Ska ny Opera finansieras med tvång?
Ett operabesök går med 1 750 kr i förlust. Ändå påbörjas nu en kampanj för ett nytt Operahus som kostar mer än 5 miljarder. Ska dessa pengar tas ut med tvång från skattebetalarna eller går det med sponsring?
Dagens Nyheter driver i kulturdelen en kampanj för ett nytt Operahus i Stockholm. Argumenten sammanfattas av musikkritikern Martin Nyström i DN 9/1. Tidigare har två folkpartister, kulturutskottets vice ordförande Christer Nylander och kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt, argumenterat för ett Operahus bakom Nationalmuseum (DN debatt 4/1). I debatten talas det inte så mycket om hur bygget ska finansieras eller hur mycket det skulle kosta.
För fem år sedan drev dåvarande kulturministern Leif Pagrotsky (S) tillsammans med moderaternas vice ordförande Kristina Axén Olin (då oppositionsborgarråd) kravet att ett nytt Operahus skulle finansieras med skatter. Huset var då projekterat till en kostnad på 4 miljarder kronor. Men den socialdemokratiska regeringen hann inte fatta något beslut om tvångsfinansiering med skatter före valet 2006. Och innan regeringen Reinfeldt hann samla sig i frågan kom finanskrisen som gjorde frågan obsolet. Men nu när konjunkturerna blivit bättre finns det möjligheter att aktualisera frågan.
Jag föreslog i en bloggartikel i april 2006 att operavännerna skulle anordna en insamling för att bekosta nybygget. Om detta inte gav resultat ifrågasatte jag med vilken rätt operavännerna ändå skulle kunna tvinga svenska folket att betala via skatterna. En nöjesverksamhet som ett litet särintresse uppskattar men som det stora flertalet inte vill lägga pengar på frivilligt borde vara svårt att tvångsfinansiera. Detta argument har tagit skruv eftersom man hittills legat lågt med skattefinansieringsmöjligheten och istället diskuterat sponsring från näringslivet.
Idag hördes dock ordet skattefinansiering i den debatt som fördes i "Nordegren i P1" (lyssna). Där deltog t ex Operachefen Birgitta Svendén som verkade inställd på skattefinansiering. Någon diskussion om de enorma subventioner som redan går till Operan förekom inte. På Operans hemsida nämns dessa subventioner inte heller. Man får gå till årsredovisningen 2009 (pdf) för att få uppgifter. Där framgår att Operans kostnader var 499 miljoner kronor 2009 och att statsbidragen var 411 mkr. Dessutom gick man med 11 mkr i förlust trots subventionerna.
Operan uppger också att antalet besökare uppgick till 242 000 personer. Från detta kan man räkna ut att det kostar 2 062 kronor att producera en föreställning för en person som subventioneras med 82 procent. Själva biljettpriset per föreställning uppgick till i genomsnitt 236 kronor. Operaföreställningar är alltså en formidabel förlustverksamhet - 1 750 kr per besök.
Nu vill operalobbyisterna utöka förlustverksamheten. Ett nytt Operahus kostar rimligtvis en bra bit över 5 mdr kr. Det betyder att varje arbetande skattebetalare måste leverera in drygt 1 000 kronor för att bekosta bygget. Något sådant borde betraktas som oönskat och uteslutet. Då återstår sponsorverksamheten. Här nedan ska jag i sammanfattning återge DN:s Martin Nyströms tre argument för varför det behövs ett nytt bygge:
1. Lokalernas beskaffenhet förhindrar en "avsevärt högre produktivitet" och att "producera operakonst med experimentell inriktning eller på högsta internationella nivå".
2. Nytt hus behövs för en i Sverige "ny syn på sitt förhållande till sitt arv och sin tradition, som gör sig till en arena för samverkan och dialog mellan olika samtida horisonter och perspektiv inom musiken och scenkonsterna".
3. Ett nytt hus "innehåller visionen om det flerstämmiga torget och mötesplatsen mellan olikheter"och det "skulle kunna engagera det svenska folket för att stärka och utvidga offentligheten, samhällets 'öppna strukturer'”.
