"Eurons framtid högst osäker"

Ett utträde från eurozonen för några länder kan bli följden om stödpolitiken misslyckas. Men måste det leda till att det kvarvarande eurosamarbetet också kollapsar? Denna slutsats i SvD verkar ogenomtänkt.

Idag 30/12 har SvD en analys av eurons framtid med den citerade rubriken ovan. Artikeln är skriven av Tomas Lundin på SvD. Han skisserar tre tänkbara scenarier för eurons framtid. 1) Fortsatta improviserade stöd. 2) Utträden med en nordeuro kvar. 3) Fullständig kollaps för euron.

1. Fortsatt improviserad krishantering med ständiga akututryckningar är kanske det mest sannolika enligt Lundin. En testtidpunkt är om drygt två år när Grekland måste börja låna på marknadsmässiga villkor.

2. Valutaunionen spricker och Tyskland, Frankrike, Österrike, Nederländerna och Finland behåller euron som ett slags "nordeuro". Andrew Bosomworth vid obligationsfonden Pimco citeras varvid han menar att varken Grekland, Portugal eller Irland kommer att kunna skapa tillräcklig tillväxt för att kunna sänka arbetslösheten. "Det bästa vore därför om de lämnade eurozonen och kom tillbaka när de förbättrat sin konkurrenskraft." (Jfr bloggartikel 28/12)

3. Utträde av ett antal länder skulle "i verkligheten" inte vara förenligt med eurozonens överlevnad, menar Lundin och han fortsätter:

"I verkligheten skulle eurozonen knappast överleva en sådan operation. Kostnaderna på båda sidor skulle vara gigantiska med risk för bankkrascher, fritt fall på börserna och politiskt kaos. Det skulle med all sannolikhet sluta med att hela valutaunionen går över styr, Tyskland får tillbaka sin D-mark och Europa förlorar politiskt och ekonomiskt inflytande i världen."

Denna analys förefaller vara alltför ytlig. Varför skulle kostnaderna på utträdessidan bli "gigantiska"? Med egen valuta blir de nominella kostnaderna begränsade. De reala kostnaderna märks mest för importerade varor och för utlandsresenärer. Vid rätt växelkurs kommer lån från utlandet inte att vara något stort problem.

Kostnaderna för fordringsägarna i de kvarvarande euroländerna blir naturligtvis kraftiga genom valutaförluster. Men om alternativet är nedskrivningar av fordringarnas värde blir väl skillnaden inte så stor? Och varför skulle stora kostnader för "nordeuro-ländrna" leda till att de själva måste upplösa sin valuta? Om det finansiella systemet kan bevaras i dessa länder skulle inte heller andra börsvärden än bankernas falla. Och skulle det verkligen bli "politiskt kaos"?

Kanske kommer en viss stabilisering att kunna uppnås med hjälp av den utökade finansbevakning som EU inrättar vid årsskiftet (se artikel i DN 30/12, ej onl). Det ska bli fyra nya EU-myndigheter som ska förhindra nya finansiella kriser. "Det är ett experiment som ingen vet om det fungerar", menar professor Lars Jonung, ledamot i finanspolitiska rådet.

Myndigheterna består av det europeiska systemriskrådet (ESRB) som har den övergripande rollen att slå larm. På lägre nivå finns tre myndigheter som vardera ska samordna övervakningen på bank-, försäkrings- och värdepappersmarknaderna. Får vi hoppas att ESRB kan kommunicera begripliga analyser av Piigs-ländernas finansiella styrka så att inte ryktesspridning och känslomässiga reaktioner blir avgörande för vilka räntor de ska betala för sin upplåning?

Läs även andra bloggares åsikter om euro, skuldkris, Piigs, ränta, övervakning, finanskris, EU, euroavveckling, EMU, skuldnedskrivning, ESRB, ekonomi, politik på intressant.se