lördag, juli 23, 2011

Hur mycket ger vi bort till Grekland?

Så länge Grekland inte går i formell konkurs kan andra länder använda de grekiska statsobligationerna som grund för pensionsutbetalningar och liknande. Frågan är varför det anses att skattebetalarna skulle tjäna mer på en konkurs än på ett stöd som inte kostar särskilt mycket.

Det nya krispaketet till Grekland på 156,8 mdr euro ses som ytterligare en belastning för övriga euroländer och eventuellt också för andra EU-länder genom att privata finansaktörer ska betala 37 mdr euro samt genom andra länders bidrag till IMF (cornucopia). Detta kan ses som en successiv förtäckt konkurs. Borde det inte ha varit bättre med en direkt nedskrivning av fordringarna på grekiska staten istället?

Man får lätt intrycket att en konkurs är bättre än konstgjord andning för grekerna eftersom detta fleråriga stöd till grekerna är så kostsamt för skattebetalarna i andra länder. I andra sammanhang betraktas istället konkurs som särskilt föraktlig eftersom den belastar hederliga fordringsägare som inte får betalt för sina lån. Förstår inte de tyska väljarna, som företräds av Angela Merkel, att de ger bort en del av sina framtida pensioner om de driver Grekland i konkurs?

Så länge Grekland inte formellt går i konkurs finns fordringarna kvar. Men dessa är inlåsta i kanske upp till 30 år och ger en lägre ränta, kan någon invända i tro att detta skulle försämra möjligheterna att betala framtida pensioner mera än en konkurs. Detta är en felsyn. Normalt skulle ett pensionsinstitut som placerar löntagarnas pengar i statsobligationer köpa nya sådana när löptiden går ut. Räntan för ett välskött land är inte så hög men risken att obligationerna ska tappa värde är praktiskt taget ingen. Det är ungefär denna ränta som Grekland nu ska betala tack vare andra länders stöd.

Så var finns gåvorna till Grekland? Skulle grekernas inlösen av sina förfallande statsobligationer ha använts till pensioner? Det är principiellt omöjligt. Sparade pengar är för alltid undandragna konsumtion. Pensioner betalas inte med gammalt sparande utan genom att nysparandet delvis löser ut gammalt sparande och alltså i praktiken går till konsumtion.

Inte heller de nu lägre räntorna kan i ett makroperspektiv betraktas som en gåva till grekerna. Vad vi ger till grekerna är den extra höga ränta som vi skulle ha tjänat på dem genom deras svårigheter och om de trots allt klarat att betala dessa överräntor (vilket de inte gjort). Jag tycker inte att skattebetalarna och bankspararna i andra länder behöver gripas av raseri över att inte kunna tjäna dessa extra höga räntor på grekernas bekostnad. Som jag skrev 10/1-11 är det väl inte meningen att PIIGS-länderna ska ge oss vinst.

Var finns de skattehöjningar som skulle gå till Greklandsstödet?

Denna simulering av Greklands lånesituation som om det vore ett välskött land har dock en svaghet. Grekland har länge levt över sina tillgångar med ett underskott i utrikeshandeln i 10-procentklassen. Detta har rimligtvis till stor del orsakats av att den grekiska staten inte kunnat få in de skatter som parlamentet har bestämt samtidigt som olika offentliga förmåner varit otroligt frikostiga och den offentliga sektorn ineffektiv. Om ingenting görs är det fara värt att grekerna fortsätter som vanligt och konsumerar på kredit.

Hade EU varit en riktig stat skulle detta varit den naturliga situationen. Vissa delområden går med överskott och andra med underskott. Skattebetalarna i hela staten får finansiera de lågproduktiva områdena år efter år. Centralregeringen kan försöka öka produktiviteten i de lågproduktiva områdena med hjälp av centralt finansierade investeringsprojekt. Dessutom kan en sådan regering ställa krav på effektiv skatteuppbörd och en effektivt bedriven offentlig sektor - i sista hand genom att sparka mindre dugliga chefer i den lokala förvaltningen.