Är detta tunga argument som biter på allmänheten vid en insamling? Eller är det sådana argument som tilltalar kulturellt inriktade personer i näringslivet som vill ge sina företags pengar till opera? I dagens DN har den förre kulturministern Bengt Göransson en artikel där han ger sinnrika råd för hur man närmar sig presumtiva sponsorer. Operan i Köpenhamn finansierades av en enda rik sponsor. Det är därför inte omöjligt att få fram pengar utan att tvinga skattebetalarna att hosta upp dem. Men är Nyströms argument gångbara?
Faran är att företrädarna för skattefinansiering återkommer i debatten med argument om Operans finkulturella betydelse som producent av förfining och förädling - dvs en kollektiv nyttighet som hela samhället skulle ha nytta av. Men även detta argument är svagt enligt en genomgång av empirisk forskning gjord av John Carey, professor i Oxford (bloggart mars 2007). Kommer kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth att kunna stå emot lobbyisterna?
Insändare i SvD 19/1 (pdf) Läs även andra bloggares åsikter om Operan, Operahus, skatt, tvång, skatter, kultur, konst, subventioner, finkultur, ekonomi, samälle, politik på intressant.se
Etiketter: skattepolitik principiellt, övrigt
posted by Danne Nordling @ 18:27
7 comments
7 Comments:
Nystroms argument ar svarbegripliga for en sann operavan som bara vill njuta av skadespelet. Nya syner, samtida horisonter, flerstammiga torg och oppna strukturer ar blott ordbajseri.
Finansieringen ar ett stort problem for politikerna. Man vill nog helst fa fram pengarna utan att skattebetalarna eller foretagen marker nagot. Ett satt skulle vara att hoja straffskatten pa karnkraft(effektskatten) med tio procent under tio ar. Den palagan kanner ingen till och okningen borde ge fyra miljarder.
Placeringen av ett kostsamt nybygge pa en trang bakgard vid Skeppsholmen kanns trist. Mycket battre vore att ateranvanda en snart overflodig centralt belagen byggnad mellan Operan och Slottet.
2014 har vi val bade till EU-parlamentet och Riksdagen. Om inte forr sa borde vi val atminstone da inse det meningslosa i att behalla ett svenskt parlament som alltmer bara godkanner genomforda beslut i Bryssel. Nar den svenska riksdagen sen lagts ned kan det magnifika riksdagshuset forvandlas till Nya Operan, det gamla huset blir replokal och efter UD:s upphorande byggs deras lokal om till en replika av Gustav III:s operahus, exterioren finns ju redan.
Men politikerna staller som alltid grupp mot grupp och det ar val osannolikt att de skulle missgynna sig sjalva och kulturministern kanske later sig overtygas om att Banverket borde fa pengarna i stallet.
Opera är ett nöje för en mycket liten grupp i samhället. Ett nytt operahus ska naturligtvis inte finansieras med skattemedel. Det finns ett oändligt antal andra verksamheter som bör ha högre prioritet, t ex inom sjukvård, skola eller inom transportsektorn (järnvägsnätet) för att ta ett aktuellt fall. Man bör allvarligt överväga att minska nuvarande subvention med skattemedel som redan den är alltför hög.
Först skall jag säga att jag som
50+are gillar en del opera
Ett skäl mot operabygget är att jag tror attt operakonsten sjunger på sista versen.Även om operahusen
fortfarande har hyffsade pupliksiffror så är det nästan bara äldre mäniskor som går på opera.Publiken dör ut.
Den yngre publiken har ingen kontakt med stråk och operamusiken.
Operan har nog stora problem inför framtiden. Med sådana vänner som DN:s Martin Nyström blir det sannolikt svårt att få sponsorerna att ställa upp. Och vi ska väl inte ha fler osynliga skatter?
Jag håller med ulf att subventionen borde minskas. Detta av både principiella och pragmatiska skäl. Om biljettpriserna höjdes skulle belastningen på det nuvarande Operahuset minska. Och då skulle det bli mindre behov av ett nytt hus.
