Är LO:s alarmism om löneskillnaderna sakligt berättigad?

LO slår ännu en gång larm om de stora löneskillnaderna mellan arbetarna och 50 toppdirektörer. Men varför gör LO detta? Analysen att skillnaderna är "orimliga" verkar torftig.

LO publicerar regelbundet uppgifter om hur många industriarbetarlöner som de 50 högst betalda direktörerna tjänar. År 2009 var denna siffra 41, år 1980 9 och 1950 26. Detta hävdas av LO i en nyligen utgiven rapport (pdf) och i en debattartikel i DN (Fredrik Reinfeldt har fel - inkomstskillnaderna ökar). Syftet med denna publiceringsverksamhet är sakligt oklart - mest verkar det vara ett sätt att få uppslutning hos LO-medlemmar med benägenhet till avundsjuka. Man schanghajar klyftorna.

LO:s ordförande Wanja Lunby-Wedin och ett par okända LO-ekonomer nämner i DN-artikeln ett enda sakligt skäl till varför näringslivet och dess organisationer borde arbeta för att sänka de 50 verkställande direktörernas löner. Skälet är att de annars riskerar sin "legitimitet som en seriös samhällsaktör".

Det är alltså inte så att dessa höga löner av LO betraktas som orättvisa eller moralfilosofiskt oberättigade. Inte heller hävdar de att företagen skulle kunna använda pengarna bättre än till vd-löner, exempelvis till investeringar eller till högre aktieutdelning som skulle locka fram ytterligare investeringskapital. Det tidigare ofta använda argumentet att höga direktörslöner skulle riskera att LO och andra löntagarorganisationer skulle upphöra att visa tillbörlig återhållsamhet i den kommande avtalsrörelsen anfördes inte heller. För länge sedan var också varningar för risken för vilda strejker vanliga.

Inget av dessa sakligt relevanta argument går tydligen att leda i bevis. Då återstår endast att litet vagt hävda att löneskillnaderna är orimliga och att måna om storföretagens renommé som samhällsaktörer (som om detta var en fråga för LO). Med denna inställning har LO visat sin svaghet som opinionsbildare. Frågan är bara om medlemmarna upptäcker denna svaghet.

I själva verket är LO uppenbarligen ute efter att reta upp medlemmarna och tänkbara politiska sympatisörer genom att peka på stora löneskillnader där analysen inskränker sig till påpekandet att de är "orimliga". Tanken är att detta räcker för att väcka känslomässig indignation och ökat stöd för den egna organisationen i en tid när allt fler lämnar den. Vad vi ser är en organisationspolitisk aktion som ska förbättra LO:s ekonomi och ombudsmännens löner.

Med hjälp av en rad statistiska uppgifter försöker LO dölja vad man håller på med. Men den egentliga argumentationen håller sig på en ganska medioker insändarnivå. Därför är LO:s alarmism om ökande löneskillnader inte sakligt berättigad.

____

Niclas Virin bloggar om orsakerna till att skillnaderna började öka efter 1980, Ekonomisten om skillnaderna som en indikation för risktagande mm, Ekonomistas (D Waldenström) om empirin.

Läs även andra bloggares åsikter om inkomstskillnader, LO, utjämning, rättvisa, socialism, löneskillnader, ekonomi, politik på intressant.se