Grekland illustrerar med all önskvärd tydlighet att en valutaunion inte kan fungera om inte alla deltagarna ser någorlunda lika ut ekonomiskt och kulturellt. Finns det betydande skillnader (och det gör det) måste man antingen avstå från att ta med olikartade deltagare eller också måste man ganska snabbt införa mera centralstatligt tvång.

Nu försöker sig EU på mera tvång. Eftersom grekerna inte tagit chansen att göra något åt sina stora underskott i utrikeshandeln fordrar EU att man istället för svångremspolitik. Genom att höja skatterna och minska den offentliga sektorn kan Greklands konsumtion successivt anpassas till vad den risiga export- och turistsektorn kan sälja till utlandet. Det leder till hög arbetslöshet, upplopp och strejker. Levnadsstandarden sjunker. Eländet ökar. Det tycks vara priset man får betala om man inte i tid tar itu med sina underskott i utrikeshandeln.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

11 Comments:

At 24 juli, 2011 13:38, Anonymous Per Fredö said...

Det finns inget som är gratis, sa Milton Friedman.

Varje brittisk hudmor vet att man inte kan kosta på sig mer än vad man har i plånboken, detta sa Margareth Thacher.

Dessa enkla snningar förstod många europeiska regeringar redan innan finanskrisen.

Budgetunderskotten låg år efter år på 6-10 procent
Löftenspolitiken gällde.

 
At 24 juli, 2011 13:42, Anonymous Per Fredö said...

rättelser

husmor
sanningar
Löftespolitiken
förstod inte

 
At 24 juli, 2011 22:16, Anonymous Anonym said...

När kommer Grekland att gå i konkurs i vilket fall som helst ???? / SS

 
At 25 juli, 2011 20:58, Blogger Danne Nordling said...

SS, å ena sidan har marknaden en tendens att se pessimistiskt på varje räddningspaket och därför medverka till att driva fram en konkurs i tro att det skulle ses som ett önskvärt sätt att lösa problemen. Å andra sidan kommer varje räddningsaktion som garanterar en del av Greklands betalningar också att göra garantländerna mindre benägna att släppa fram en konkurs som leder till att deras lån blir mindre värda. Men grekerna själva kommer genom strejker och upplopp att driva landet mot konkurs oavsett om detta är syftet eller ej.

Per Fredö, det märkliga med Grekland är att de lyckades dölja hur stort budgetunderskottet var medan det rimligtvis måste ha framgått att handelsunderskottet var alarmerande stort. Om vi jämför med Japan där budgetunderskottet har varit stort under många år samtidigt som landet haft handelsöverskott tycker jag att detta visar att man måste ta ett utrikeshandelsunderskott på mycket större allvar än ett budgetunderskott. Men tydligen har man haft motsatt ståndpunkt i Europa.
/DNg

 
At 25 juli, 2011 22:19, Anonymous Anonym said...

Tack för din info.
Jag har en grekisk vän som är 55 år han säger att så länge han kan minnas så har det varit bråk i Grekland. Jag har oxå den uppfattningen att grekerna själv kommer att köra landet i konkurs med strejker och annat. Enklast är kanske att sätta landet i konkurs och gå ur EU och starta från början.
Jag säger Grekland är den första spiken i EU:s lik kista ///// SS

 
At 25 juli, 2011 22:24, Blogger Nils Lindholm said...

Ja nu finns ytterligare 156-miljarder 'INTE riktiga' pengar, FRB-pengar, att 'öka' värdet 'BNP' med för Grekland, ett halvt Sverige.
Om dessa pengar läggs i en kartong så räcker dom i 30 år till att betala en ränta på 3,5% för sin egen kostnad, och sen ??
Förmodar att privatutlånarna vill ha 'riktigare' pengar än Grek-obligationer' till deras ränta, och hur länge räcker då 130-miljarder, som väl klassas iaf. som bättre än Grek-obligationer och kommer då att gå till ränta?

Ska Grekland fortsätta 'gå back' i all evinnerlighet?

 
At 26 juli, 2011 20:12, Blogger Per-Olof said...