Av en insändare idag 12/1 i SvD framgår att rutinerade besökare störs av fasonerna hos nya kategorier besökare. Dessa beter sig på ett ohyfsat och kanske mera folkligt sätt. Det tolkar jag som att Operan ändå attraherar nya grupper, vilket inte ligger i linje med svens tes att publiken dör ut pga hög ålder.
Ett allvarligare hot mot live-föreställningar borde vara möjligheten att spela in dem på DVD. Nu när TV-skärmarna blir större och med den nya 3D-tekniken kommer upplevelsen av själva föreställningen att kunna återskapas mycket bättre. Själva den ceremoniella miljön med betoning av det solenna har tydligen enligt insändaren gått förlorad av smörgåsätande damer och spring i bänkarna etc. Sådant slipper man med den nya tekniken. Det borde bli Operans prioriterade roll att i framtiden tillhandahålla inspelningsbara föreställningar .
/DNg
Det är alltid intressant att läsa diskussioner kring en verksamhet som operakonsten, när ingen av de diskuterande har en ordentligt inblick i verkligheten eller omfattningen av verksamheten. Vi har 500 000 körsångare i Sverige, de sysslar med en av de mest allmängiltiga konstformer människan känner till, nämligen att sjunga. Operan är dess främsta verkansplats där eliten arbetar och utvecklar konstformen - och där många av de främsta instruktörerna (som sedan utbildar lärare i instrument och sång och mask och scenografi och regi och dirigering och instudering, samt scenbygge, produktion och scenteknologi, samt koreografi och kroppsterapi osv osv) har sin dagliga vistelse. Konsten är, precis som idrotten och forskningen, ett uttryck för människans strävan att utmana sin gräns. Den forskning som främst syftar till ekonomisk nytta är ingen effektiv forskning, och den idrottare som främst syftar till elitframgång är inte heller till någon omedelbar ekonomisk nytta för landet - det vet vi när vi studerar kostnaderna för varje Olympiad eller när vi ser alla elitidrottare som flyttar till Monaco. Vi har åtskilliga budgetposter som är betydligt mindre effektiva i att sprida kunskap och konstnärlig insikt - och det är dem man ska jämföra med när man diskuterar ämnen man själv ogillar eller är ointresserad av.
ytterligare: det har funnits Opera på video sedan videokassettens uppfinning, och OperaDVD är lika passé som vanlig film på DVD. Moderna människor streamar film liksom opera. Unga människor ser idag på Opera via Youtube eller live från operahusets hemsida. Att operapubliken skulle minska eller bli äldre är direkt ett falsk påstående, eller snarare; så såg det ut redan på 1800-talet, och dagens publik är snarare yngre. Dessutom är opera på film via folkets hus och parker en fullkomlig kassako och en ekonomisk framgång för alla involverade parter.
sedan har vi tyvärr en kultur i Sverige där litteratur, klassisk musik och bildkonst inte ingår i den dagliga diskursen, som i Centraleuropa och USA - det är ett klassiskt provinsproblem, vi är fortfarande i resterna av en bondkultur och våra stadskulturer egentligen knappt hundra år gamla.
Tänk er samma diskussion kring jordbruks- eller fiskeristödet, eller Sveriges budgetpost för JAS-bygget eller CERN eller allt stöd till storföretag som sedan i alla fall läggs ned eller flyttar utomlands.
Att dessutom enbart räkna publikantal är att helt missa vad Operan gör utom att sälja biljetter. Operans representanter undervisar i lika hög grad som de visar föreställningar. Dessutom resulterar ett operahus i en stad en direkt ökning av annan sysselsättning. Jämför en arbetssökande som klär sig elegant och talar väl och är intresserad av olika saker, med en som kan sitt jobb lika bra med är trist klädd, talar tråkigt och är ointresserad av annat än jobbet. Det är en analogi av Stockholm med eller utan teatrar och operahus.
Skicka en kommentar
<< Home