande och osjälvständiga hovadelsmännen i andra delar av världen. Så småningom krävde den garantier för vissa rättigheter som inte ens monarkerna kunde kränka. Denna motsättning mellan aristokrati och monarki bidrog också till frihetens framväxt. Sålunda framtvingade de engelska baronerna redan 1215 en skriftlig rättighetsförklaring av kung Johan utan land, som kom att benämnas Magna Charta (Wp). Den reglerar baronernas förhållanden och innefattar också fröet till en individuell rättighetsförkaring som till slut utmynnar i den amerikanska fri- och rättighetsförklaringen (bloggart jun-06).

En tredje maktkamp kom att utvecklas mellan katoliker och protestanter, som försvagade det mäktiga och arroganta påveväldet. Den initierades av munken Martin Luther i 95 teser som han spikade upp på slottskyrkan i Wittemberg 31/10 1517. Luther var närmast fundamentalist och striden illustrerar tesen att två fanatismer kan ta ut varandra och ge religiös frihet. Religionskrigen som följde tog slut genom den westfaliska freden 1648 och därmed kunde furstarna själva välja sin statsreligion (cuius regio eius religio).

Påvemaktens försvagning gav enligt min mening större kraft till staten att undertrycka oberoende maktcentra. Zakari ser denna tendens mera som en följd av teknologiska framsteg, militär konkurrens, mera nationalism och en administrativ effektivisering av skatteuppbörden. Detta var inte bra för friheten. Dock fick det engelska parlamentet övertaget över monarken genom den "ärorika revolutionen" år 1688. Men upplysningens resultat i form av idén om "den upplysta despotismen" ökade i övrigt centralregeringens makt och vi fick monarker som Fredrik II i Preussen, Katarina II i Ryssland och Josef II i Österrike.

Monarkin nådde sin höjdpunkt i Frankrike under Ludvig XIV (Kung Sol). Han hade lyckats manövrera ut adelsmännen från den lokala förvaltningen och satte in egna ämbetsmän i deras ställe. Hovadeln blev maktlös och beroende. Revolutionen 1789 tillintetgjorde den jordägande aristokratin (i motsats till England 1688) och förstärkte ytterligare centraliseringen i Frankrike. Resultatet blev vad jag skulle kalla en folkdiktatur. Emellertid var det också en fransman som höll fram ett annat synsätt. Det var Montesquieu som enligt Zakaria identifierade kärnan i det engelska systemet: det garanterade faktisk frihet snarare än att förkunna den i teorin.

I boken Om lagarnas anda (1748) behandlade Montesquieu sin berömda maktdelningslära (Wp). Zakaria karaktäriserar England som närmast en aristokratisk republik. Han ger dock ingen förklaring till att de engelska godsägarna var intresserade av att öka produktiviteten och modernisera verksamheten i kapitalistisk riktning till skillnad från de franska godsägarna som såg ner på affärsverksamhet och enbart ville suga ut så mycket som möjligt för egen del. Om Thomas Moores kritik mot den engelska feodalismen i början av 1500-talet skrev jag en bloggartikel i jan-06.

De hittills behandlade konflikterna mellan kyrka-stat, länsherrar-kungar och katoliker-protestanter öppnade för individuell frihet men det var kapitalismens intåg som verkligen förändrade världen och medförde frihet. Det började med dubbel bokföring, arabiska siffror och bankväsendets framväxt. Det fortsatte med stater som effektivt skyddade den privata äganderätten - inte bara från tjuvar och bedragare utan också från furstarnas frestelser att snabbt skaffa pengar (nobelpriset 1993 till Douglass North). Det feodala systemet avtynade i England med pengarnas införande och jordbrukets modernisering. En ny grupp välbeställda familjer uppstod som inte blivit rika genom jordtilldelning från kronan utan på självständig ekonomisk verksamhet.

Dessa engelska "yeomen" var stridbara småkapitalister som gagnades av rättssäkerhet, fria marknader och framväxten av professionalism och meritokrati. Därför stödde de reformer som förstärkte dessa tendenser. Resultatet blev då också individuella rättigheter, frihandel och religionsfrihet. Genom den amerikanska revolutionen 1776 kom denna nya ordning att befästas ännu starkare. Så småningom ledde detta också till en utvidgad demokrati. Zakaria citerar Harvardforskaren Barrington Moore Jr vars slutsats är: "Utan borgerskap, ingen demokrtai".

Ett borgerligt samhälle bygger på att det finns frihet. Men det behöver inte vara utpräglat demokratiskt. Ännu 1824 röstade bara 5 procent av de vuxna i det amerikanska presidentvalet. Zakarias tes är att utan liberala borgerliga institutioner finns det ingen genväg till demokrati. Vad vi får är illiberal demokrati som oftast är av mindre trevligt slag.

[Uppdat 15/4-11: Johan Norberg i SR Obs: Varför drog avkroken Europa ifrån?]

Läs även andra bloggares åsikter om frihet, Europa, Rom, Konstantiopel, påven, kyrkan, medeltiden, småstater, feodaliam, godsägare, baroner, Magna Charta, katoliker, protestanter, franska revolutionen, amerikanska revolutionen, borgerskap, kapitalism, liberalism, demokrati, politik, demokrati politik på intressant.se