Sedan Grekland blev självständigt från turkarna 1829 har landet varit statsbankrutt under sammanlagt 84 år i tre perioder: 1829-1878, 1894-1897 och 1932-1964.

Att vissa länder blir seriekonkursare studeras för närvarande av ekonomer. Klart är att länders institutionella kvalitet är en viktig orsak.

Reinhart och Rogoff har visat att seriekonkursande länder lider av skuldintolerans, dvs att de (i analogi med laktosintolerans) är överkänsliga mot hög skuldsättning. Ett svagt finanspolitiskt ramverk och en undermålig finanssektor ligger ofta bakom en sådan intolerans, men forskning visar även att det politiska systemets struktur spelar roll.

 
At 26 juli, 2011 23:08, Blogger Danne Nordling said...

Nils Lindholm, när övriga euoroländer var dumma nog att ta med Grekland trots dess dåliga record anser man att man måste hålla igång Grekland under överskådlig tid - tydligen för att i första hand rädda euron. Men nu har man möjlighet att ställa grekerna under förmyndare så att de förhoppningsvis slutar att 'gå back' om en tid.

Per-Olof, den terminologi som Reinhart och Rogoff använder sig av verkar vara missvisande. Seriekonkursande länder lider av något som borde kallas 'skuldindolens' - dvs en stark tolerans för skuldsättning och okänslighet för faran med stora lån. Andra länder som istället har skuldaversion vidtar i god tid (ibland alltför god tid) motåtgärder för att undvika fortsatt skuldsättning.
/DNg

 
At 27 juli, 2011 10:38, Blogger ProfessorPelotard said...

Frank Heller skriver i sin hävdateckning över det lilla öriket Minorca följande:

Vid sextonhundratalets utgång var storhertigdömet så nära ruinen en stat gärna kan (och ogärna bör) vara det; och i sin nöd finner vi dess härskare tillgripa de mest olika metoder för att lätta den förtvivlade ställningen - metoder som onekligen stöter oss något.

Utan alltför stora omskrivningar kan Minorca ersättas av Grekland i ovanstående beskrivning. Den enda vekligt stora skillnaden är läsarnas/omvärldens reaktion. Frank Heller riktade sig ju till de tidiga nittonhundratalets rationella värld, inte till det 21:a århundradets motsvarighet till den enväldshärskande barockfurstens hovstat: EUs byråkratiska elit.

De senare reagerade inte alls på Greklands stötande metoder. Tvärtom med "eyes wide shut" accepterade man med galliska axelryckningar de mest skiftande metoder som Grekland använde sig av. Den länkad artikeln från NYT (sept 06) ger en inblick i vad dessa metoder bestod av:

Greece revises GDP to include underground activity

För att tala klartext: Greklands prekära statsfinansiella läge var inte okänt, men det hade ringa betydelse eftersom ekonomiska aspekter spelar en mycket sekundär roll i förhållande till det politiska målet för EU, nämligen att bygga ett nytt imperium. Därför har eurozonen hamnat i läget att för att överleva det nu krävs att man återupprepar ett berömt trick som beskrivits av en annan berömd fabuleringskonstnärer, baron von Münchausen och hans förmåga att lyfta sig själv i håret.

Greece - Two Bail-outs and a Funeral

 
At 22 oktober, 2011 16:47, Anonymous Anonym said...

Jag är väl ingen einstein på detta men så mycke vet jag,att varje land har en faktisk bnp alltså sålda och köpta varor.grekland har väl alldrig haft nån större exportindustri att räkna med,vi svenskar har malmen och skogen ialle fall.Så då undrar man hur kan man som nation skapa ett sånt stort under skott av bnp som grekland har gjort

 
At 14 juli, 2015 03:23, Blogger Maria said...

Handelsunderskottet beror på importen från Tyskland. De är alltså avtalsförbundna. Främst vapenimport från D.
GR har stora guld, olja & gasfyndigheter. Det finns alltså en agenda bakom detta maktspel. Vem äger media, banker osv. Vem tvingar nu landet att sälja hamnar, flygplatser, mark? Allt ska säljas. Till Tyskland?! Förmodligen.

 

Skicka en kommentar

<< Home