lördag, november 06, 2010

Kvantitativa lättnader - mera pengar - ger liten stimulans

Nu köper Fed obligationer i USA. Det kan leda till att låntagning underlättas. Men största effekten blir en sänkning av dollarkursen och en minskning av USA:s handelsunderskott, som är vad som anses behövas. Frågan är dock om "tryckandet av pengar" leder till inflation.

Ekonomisk politik kan ha förebyggande, motverkande och stimulerande effekter. En skattesänkning kan t ex ha stimulerande effekter medan de s k automatiska stabilisitatorerna har motverkande effekter (t ex när skatteintäkterna minskar kan utgifterna bibehållas). Likaså betyder en räntesänkning stimulans av ekonomin medan quantitative easing mest betyder att en kreditkontraktion kan motverkas trots att styrräntan är så gott som noll.

En kreditkontraktion ("credit crunch") som beror på allmänt misstroende inom finanssektorn är mycket farlig och kan leda till ekonomisk depression som på 30-talet. En sådan process borde i första hand förebyggas. Men under dagens finanskris passerade detta tillfälle slutgiltigt i september 2008 när man lät Lehman Brothers gå i konkurs. Följden blev både att den finansiella sektorn råkade i kris och att sektorn inte längre kunde förse den reala (producerande) sektorn med normala krediter. Det hjälpte inte att sänka räntan - marknadsräntorna steg istället av rädsla för att svagare låntagare skulle kunna fallera.

Orsakerna till USA:s höga arbetslöshet på officiellt ca 10 procent idag är två. För det första har det skett överinvesteringar främst i bostadssektorn som det tar åratal att komma över (diagram). För det andra har kollapsen för bostadsbyggandet lett till sekundära verkningar varav kreditkontraktionen är den farligaste. Den leder till att vanliga företag med en sund ekonomi inte längre kan få låna pengar på ett sådant sätt som fordras för att hålla uppe antalet anställda. En del företag måste dra ner på verksamheten och avskeda. Andra måste läggas ned helt. De få företag som vill expandera hindras genom att de inte får tillräckliga krediter.

Det första som erfordras i en sådan situation är att rädda de banker som inte är totalt på obestånd. För att rörelsedrivande företag ska kunna få lån måste det finnas banker som kan låna ut. Men bankerna måste också vilja låna ut sina pengar, istället för att t ex bygga upp sina balansräkningar med mera eget kapital och bara placeringar i säkra papper. Man kunde tycka att detta skulle varit det allra första Fed-chefen Ben Bernanke skulle ha tänkt på när han såg att räddningspaketet för banksektorn (TARP) från oktober 2008 hade verkan.

Jag vet inte hur resonemanget gick i den amerikanska centralbanken i början av 2009 (Bernankes tal 13/1 tar avstånd från QE). Uppenbarligen är det lätt hänt att tro att bara för att de flesta bankerna räddats är krisen betvingad. Detta hände nämligen under den svenska bankkrisen i början av 1990-talet. Fortfarande kallas denna incident "bankkrisen" när det i själva verket handlade om en finanskris som berörde hela samhällsekonomin. Omkring 50 000 fler företag än normalt gick i konkurs under några få år genom att de räddade bankerna inte ville låna ut sina pengar utan istället sade upp krediter till vanliga företag. Sverige fick en långvarig depression som följd. Den var avsevärt värre än dagens verkningar av världskrisen på Sverige.

Det dröjde först nästan tre månader 2009 innan andra delen av TARP blev klart. Detta paket (PPIP) innehöll strategin för hur staten skulle köpa upp giftiga tillgångar från bankerna (blart). Samtidigt presenterades ett penningpolitiskt stimulansprogram som nu kallas QE1 för att skilja det från det program som presenterades i onsdags 3/11 som kallas QE2. Tydligen var QE1 inte tillräckligt för att tillsammans med Barack Obamas finanspolitiska stimulans på 787 mdr USD våren 2009 få tillräcklig fart på USA:s ekonomi.

