Fridolin vill behålla ränteavdragen

I Ekots lördagsintervju 22/1 togs upp en rad allmänna småfrågor när Tomas Ramberg intervjuade miljöpartisten Gustav Fridolin, som tippas väljas till nytt manligt språkrör i maj i år. Han föreföll vara kunnig i alla dessa frågor som mestadels inte var av ekonomisk karaktär. Dessutom är han alert och tvekar aldrig inför frågorna. Det verkar vara en perfekt politikertyp.

Emellertid var han väldigt ytlig när han skulle ta ställning till förslaget (från tex Carl B Hamilton, DN 5/1) att begränsa ränteavdragen för att motverka att en bostadsprisbubbla skulle byggas upp. Fridolin erkände att det fanns en risk. Men han tyckte att amorteringskrav och annat skulle räcka. Argumentet mot en avdragsbegränsning var att en del hushåll planerat sin ekonomi på nuvarande avdragsregler och att en begränsning skulle försämra deras ekonomi.

Den diskussion som man borde föra i denna fråga är för det första huruvida en minskning av ränteavdragen skulle kunna göra en del av Riksbankens framtida räntehöjningar onödiga. För det andra borde man ha en klar uppfattning om hur betydelsefull en reducering av ränteavdragen från t ex 30 till 25 procent är för hushållen. Ramberg gav ingen vägledning utan hoppade snabbt över till nästa fråga.

Bostadsräntan i genomsnitt är idag en kombination av rörlig och fast ränta. Ett vanligt exempel bygger på att den är 5 procent om något år. Om vi utgår från ett lån på en miljon kronor blir räntebeloppet 50 000 kronor. Av detta måste man betala 70 procent själv och staten betalar 30 procent genom avdragsrätten. Det betyder att man själv betalar 35 000 kronor per år eller 2 917 kr/m.

Skulle ränteavdragen reduceras från 30 till 25 procent minskar statens subvention (15 000 kr) med 16,7 procent eller med 2 500 kr/år. Fördyringen av ränteutgifterna netto blir alltså 7,1 procent eller 208 kr/m. Man kan också räkna om detta belopp till vad det motsvarar i vanlig räntehöjning. Per år motsvarar det en räntehöjning med 3 571 kr (före avdrag). Det betyder att en reduktion av ränteavdragen med 1/6 motsvarar en höjning av bolåneräntan med knappt 0,36 procentenheter. Räknat på dagens rörliga ränta på 3,3 procent blir det en höjning med 0,24 procentenheter.

Varför skulle hushållen inte kunna tåla en höjning av bolåneräntan med 0,24-0,36 procent när varje räntehöjning, som nu väntas flera gånger om året, ska bli 0,25 procent? Även ett andra steg till en begränsning av avdragen till 20 procent, som Hamilton föreslagit, ser ut att vara överkomlig. Det kan ju inte vara så att hushållen planerat sin ekonomi med bara några tiondelars räntemarginal. Dessutom är det sannolikt att en begränsning av ränteavdragen kan ersätta en eller annan höjning av Riksbankens reporänta med 0,25 procent i stöten. Bolånetagarna kanske inte alls får någon större extra fördyring - däremot skulle några onödiga räntehöjningar, som försvårar för exportindustrin genom kronans förstärkning, bli överflödiga.

Det är litet konstigt att ingen tar fram konkreta uppgifter om vad en reduktion av ränteavdragen skulle betyda. Inte ens när Hamilton svarar sina kritiker (DN 20/1) kommer han med några siffror. Och Fridolin bryr sig inte om att ta reda på något själv innan han avfärdar förslaget.

[Art korrigerad o kompletterad] Tidigare bloggartikel 2/12-10 om avdragsbegränsning

Läs även andra bloggares åsikter om ränteavdrag, bolånebubbla, bostadspriser, bubbla, krasch, skatt, amorteringskrav, bolånetak, ekonomi, politik på intressant.se