Sociala snedekryteringen större i Sverige än i USA

Nederländerna och Australien är mest socialt jämlika i rekryteringen till högre utbildning. Mexiko och Portugal är sämst. USA ligger på plats 6 och Sverige på 7:e plats när det gäller social snedrekrytering. Beror det på klassbarriärer?

Institutet Council for Advancement and Support of Education (CASE) har i en undersökning i november 2010 (pdf) rankat Finland som det mest jämlika landet vad gäller högre utbildning. Man har då tagit hänsyn både till hur överkomliga kostnaderna är och i vilken grad hur jämlika möjligheterna är att faktiskt studera på högskolenivå. USA kommer på plats 4, Sverige på plats 9 och Mexiko på plats 14. Denna sammanvägning är dock diskutabel.

När det gäller kostnadernas överkomlighet har en rad ekonomiska förhållanden beaktats såsom terminsavgifter, studiestöd, stipendier och beskattning (tab 23). Här kommer Finland först och följs av Norge, Tyskland, Danmark, Sverige och Holland. USA kommer på plats 12 efter England. Mexiko ligger på plats 15.

Det intressanta är rankingen av sociala förhållanden (tab 27, nedan) där könsfördelningen inte tas med såsom i den slutliga delsammanvägningen (tab 29 där Finland kommer först och USA på plats 4). Man har undersökt hur stor andel av studenterna som kommer från hem där fadern har akademiska betyg och jämfört med andelen män i hela populationen med akademiska betyg. Kvoten mellan dessa bildar ett jämlikhetsindex (EEI) som grund för rankingen. Här kommer Nederländerna på första plats:

Australien ligger på plats 2 med 21 procent i befolkningen med akademiska betyg och 29 procent av studenterna med sådana fäder. USA kommer på plats 6 och Sverige på plats 7. England hamnar på plats 9, Portugal på 13 och Mexiko på plats 14. Sambandet med kostnadsbilden är svagt. Tvåan Australien kommer kostnadsmässigt först på 13:e plats och 6:an USA ligger kostnadsmässigt på 12:e plats. Orsaken till detta borde analyseras närmare (det kan sammanhänga med att genomsnittskostnaden är ett dåligt mått).

Den sociala jämlikhetsaspekten är i princip en produkt av en teoretisk syn på den sociala rörligheten (CASE drar dock in utbildningsdeltagande och könsfördelning i det slutliga jämlikhetsmåttet). Om lika stor andel av studenterna har fäder med högre utbildning som fäderna i den ålder som har barn som kan få högre utbildning, kommer perfekt jämlikhet att råda (EEI=1).

Konsekvensen av denna syn på utbildningsjämlikhet blir lätt halsbrytande på längre sikt. Av den andel i befolkningen som har högre utbildning får enbart en lika hög andel gå vidare till högre utbildning generation efter generation. Om 1/3 av befolkningen är akademiker får bara en tredjedel av deras barn gå till högre utbildning. Och omvänt: 2/3 av akademikernas barn måste göra en negativ klassresa - de får inte gå till högre utbildning för att jämlikhet ska råda.

Hur troligt är det att en sådan jämlikhet skulle kunna uppnås? Vilka mekanismer skulle ge en så stor accessibilitet till högre utbildning för barn till icke-akademiker att de skulle utklassa t ex 2/3 av akademikerbarnen? Det verkar vara uppenbart att något sådant inte på långa vägar kommer att inträffa även om staten skulle betala för att få folk att studera på högskolorna.

Det finns rimligtvis två krafter som påverkar jämlikhetsindexet. Först har vi höga kostnader som i ett traditionellt klassamhälle medför att det främst är rika och välutbildade föräldrar som kan skicka sina barn till högskolorna. Ett typiskt exempel är Mexiko. Men om utbildningssystemet länge varit tillgängligt utan höga kostnader för mindre bemedlade kommer de begåvade i alla grupper att kunna få akademisk utbildning. Eftersom begåvning i avsevärd omfattning är genetiskt betingad kommer den grupp som blir kvar ha svårare att skicka lika stor andel som tidigare vidare till högskolan. I Sverige har barn till föräldrar med eftergymnasial utbildning 42 procent högre betyg än barn till förgymnasialt utbildade (blart 18/11-09).

Den naturliga utvecklingen av jämlikhetsindexet över tiden borde därför först bli en höjning och därefter en sänkning. En gissning för att illustrera detta är Mexiko (0,24) - Australien (0,74) - Sverige (0,59).

I debatten om klassresor och utbildning ser man dock sällan någon som hänvisar till att den sociala snedrekryteringen skulle kunna orsakas av att begåvningsreserven i det gamla klassamhället tenderar att tunnas ut. Snedrekrytering är något ont - basta! Det hörs ju redan på ordet. Hur kan det då komma sig att snedrekryteringen är något större i Sverige (plats 7) än i USA (plats 6)? Här i Sverige tror vi ju oss veta att de fattiga i USA inte kan få någon vidare utbildning hur begåvade de än är, eftersom USA är ett klassamhälle med liten social rörlighet (blart 8/9-09).

Med en ideologiskt korrumperad verklighetsbeskrivning i bagaget kommer krav att resas på att de osynliga klassbarriärer, som Sverige måste ha satt upp, nu borde rivas. Det kommer att resas krav på mera forskning om vilka dessa barriärer är. Man kommer kanske att kräva att skattefinansierade "läxhjälpskonsulter" sätts in i hemmen utan högskoleutbildning. Eller slutar alltihop med kvotering av intagningen till högskolorna?

Läs även andra bloggares åsikter om snedrekrytering, utbildning, klassresor, klassamhälle, betyg, högskoleutbildning, internationell jämförelse, jämlikhet, intelligens, IQ, utjämning, rättvisa, meritokrati, USA, filosofi, politik, samhälle på intressant.se