Det nya programmet QE2 omfattar uppköp av statsobligationer i en omfattning på 600 mdr USD eller 75 mdr per månad till halvårsskiftet 2011. Kan det motiveras av att kreditgivningen ännu inte fungerar smidigt till företagen? [Se Fed-juli diagr 19.] Det är i så fall allvarligt så långt efter krisens utbrott. Men det är inte på denna punkt kritiken satts in. Man anser allmänt att programmet riskerar att bli verkningslöst. En närmare analys visar dock att det kan innebära vissa fördelar.

Genom att köpa statsobligationer från bankerna får dessa pengar som de vill placera någonstans. Det kan underlätta för producerande företag att få krediter och därmed bidra till en bättre sysselsättning. Några privatpersoner vill kanske också låna för konsumtion. Några fler husköp blir det däremot sannolikt inte. USA:s problem anses vara det för låga sparandet som yttrar sig i ett underskott i utrikeshandeln. Det är här QE2 kan komma att spela en roll. Fler dollar som inte kan användas på den amerikanska marknaden leder till att pengarna söker sig utomlands.

En ökad efterfrågan på utländsk valuta för placeringar i andra länder måste leda till att dollarkursen sjunker. Därmed motverkas den efterfrågan på dollar som kommer från överskottsländerna Kina, Japan, Tyskland, Sverige, Danmark mfl och som hittills hållit uppe dollarkursen. Vi får motsvarigheten till en devalvering.

En sjunkande dollar har kritiserats för att den minskar amerikansk inhemsk köpkraft. Men det är ju vad som behövs för att minska importen. Och någon exportindustri finns det väl kvar I USA som då också kan expandera. Tar man denna kritik på allvar skulle en finanspolitisk stimulans som riktar sig till största delen mot den inhemska marknaden också behövas.

QE2 kan alltså betyda en liten stimulans av den amerikanska ekonomin. Men naturligtvis kan den inte motverka det tidigare för stora bostadsbyggandet. Denna felinvestering kommer att tynga USA under många år. Men eftersom bostadssektorn redan är under isen kan inte de nya pengarna gå till att blåsa upp en ny bubbla på detta område. Det är inte heller sannolikt att aktiemarknaden blir så uppblåst som i slutet av 90-talet. Då var p/e-talen på en helt annan och högre nivå än under upprinnelsen av krisen 2008.

Den risk som finns är att de amerikanska pengar som man vill placera utomlands kommer att blåsa upp bubblor i andra länder. Det förutsätter dock att pengarna koncentreras. Upp till 600 mdr USD utspridda över hela världen är inte mycket pengar.

Slutligen finns risken för inflation. Hur mekanismen skulle se ut i detta fall där Fed köper obligationer har jag inte lyckats komma fram till. Men det skulle vara intressant med en konkret, steg-för-steg-beskrivning av hur QE leder till inflation.

Etiketter:

17 Comments:

At 06 november, 2010 20:27, Blogger Ola Berg said...

RISK för inflation? Ökningen av penningmängden _är_ väl inflation?

 
At 06 november, 2010 21:37, Anonymous Anonym said...

Sjunkande värde på dollar = stigande priser på det vi importerar där priserna sätts i dollar = stigande konsumentpriser i Sverige = inflation i Sverige

Och även i t ex England där man nu överväger att också börja trycka nya £ för att motverka detta ...

http://www.independent.co.uk/news/business/news/new-inflation-fears-add-to-banks-qe-quandary-2126763.html

Det kommer att bli en intressant vinter...

/Thomas

 
At 07 november, 2010 02:25, Anonymous Anonym said...

"Frågan är dock om "tryckandet av pengar" leder till inflation."

jag säger nej, engångsinflation är teoretiskt möjligt, aldrig löpande inflation.

för att inflation ska bli permanent så krävs det löneökningar som är orimliga.

utan löneökningar så blir det inte inflation av en ökad penningmängd, sätt press på lönebildningen, så ökar bara sysselsättningen.

varför tror, jag säger tror alla utom kloka danne att en ökning av penningmängden ger inflation?

