tisdag, november 16, 2010

Blir det 7 % extra inflation?

Om USA "trycker" 600 mdr dollar ökar penningmängden med 7 procent. Men blir det 7 procents extra inflation 2011? Eller kommer dollarn istället att sjunka? Båda effekterna kan inte fullt ut inträffa samtidigt.

Många ekonomer och politiker i USA är anhängare till den enkla kvantitetsteorin om pengar. Ökar man penningmängden så får man alltid inflation. Här i Sverige företräds teorin av finansmannen Erik Penser, som varnade för hyperinflation när den brittiska centralbanken aviserade 'kvantitativa lättnader' (QE) i mars 2009. Den europeiska centralbanken ECB anses också vara dogmatiskt obenägen att vidta kvantitativa lättnader - "trycka pengar" - i rädsla för inflation. Men stämmer teorin alltid?

Vi har nu fått ett intressant testfall i form av den ökning av penningmängden med 600 miljarder USD som Fed-chefen Ben Bernanke aviserade i förrförra veckan (v 44) och som kallas QE2 (bloggart 6/11). Om man är helt okunnig kunde man tro att det måste bli katastrofal inflation när centralbanken på åtta månader trycker 600 miljarder dollar när den utelöpande sedelmängden är 900-950 miljarder dollar (källa SEB). QE2 betyder ju då en ökning av sedelmängden med ca 65 procent!

Men som de flesta vet är det inte bara sedlar som utgör betalningsmedel. Robert Bergqvist på SEB vill öka denna mängd nästan tio gånger genom att "allt som enkelt, snabbt och till låg transaktionskostnad kan omvandlas till betalningsmedel" också räknas in. Då får han en penningmängd på 8 700 miljarder USD.

Om vi ställer 600 miljarder i relation till 8 700 får vi en ökning med 6,9 procent. Den enkla kvantitetsteorin MxV=PxT säger då att om M ökar med 7 procent och omloppshastigheten V och transaktionsvolymen T är konstanta ökar priserna P med 7 procent. Teorin har naturligtvis relevans för den reala ekonomin vid fullt kapacitetsutnyttjande (T kan inte öka). Men där är USA inte idag.

Vi har både en möjlighet i USA att öka produktionen i den reala ekonomin och en möjlighet att öka verksamheten i den finansiella sektorn. Båda dessa faktorer kan uppenbarligen svälja en hel del av den ökade penningmängden (QE2). En 7-procentig ökning av mängden pengar leder därför inte i dagens läge till en engångsinflation på 7 procent extra utöver den vanliga inflationen på någon procent.

Eftersom de finansinstitut som säljer sina statsobligationer till Fed inte kan låna ut alla pengar de får inom USA kommer de att placera en del utomlands. Detta kommer att pressa ner dollarkursen. Andra länder som är rädda för att USA ska öka sin konkurrenskraft genom sänkt valutakurs har häftigt kritiserat Fed för att vidta QE2. De tycks, till skillnad från dem som är influerade av den "österrikiska skolan", anta att det mesta av pengarna går utomlands och därför pressar ner dollarn ordentligt och pressar upp andra valutor.

Om det vore så att "österrikarna" hade rätt och USA fick en extra inflation på 7 procent så skulle andra länder inte ha någon större anledning att oroa sig. Löner och priser skulle då stiga 7 procent extra (ev ännu mera om det blev en spiral uppåt). Då skulle det bli lättare att sälja europeiska och kinesiska exportvaror till USA. Så utländska politiska företrädare verkar inte tro särskilt mycket på "österrikarna" och den enkla tillämpningen av kvantitetsteorin. Än mindre kan vi tro att det skulle bli någon "Penser-inflation" i USA.

En mera nyanserad "österrikisk" ekonom, Stefan Karlsson har på sin
blogg analyserat hur QE2 kan leda till inflation. Utan att gå in på olika invändningar kan jag konstatera att han ser effekterna som både ledande till vanlig inflation och till prisstegringar till följd av att dollarn sjunker. Storleken på inflationen kan han dock inte ringa in.

Ett grovt sätt att uppskatta prisstegringarna från en sjunkande dollar fordrar att vi kan utgå från en viss sänkning av kursen. Innan dagens stärkning av dollarn mot euron skedde låg kursen på 1,37 $/€. Antag att dollarn sjunker 5 procent till 1,44 $/€. Med 5 procents dyrare import som träffar säg 25 procent av den privata konsumtionen blir prisuppgången 1,25 procent. Men det är inte ens säkert att dyrare importvaror i USA slår igenom på konsumentpriserna. Erfarenheterna från Sverige under 90-talskrisen visar att den nedtryckta efterfrågan dämpade (det mycket större) prisgenomslaget högst väsentligt. Så inte ens en mera utvecklad österrikisk teori tycks stämma.

Den onyanserade synen på kvantitetsteorin kan inte hävdas samtidigt som man kritiserar USA för att manipulera sin valuta med QE. Men jag har en känsla av att europeiska politiker, särskilt i Tyskland, gör detta misstag. Det brukar sägas att tyskarna är särskilt rädda för inflation efter erfarenheterna på 20-talet. Traditionellt har det tagit sig uttryck i form av stark valuta och överskott i utrikeshandeln. Nu återstår enbart det senare. Tysklands överskott beräknas i år motsvara 7,3 procent av BNP. Det är nästan 30 procent större än Kinas överskott på 5,7 procent av BNP. I absoluta tal motsvarar Tysklands överskott nästan 75 procent av Kinas.

