Ska PIIGS ge oss vinst eller förlust?

Att fortsätta stödpolitiken till Piigs i neutral riktning utsätts för kritik. Vissa vill istället tillåta förluster genom skuldnedskrivningar. I praktiken pressas Piigs till höga räntor genom sin svaghet. De rika länderna får vinster genom ett slags ocker.

Vilket är syftet med de stödåtgärder som övriga euroländer och andra ger till Piigs-länderna? Ett syfte är att "rädda euron". Det förutsätter att akuta svårigheter för ett Piigs-land verkligen hotar eurons framtid, vilket är långtifrån säkert. Ett annat syfte är att alla EU-länder tjänar på finansiell stabilitet. Akuta svårigheter kan utlösa en ny bankkris i de rika EU-länderna med allvarliga ekonomiska skador som följd.

På längre sikt kan vi se tre huvudscenarios för hur de stödjande ländernas ekonomiska relationer till Piigsländerna kommer att utvecklas. De rika länderna kan 1) ge sådant stöd så att någon real effekt vare sig till förmån eller nackdel för Piigs inte inträffar. 2) De rika kan ge stöd som långsiktigt innebär en real överföring till Piigs, som alltså blir rikare än annars. 3) De rika kan pressa Piigs när de är svaga att realt överföra resurser till de rika, som då blir rikare på Piigs bekostnad.

1. Alltfler bedömare ställer sig skeptiska till att ge ett neutralt stöd till Piigs. Igår förordade professor Mats Persson vid SU (led av Nobelkommitén) att det var bättre att skriva ned fordringarna med 20-30 procent - dvs scenario 2 (DN 9/1).

I SvD igår 9/1 beskrev kommentatorn Andreas Cervenka ECB:s verksamhet med att köpa statsobligationer från Piigs som att det är "ungefär lika sunt som en pizzeriaägare som själv slukar trettio Calzone per kväll för att hålla omsättningen uppe". Han förefaller i likhet med Persson vilja rekommendera ett slut på det neutrala stödet till Piigs.

I princip går det neutrala stödet ut på att i en nödsituation med höga räntor för Piigs utlandslån, som måste finansieras med ännu fler lån, så ställer de rika länderna upp med lån till nästan normal ränta. När oron gått över kommer Piigs inte att ha skaffat sig en extra hög utlandsskuld och därför har de inte blivit fattigare pga valutaoron. I praktiken kräver dock de rika länderna att villkoret för lån till Piigs-länder är så hårda sparpaket att de sänker tillväxten i de hjälpta länderna. Det är en psykologiskt nödvändig biverkning.

2. De rika länderna kan i god tid medge att Piigs-länderna får låta bli att betala t ex 20-30 procent av sina skulder till banker i de rika EU-länderna. De banker som tvingas bokföra 30 procents förlust på sina Piigs-lån och därför riskerar gå i konkurs ska få bankstöd i en form som bevarar banken men som ruinerar aktieägarna, enligt Persson. Detta är bättre än att skjuta till pengar för låntagarna (dvs Piigs-länderna). Resultatet blir att Piigs långsiktigt blir rikare på övriga EU-länders bekostnad.

3. De rika länderna kan pressa Piigs att betala höga räntor som kräver ytterligare låntagning. För att undvika statsbankrutter garanterar ECB (europeiska centralbanken) att ge dessa lån till en hög ränta. För att hålla räntan på dubbel eller tredubbel nivå antyder man att eventuella förluster kommer att få bäras (delvis) av banker, pensionsinstitut och andra privata investerare. Det kan ske genom möten mellan Angela Merkel och Nicholas Sarkozy så som skedde 18 oktober 2010, vilket snabbt höjde räntorna för Grekland och Irland till den gamla krisnivån (diagram, blart 15/12). Cervenka varnar dock för att en sådan roll för ECB skulle väcka "hetsig debatt". Det är onekligen en sorts ocker att utnyttja vissa länders svaghet.

I slutändan kommer Piigs-länderna att tvingas skaffa sig en större utlandsskuld än annars. Det betyder att en real långsiktig överföring sker från Piigs till de rika länderna. När detta pågått en tid kan det tänkas att Piigs-länderna inser sin dåliga belägenhet och istället vill skriva ned sina utlandslån eller depreciera dem med hjälp av en egen valuta istället för euron. I detta fall (där ECB står som stor fordringsägare) kommer förlusterna lättare att kunna hanteras eftersom ECB inte vidareförmedlar sina förluster utan täcker dem med sina nyskapade pengar. Cervenka nämner 73 mdr € i QE och 330 i lån till banker mot tvivelaktiga säkerheter sedan i somras.

Eftersom verkligheten ofta beskrivs som om alternativ 1 innebär att de rika skjuter till pengar till de fattiga (enligt Persson och Merkel) och det samtidigt är lätt för väljaropinionen att ta till sig denna beskrivning är det svårt att bedöma vad som kommer att hända. Just nu befinner vi oss på väg 3. Det kan accepteras eftersom en eller annan statsbankrutt fortfarande verkar sannolik. Om så sker skulle vinsterna snabbt reduceras. Men om så inte sker kommer stödet till Piigs att ge stora vinster till deras borgenärer.

Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, Irland, Piigs, stödlån, ränta, statsbankrutt, ocker, ECB, EU, euro, nationalekonomi, stabiliseringspolitik, stödpolitik, ekonomi, politik på intressant.se