USA måste i princip devalvera och ge pengarna direkt till folket inte till bankerna, då går krisen över.
Ola

 
At 08 november, 2010 00:31, Blogger Danne Nordling said...

Ola Berg, med inflation menar jag en allmän prisstegring för varor och tjänster, vilken främst mäts med KPI. Om vi definierar inflation som ökning av penningmängden på ett snävt sätt blir problematiken trivial. - Genom kreditkontraktionen har den intressanta penningmängden minskat och vem klarar att mäta nettot?

När Erik Penser först av alla varnade för att QE i England skulle kunna leda till hyperinflation var det just denna typ av inflation han avsåg. Han gjorde en jämförelse med Tyskland.

Thomas, om dollarn deprecieras blir väl varor prissatta i dollar billigare? T ex blir en amerikansk bil billigare med svårigheter för Volvo som följd. Vi riskerar att få deflation och arbetslöshet.

England borde uppväga sin austerity-politik så gott det går med QE. Att råvarupriserna stiger betyder inte att det blir inflation om facket kan ta det lugnt.

Ola, penningpolitiken är en ganska ineffektiv (och ibland farlig) metod att stimulera ekonomin. Här kan pengarna definitivt inte ges "till folket". Alternativet finanspolitiska lättnader kan inte lösa grundproblemet med byggandet. Men det blir knappast något i alla fall eftersom Teapartyrörelsen fått ökat inflytande efter valet och den är influerad av Österrikiska skolan som anser att finanspolitik är fel i alla lägen.
/DNg

 
At 08 november, 2010 08:03, Anonymous Johnny said...

Intressant inlägg. Funderar också på hur QE2 skall fungera, tydligen så räckte inte med QE1 och TARP och övrigt för att starta i gång ekonomin.

Med hänsyn till att amerikanska folket och staten och delstater har skulder upp till öronen och hotas av arbetslöshet, hemlöshet, inflation så verkar det inte finnas så många människor som vill låna ännu mer pengar för att konsumera. Psykologin har ändrats och det kan inte FED ändra på. Sedan verkar det helt vansinnigt att låna och spendera ännu mer när man inte klarar av att betala de lån som man redan har.

Jag tror att det hade varit mycket bättre att låta alla banker gå i konkurs så att alla dåliga krediter hade skrivits av helt och att nya entreprenörer kunde köpa bankerna billigt, gärna dela upp dem i flera mindre banker för att sprida risken för framtida konkurser. Denna lösning är brutalast, snabbast och effektivast och om använd så hade USA haft ett nytt banksystem up and running ganska snabbt. Dessutom skulle man ha upprätthållt den viktiga kapitalistiska marknadsprincipen att företag som inte klarar sin verksamhet går i konkurs och tillgångarna köps billigt av nya entreprenörer och därmed kanske ilskan och hatet bland folket inte blivit lika stor.

Jag tror att FED kommer att få svårare att stimulera ekonomin när räntan är 0% och nya stimulanspaket inte möjliga på grund av republikanernas majoritet i representanthuset. Sedan har vi Europa där de flesta länder nu börjat göra besparingar, speciellt England. Det bör medföra att stimulanserna minskar och bör ge kraft och fart till deflationsprocessen i både Europa och USA (speciellt när den kommersiella fastighetsbubblan spricker). Jag hoppas vi får en lagom snabb och djup deflationsprocess som rensar bort alla dåliga krediter ur alla banker så att nästa högkonjunktur kan inledas från god grund. Nackdelen med QE verkar vara att det tar så fruktansvärt lång tid att åstadkomma en riktig balansräkning i alla fall om vi ser på Japan.

Detta bör bli den största depressionen i världshistorien, med hänsyn till att det är världens största ekonomi och banksystem som kollapsat plus att många andra länder i Europa och Asien drabbats hårt.

 
At 08 november, 2010 13:31, Blogger Danne Nordling said...

