Vad vill de rödgröna?

Skuggbudgeten innehöll inget nytt. Diskussionen trevar i riktning mot 'socialism med grönt ansikte'. Men en konkretisering av ett sådant program verkar inte heller tilltalande. De rödgröna verkar påbörja en ökenvandring.

Nu har de rödgröna lagt fram sin skuggbudget i riksdagen (Ekot). I en diskussion i Studio ett försökte tre representanter för de rödgröna ringa in vad den framtida politiken skulle innehålla. Men mycket av debatten handlade om den mindre intressanta frågan huruvida det rödgröna samarbetet skulle kunna fortsätta. Det är dessutom en fråga som är ganska omöjlig att besvara för bedömare utanför den innersta kretsen.

Miljöpartiets representant Angela Aylward hänvisade visserligen till Pehr Gahrton och hans senaste artikel på DN Debatt (19/10) där han försäkrar att det finns en grön ideologi i polemik mot Anders Lindholm på Demoskop som hävdat att 34 procent av svenskarna inte kan ange någon ideologisk hemvist. Men något som direkt skulle indikera vad denna gröna ideologi handlar om framkom inte. Som jag tidigare skrivit (20/8) om Gahrtons tes att grön ideologi skulle kunna ersätta liberalismen så innehåller hans tankefigur inget konkret på det samhällsfilosofiska området utanför miljöpolitiken i snäv mening.

Man kan i och för sig instämma i Gahrtons åsikt att Miljöpartiets framgångar betytt att socialdemokratins hegemoni har brutits. Men det är inte samma sak som att de rödgröna nu skulle kunna presentera ett samhällspolitiskt program som är mindre innehållslöst än den rödgröna skuggbudgeten (pdf, smf AB). Gahrton är ordförande i den gröna tankesmedjan Cogito och där hittar jag en artikel som analyserar bristen på ideologi i alla partiers politik. Det är en gästledare (14/9) av den socialliberala filosofen Lena Halldenius som är docent i praktisk filosofi i Lund.

Halldenius menar att ideologiskt har spelplanen flyttats åt vänster i och med att den skattefinansierade välfärdsmodellen accepterats av Moderaterna. Hon skriver:

"Den borgerliga politiken byggs alltså på en i grunden socialistisk samhällssyn."

Men, menar hon, på det dagsaktuella, konkreta planet har det skett en förskjutning åt höger. Debatten präglas av plånboksfrågor. Ska det vara 900 eller 1200 kronor som maxtaxa i barnomsorgen? Liknande är huruvida betyg ska ges i sexan eller sjuan. Tydligen dyker inte tanken upp att de rödgröna skulle kunna ta sin ideologiska seger som utgångspunkt för att flytta positionerna ännu mer vänsterut. Det kanske beror på att senast de röda gjorde detta led man ett förkrossande nederlag när man förlorade kampen om den "ekonomiska demokratin" och löntagarfonderna.

Man kan fråga sig varför Halldenius inbjuds att skriva om ideologi hos en grön tankesmedja med Per Gahrton i ledningen. Hon har ju doktorerat på en avhandling om liberalismen och han har hävdat att "liberalismen hör hemma i det förflutna". Två dagar senare försöker en av styrelseledamöterna i Cogito, Martin Nilsson, ge sken av att ideologierna ändå har betydelse med ledarartikeln "Ideologin står stark i valet". Artikeln visar sig dock mest handla om att "tillväxtideologin" omfattas av de andra partierna i valrörelsen.

De ideologiska frågorna borde handla om ett antal politisk-filosofiska frågeställningar av principiell karaktär. I min artikel om Gahrtons gröna ideologi gjorde jag följande lista:

Näringslivets organisation: marknader eller planering

Den sociala sektorns utformning: höga skatter och offentlig produktion eller låga skatter och stora inslag av marknadsproduktion (t ex försäkringar)

Inkomstfördelningen: stor omfördelning med progressiva skatter och bidrag eller liten omfördelning av den "spontana" fördelningen

Säkerhetsutformningen: a) militär och polis, b) ekonomisk stabiliseringspolitik och c) miljösäkerhet

En kort kommentar utifrån ett rödgrönt perspektiv kunde exempelvis vara följande: För att säkerställa ett klimatpolitiskt effektivt samhälle måste näringslivet planeras och makten över företagen måste övertas av statliga (eller kanske fackliga?) representanter.

Den sociala sektorn behöver byggas ut med hjälp av ytterligare skattehöjningar - inte för att tjänsterna oundgängligen behövs utan för att detta ger nya jobb.

Inkomstfördelningen ska jämnas ut med hjälp av mer progressiva skatter (föreslaget) och ny förmögenhetsskatt (saknas i skuggbudgeten). Ytterst är målet nästan helt jämn inkomstfördelning - både för att det ger "jämlikhet" (svår att motivera moraliskt, nov-07) och för att utjämning ger färre sociala problem (Jämlikhetsanden, feb-10).

De rödgröna borde vidare förorda värnplikt och färre poliser - dock verkar laglösheten i Malmö kräva fler poliser enligt Ilmar Reepalu (S). Stabiliseringspolitiken ska prioritera balans i budgeten precis som Tea Party-rörelsen förordar i USA men i strid med Socialdemokraternas 30-talspolitik. Miljöpolitiken ska rikta in sig mot bilismen trots att det ger sämre totaleffekt.

När man betraktar en eventuell rödgrön ideologi av ovanstående slag kan vem som helst bli skeptisk. I dagens opinionsklimat förefaller detta program att bli svårsålt. Det är kanske inte så konstigt. Även socialism med grönt ansikte är en omöjlig idé. Socialismen borde istället dödförklaras och med den en rödgrön ideologi. De rödgröna får väl gå till val på att höja u-hjälpen, som Lena Halldenius förordade. Blir det inte en ökenvandring?

Läs även andra bloggares åsikter om ideologi, rödgröna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Per Gahrton, skuggbudget, socialism, miljöpolitik, grön ideologi, liberalism, politik, ekonomi på intressant.se