Det är sådana överskott som destabiliserar världsekonomin. Därför borde Angela Merkel vara mera försiktig med att sprida oro kring Irlands svårigheter med sina banker. Och en hel del av Irlands svårigheter skulle kanske ha kunnat undvikas om ECB i god tid hade vidtagit kvantitativa lättnader - förslagsvis fördelade till icke-överskottsländer. Nu kanske euroländerna istället måste låna ut bortåt 130 mdr USD (100 mdr €) direkt till Irland. Och därefter står Portugal och Spanien och väntar. Tron hos ECB att QE leder till inflation kan i värsta fall visa sig leda till att euron måste avvecklas.

[Komplettering: enligt KI mars 2012 blev inflationen 3,2 procent 2011 mot 1,6 procent 2010. För 2012 förutses 2,2 proc.]
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

7 Comments:

At 16 november, 2010 19:38, Anonymous Anonym said...

Oj, du har så rätt. Trevligt! Men ekonomi verkar många ha svårt för, så jag gissar att du kommer få en del onyanserade kritiska inlägg.

Det är deflation man försöker minska, inte ens hoppas på inflation. Dessutom som jag ser det är det V som är den stora faktorn där skon klämmer. Vid deflation kommer V sjunka genom att värdet på pengar hela tiden ökar, vid inflation ökar V genom att (förväntat) värde på pengar minskar. När både M och V sjunker är det svårt för P att hinna med, dvs T sjunker. Och det är T som ska maximeras. Österrikarna har en intuitiv modell men precis som Hayek var inne på är den bäst som förebyggande. Likvidera alla förluster gynnar bara en liten elit och har historiskt banat väg för diverse riktigt otäcka "revolutioner". I en kris måste cirkulerande mängd pengar försöka bevaras.

 
At 17 november, 2010 00:15, Anonymous Anonym said...

Danne Nordling:
"Det är sådana överskott som destabiliserar världsekonomin."

De flesta är mest intresserade av sina köksöar - de är 7 miljarder. De fattar inte bankernas manipulationer!!!

Så hur kan vi stoppa bankrånarna?
Följa Finland?
Följa Ekonomisk Demokrati!

 
At 17 november, 2010 16:04, Blogger magnus said...

Sorry, bara ett tips till en som det verkar både högkvalitativ och bred blogg om olika länders ekonomi, Ambrose Evans-Pritchard i Telegraph.

Är som ickeekonom tyvärr inte bekant med hans alster och position, men han verkar givande...

 
At 17 november, 2010 19:35, Blogger Unknown said...

Ar inte kvantitetsteorin framst forknippad med Milton Friedmans monetarister.

Hayek betonade att kvantitetsteorin skall tas med en nypa salt.

 
At 17 november, 2010 22:07, Blogger Danne Nordling said...

Anonym 19:38, du har nog rätt i att det är deflation som man försöker motverka. Därför är det litet svårt att förstå denna fruktan för att det ska bli förskräcklig inflation.

Visst kan det tänkas att Österrikarna har en intuitiv modell men deras resonemang utförs aldrig särskilt explicit och konkret. Det kanske ligger i det "intuitivas" natur? (mer nedan)

Det är av allt att döma så att den bästa stabiliseringspolitiken är förebyggande. När krisen börjar uppstå är osäkerheten tydligen alltid stor och åtgärder riskerar att bli feltajmade. Men i en svår kris måste en sekundär depression undvikas så som Wilhelm Röpke förordade.

Adam, själva kvantitetsteorin är främst monetaristisk. Och dess tillämpning måste göras med omsorg där olika konjunkturlägen mm är avgörande.

Men det onyanserade tillämpandet av sambandet mellan M och P förekommer hos österrikiskt influerade politiker och ekonomer. Jag tror att denna beskrivning är mer korrekt än att säga att dessa bedömare är monetaristiskt influerade.

Det är klart att Hayek hade rätt i att kvantitetsteorin i sin naiva och onyanserade version ska tas med en nypa salt. Men vad menade han egentligen? Hur kan det komma sig att många bedömare som verkar ha höga tankar om Hayek ändå är så onyanserade att de hävdar att ökad penningmängd ger inflation, punkt?
/DNg

 
At 18 november, 2010 18:53, Anonymous Anonym said...

Danne
Det är bara en fantasiprodukt att ökad penningmängd alltid leder till inflation, några relevanta bevis har jag aldrig sett.

Öka penningmängden och samtidigt sätta press på lönebildningen, liknande alliansens arbetslinje, utan löneökningar kan inte långsiktig inflation uppstå,

Den som påstår motsatsen får förklara hur inflation skulle kunna uppstå i den situationen.

Danne din blogg är riktigt bra, inget ytligt trams, bara djupa detaljerade analyser.

Ola

 
At 18 november, 2010 22:19, Anonymous Anonym said...

Blir det 7 % extra inflation?
Frågan är fel ställd!

Hur styr du andra människor? Grundlagar?

Eller media som ett opium! Sen finns det ju opium:
Tuesday16thNovember10 Nancy T. Banks MD

De handlar om fyra världskrig

 

Skicka en kommentar

<< Home