Johnny, läget i USA kanske inte är så eländigt som du antyder. Inflationen är låg. Skuldsättningen är hög men inte katastrofal. Hemlöshet hotar dem som inte klarar lånen, men en del av dem är vanliga familjer som skulle kunna klara dem om de fick nytt arbete. Därför skulle det vara möjligt att dämpa exekutionsövertagandena om det gick att skapa ett anståndsförfarande. Men det är just motståndet mot detta som initierade Teapartyrörelsen (Rick Santellis tirad 19/2-09).

En del av arbetslösheten beror på att folk ökat sitt sparande, en annan del på att bostadsbyggandet och därtill hörande industri minskat drastiskt och en begränsad del på att utlandet konkurrerat ut amerikanska företag. Därför låter det överdrivet drastiskt att reda upp dessa problem genom att "låta alla banker gå i konkurs" och framtvinga "den största depressionen i världshistorien". Att rensa ut dåliga krediter kan istället ske på det sätt Sverige gjorde i början av 90-talet.

Ligger det inte andra motiv bakom förespråkandet av en destruktiv ekonomisk politik? Många vill komma åt grupper inom den finansiella sektorn av rent emotionella skäl. Jag vill understryka att det aldrig får bli ett skäl i den ekonomiska politiken.
/DNg

 
At 08 november, 2010 14:46, Anonymous Johnny said...

Danne, kanske inte, men illa är det. Nu har ju "Foreclosure-Gate" inträffat där advokater påstår att ingen vet vem som äger vilket hus i USA sedan 1980 då securization började. Advokaten trodde att det skulle ta 10-20 år att processa i genom $45 biljoner av hus. Vet ej hur bra denna bedömning är.

Byggnadsindustrin arbetar väl främst på hemma marknaden och anställer väl både vita, svarta och latinos om det nu hade funnits någon efterfrågan efter att ha byggt 20 miljoner för många hus.

Inflationen mätt som CPI är låg vilket efter alla stimulanspaket, lån, garantier, etc visar på att den underliggande deflationsprocessen är stark och inflationen inte vill ta fart ännu.

Nackdelen med Sveriges metod att rensa krediter är väl främst att skattebetalarna får betala förlusterna, utöver insättningsgarantin? Vid ett traditionellt konkursförfarande får väl skattebetalarna stå för insättningsgarantin men övriga fodringar får marknadensaktörerna själva stå för, det hade nog amerikanerna föredragit. Lehman Brothers gick i konkurs och det fungerade väl ganska bra.

Jag har inget emot några grupper inom den finasiella sektorn i USA, men tycker att det är rättvist att de som har orsakat konkursen också förlorar alla aktier och obligationer man äger i banken och förlorar sitt jobb. Sedan tror jag det skulle vara en bra metod med konkurs för att bli av med överkapacitet i banksektorn.

Hur som helst, riksbanken måste ha järnkoll på bankerna så att inga nya finansbubblor och konkurser uppstår eftersom en omfattande fastighet och bankkris kan sänka ett helt land och Sverige har inte råd med en bankkris vart 5:e år.

 
At 08 november, 2010 17:23, Blogger Danne Nordling said...

Johnny, mitt intryck är att många röstberättigade amerikaner på ett generaliserande sätt är hatiskt inställda till grupper i den finansiella sektorn ( ex "banksters" m fl). Därför säger de sig vara villiga att stödja en sinister politik - som jag skulle kalla destruktiv.

Alla dessa foreclosures kan inte rimligtvis vara nödvändiga. Var ska amerikanerna bo? Det är bara de för många byggda husen som måste stå tomma tills befolkningen och migrationen kommit i kapp. Siffran 20 miljoner bostäder tyder på att det finns omkr 1/7 för många bostäder. Alla kan inte vara nybyggda.

De för många nybyggda bostäderna kan man inte gör något åt med ekonomisk politik. Men en hel del av de andra tomma bostäderna borde någon kunna bo i om man kan vänta på en återhämtning.

