Är skönheten objektiv?

Den estetiska relativismen angrips idag av en litteraturkritiker. En jämlikhetsbefrämjande utseendepolitik skulle bli totalitär. - Det innebär följder även för den ekonomiska fördelningspolitiken och "Teori X".

Författaren och kritikern i SvD Jan Söderqvist skriver idag 26/1 "under strecket" en artikel med rubriken "Skönheten ligger inte i betraktarens öga". Han driver tesen att vår skönhetsfascination är biologiskt betingad och blicken för skönhet medfödd. Artikeln kan ses som ett försiktigt angrepp på den relativistiska uppfattningen inom estetiken.

Det är uppfattningen av mänsklig skönhet som står i centrum för Söderqvists kritiska granskning. Han utgår från en bok av juridikprofessorn Deborah L Rhode (Stanford) med titeln The beauty bias. The injustice of appearance in life and law. Där berättar hon hur hon inför utnämningen av henne till ordförande i en kommission för främjandet av kvinnors karriärmöjligheter inom juridiken förmåddes att anlita stylister och personliga shoppare för att piffa upp sitt utseende.

Med sin bok vill Rhode rikta uppmärksamheten mot att "vi är överdrivet besatta av utseendet" - speciellt den "oproportionerliga uppmärksamhet som ägnas åt kvinnors utseende, både av män och av kvinnor själva". Ett exempel, som Rhode tar upp, är höga klackar. Hon avslutar sin bok med att föreslå ett åtgärdsprogram. I första hand vill hon skapa uppslutning kring alternativa, hälsosamma och för alla uppnåeliga skönhetsideal. Det kanske kan låta tilltalande, skriver Söderqvist, men hela idén bygger på fromt önsketänkande menar han och vill istället föra fram ett mera objektivistiskt synsätt.

Söderqvist skriver halvt avståndstagande från "högbrynta akademiker" om deras avhandlande av skönheten på en allmän, filosofisk nivå. Då är det vanligt med ingående resonemang kring, exempelvis, Platons förandligade idéer om ”Eros”, Hegels föreställning om ”den sköna själen” och de tyska romantikernas alternativa syn på skönhetens relation till sanningen. Istället pekar Söderqvist på biologiska förhållanden. I andra sammanhang kallas detta evolutionsbioligi, men den termen kanske är för magstark inom litterära kretsar? Den centrala slutsatsen blir:

"Våra utseendebekymmer och våra skönhetsideal är inte, som vissa vill tro, produkter av våra dagars reklam- och medieindustri. Detta – och att skönheten skulle vara något relativt med hemvist i betraktarens öga – är den verkligt stora myten i det här sammanhanget. Dessa ideal och vår skönhetsfascination är biologiskt betingade. Blicken för skönhet är medfödd. Att se bra ut har, som psykologen Nancy Etcoff skriver, ett överlevnadsvärde i vår värld."

Att attraktiva människor i livets olika sammanhang kan kvittera ut en s k skönhetspremie som också ger ökat självförtroende och ytterligare fördelar diskuterar Söderqvist kortfattat. Är det rättvist att fördelarna av skönhet är ojämnt fördelade? Det är ett faktum, skriver Söderqvist. Jag får dock intrycket att Rhode är ute efter en på något sätt mer "rättvis" (läs: utjämnad) fördelning. Någon mer principiellt betonad kritik mot denna tanke anför Söderqvist inte. Han skriver kort:

"Att försöka åtgärda våra böjelser för skönhetsidealen, antingen med lagstiftning eller med någon sorts propagandainsatser, vore både fåfängt och obetänkt. Utseendebekymmer må vara smärtsamma och skönhetspremien må vara orättvis, men ett samhälle där dessa företeelser är åtgärdade skulle kantra obehagligt hårt mot det totalitära, litet grann som det som skildras i L P Hartleys klassiska dystopi ”Facial justice” [1960], där orättfärdigt attraktiva medborgare av myndigheterna bryskt uppmanas att förfula sig kirurgiskt i syfte att uppnå den sanktionerade genomsnittligheten."

Vi får förlika oss med våra gener, menar Söderqvist: "Frustration och missnöje är tillvarons defaultläge. Allt annat är ren bonus." En sådan syn placerar sig i konfrontation med dagens politiskt korrekta syn att egalitära strävanden alltid är vällovliga. Här ser vi en början till kritik mot den jämlikhetsteori som jag kallat "Teori X".
____
Fotnot: Harvardläraren Nancy Etcoff, som varit gift med Steven Pinker, har skrivit boken Survival of the Prettiest, 1999 (DN).

Läs även andra bloggares åsikter om estetik, relativism, objektivism, rättvisa, jämlikhet, utjämning, skönhet, objektiv skönhet, evolutionsbiologi, filosofi, politik på intressant.se