Hur mycket av den tvehågsna ekonomiska politiken beror på rädslan för inflation? Det finns starka opinionsföreträdare för den rigorösa delen av den Österrikiska skolan som är alldeles övertygade om att politiken redan nu skulle ha lett till hyperinflation (Peter Shiff varnade för detta redan för nästan ett år sedan). Istället har USA en kraftig press åt deflationshållet som du påpekar.

Den svenska metoden var ganska bra. Ägare och ledningar gjorde stora förluster. Vissa banker lades ned, ex Gota bank. Men skattebetalarna behövde inte stå för just någonting av de stora utgifter som först seglade upp. Något liknande är på gång med TARP. Men amerikanska politiker m fl verkar helt oförmögna att förklara sammanhangen. Därför verkar politiken kunna gå mera åt skogen i USA än i Sverige där allt färre tror på Östros' domedagsprofetior.
/DNg

 
At 08 november, 2010 19:06, Anonymous Anonym said...

WAKE UP: Muslims use a 'trick' to get reach a «demographic advantage»: The suppression of the rights of the women!...




ANNEX TEXT:
Call spread in the INTERNET:
- Unmarried fathers in traditionally monogamous societies!!!
{Sexual education without Taboos or Neo-Taboos: Artificial wombs - a scientific priority research}

There are still dumb people, who believe in fairy-tales,... but we must look reality into the eyes:
- In traditionally polygamous societies, only the strongest males have children.
- However, to be able to survive, many companies had the need to mobilize/motivate the weaker males in the way, that they were interested in the fight for the protection of their identity!... In fact, the analysis of the sex taboo, (in traditionally monogamous societies), we see that the real purpose of the sex taboo was the social integration of sexually weaker males.
{See THE ORIGIN OF SEX TABOO blog}

CONCLUSION:
In traditionally polygamous societies is it natural, that only the strongest men have children, NEVERTHELESS the traditionally monogamenen societies must accept their history! That is, these societies can´t treat the sexually weaker males like the trash cans of society! This means, that men (with good health) rejected by females should have the legitimate right to an ARTIFICIAL womb...

COMMENT: Sexual incompetence doesn't mean to be useless... in fact, the weaker males already showed their value: the technologically advanced societies... are traditionally monogamous societies!

COMMENT 2: Nowadays, on one hand many women are looking for men with a bigger sexual competence, specially men from traditionally polygamous societies: in these societies, only the stronger men have children, they choose them and refine the quality of the men.
On the other hand, nowadays many men from traditionally monogamous societies look for females from other societies, that are economically weakened [soft]...

 
At 09 november, 2010 08:12, Anonymous Johnny said...

Danne, visst är folk förbannade på "banksters" och på politikerna som stödjer Wall Street i stället för Main Street (underbara amerikanska uttryck). "The banks are tog big to fail and the people are to small to save."

När det gäller "foreclosures" så kan man i USA vad jag förstår lämna tillbaka huset och lånet till banken om inte kan eller vill betala räntor och amorteringar. Är då marknadspriset lägre än skulden så gör banken en förlust. Det finns massor av hus till salu för 1/10 av nypriset, för $10.000 till $20.000 får man ett bra hus i ex Florida, det borde medföra att det finns hur många hus att hyra billigt från banker och nya fastighetsägare för den som inte har råd att köpa ett hus.

Det har skett en hel del inflation (prisökningar) främst på aktier, guld, råvaror, etc, men obetydligt vad gäller CPI. Den ökadepenningmängden tar vägen någonstans, bankerna lånar för 0-0.25% och lånar tillbaka till FED för några 1/10-delar högre ränta (FED bedriver Ebberödsbank), men en hel del pengar har återvänt till världens aktie-, guld-, råvarumarknader.

Lägre räntor och mera nytryckta pengar har inte lyckats vända utvecklingen, främst på grund av att så få vill låna mer pengar, både privatpersoner och företag. Psykologin har vänt, folk är rädda för att bli arbetslösa och hemlösa och betalar sina skulder, skär ner sin konsumtion och sparar för framtiden. Det är precis vad som behöver göras för att ekonomin skall återhämta sig, alla dåliga skulder behöver avskrivas.

Mitt intryck är att ekonomin sköter sig bäst själv, all inblandning av politiker och riksbanksbyråkrater förvärrar och förlänger för det mesta situationen. Tänker på FDR och all hans långvariga inblandning i ekonomin och jämför med krisen i USA 1921-1922 när dåvarande finansminster halverade statens utgifter och balanserade budgeten och krisen blev djup och snabb för att sedan övergå i 1920-talets högkonjungtur.

Jag håller med att den svenska metoden lyckades ganska bra, vad jag minns så startade man ett aktiebolag som hette Securum dit alla dåliga skulder överfördes till bokförtvärde (ej marknadsvärde) sedan sålde man alla tillgångar till marknadspris och staten täckte alla förluster som inte blev så stora om jag minns rätt. Har du skrivit något om denna svenska kris? Skulle vara bra med en uppdatering om vad som egentligen hände då och hur siffrorna såg ut.

Den största faran som jag kan se är att Obama satsar på krig med Iran för att stimulera krigsindustrin och få folkets stöd och försöka vinna nästa val, precis vad "Anonym" hänvisar till i den Washington Post (sionistblaska) artikel som han länkar till.

 
At 09 november, 2010 12:56, Blogger Danne Nordling said...

Johnny, även om folk är förbannade får inte den ekonomiska politiken bedrivas utifrån motivet att ställa till allmän skada för grupper man ogillar. De som tagit för stora risker ska få se sina tillgångar bli värdelösa och bli avskedade i den mån de varit ansvariga för det överdrivna risktagandet. Men vanliga anställda, banksparare och låntagare ska inte behöva lida för att politikerna vill hämnas mot avskydda, små grupper. Inte heller borde de drabbas av någon vildsint idé om nödvändigheten att "likvidera allt ruttet" som finansminister Andrew Mellon satte i verket på 30-talet.

Genom att rädda banksystemet (men inte alla banker mfl) räddar politikerna även "the people" - tyvärr tycks ingen lyckas förklara detta för "the people". Man tycker att det är viktigare att förhindra att "de giriga" räddas fastän detta inte är sant. Däremot leder utslagningen av de små bankerna till att de stora blr ännu mer dominerande och kanske framstår som "giriga".

Hur man än gör sker alltså statliga ingripanden. Man kan inte kategorisera politiken i antingen en typ där ekonomin sköter sig själv och en typ med ingripanden. Även skrotning av den offentliga sektorn för att eliminera budgetunderskottet utgör ett statligt ingripande med oöverskådliga konsekvenser.

Foreclosure är USA:s motsvarighet till exekutiv auktion. Att man kan lämna nyckeln till banken och därmed slippa ansvaret för lånen har ingen motsvarighet i Sverige. I USA händer det ofta att f d ägaren förstör en del av inredningen så att huset inte går att hyra ut, varefter det står tomt och förfaller och sänker värdet på grannhusen osv.

När det gäller inflationen måste man först beakta utgångsläget. Hur vet du att penningmängden ökar totalt sett? En kreditkontraktion med förluster leder till en kumulativ process genom baskapitalkvotsbestämmelserna. Hur vet vi att QE-pengarna gör något mera än ersätter en del av den minskade totalvolymen?

Varför stiger guldpriset? Är det för att folk har så mycket pengar att de köper upp allt guld som finns? Nej, det är frågan om en marginell process. Ett relativt fåtal personer bjuder upp priset på den marginella del av guldstocken som finns till försäljning. Här binds inte mycket volym pengar från penningmängden. Annat vore det om guldet var bilar som måste nyproduceras och distribueras varje dag för att sedan definitivt konsumeras genom att slitas ut.

Jag har en förmodan att råvaruprisernas stegring har ganska litet att göra med tillförseln av penningmängd genom QE1. En viss lånefinansierad spekulation finns det dock som är kopplad till att dollarn ska sjunka.

Du har helt rätt i att mer likviditet inte hjälper särskilt mycket i en situation där nedgången framskridit ganska långt. Folk vill inte låna mer. Men det finns nog en del företag som nu får en lättnad och därför kan en ytterligare försämring motverkas.

Om det blir en beaktansvärd ökning av penningmängden av QE2 så betyder det att dollarn kommer att sjunka. Det borde hjälpa mot handelsunderskottet. I slutändan betyder amerikanska investerares köp av utländska tillgångar att räntorna på dessa sjunker. Det borde hjälpa PIIGS något.

Om den amerikanska ekonomin försämras kraftigt kommer rop på en ny FDR att uppkomma. Därför är passivitet inte något som ens säkert befrämjar en liberal utveckling. Däremot förefaller ett krig med Iran på ekonomisk-politiska grunder vara en lös spekulation.
/DNg

 
At 09 november, 2010 17:25, Anonymous Anonym said...

Moderskeppet

Gammablixt

 
At 09 november, 2010 21:39, Anonymous Per said...

Slutligen finns risken för inflation. Hur mekanismen skulle se ut i detta fall där Fed köper obligationer har jag inte lyckats komma fram till. Men det skulle vara intressant med en konkret, steg-för-steg-beskrivning av hur QE leder till inflation.

How Does QE2 Generate Inflation?

 
At 09 november, 2010 22:16, Anonymous Anonym said...

Visst lönar sig krig för vissa.
Svenskarna hålls helt enkelt okunniga av media!!!
Ett år före 11 september 2001 skrev ledande USA sionister i PNAC - Project for the New American Century följande:
"Further, the process of transformation,
even if it brings revolutionary change,
is likely to be a long one,
absent some catastrophic and catalyzing event
– like a new Pearl Harbor."

Läs mera: 911 history

Du kan Googla på vad media har skrivit om PNAC:
PNAC site:svd.se - 0 träffar
PNAC site:dn.se - 2 träffar
PNAC site:expressen.se - 4 träffar
PNAC site:aftonbladet.se - 39 träffar
Att Aftonbladet har så många fler träffar beror inte på vad tidningen skrivit - utan på att bloggare på Aftonbladet har fattat något de vill föra vidare.

 
At 10 november, 2010 18:22, Blogger Danne Nordling said...

Per, du hänvisar till en förklaring i tre punkter gjord av Stefan Karlsson som gör gällande att det blir en viss prisinflation av QE2. Dessa tre punkter är följande:

1) Ökat utbud av pengar
2) Minskad efterfrågan på pengar
3) Minskat utbud av varor o tjänster

1. Ökar utbudet så att efterfrågan på varor o tjänster ökar? Bankerna får cash för sina obligationer och vill låna ut mera. Men låtagarna är fortfarande lika dåliga och de är fortfarande pessimistiska. Varför skulle långivningen då öka beaktansvärt?

2) Varför skulle folk i påtaglig omfattning vilja ta av sina besparingar för att konsumera i en pessimistisk situation? Jo, om de tror att det blir våldsam inflation som gör besparingarna ordentligt mindre värda. Men Stefan Karlssons analys visar inte att inflationen blir kraftig. Låntagningen och ökad konsumtion kommer därför med stor sannolikhet att hålla sig inom ramen för lediga resurser.

3) Genom försvagad dollar kommer importpriserna givetvis att stiga. Här finns en ganska säker prisstegringseffekt. Men det är inte "Penser-inflation" det är frågan om. Att ökad export kräver mer resurser behöver däremot inte leda till inflation om ökningen ligger inom ramen för lediga resurser.

Slutsats: det blir ingen farlig inflation av QE2. De som hetsar mot Bernanke med hjälp av inflationsspöket är ute i andra ärenden.
/DNg

 
At 10 november, 2010 22:27, Blogger Nils Lindholm said...

Varför inte devalvera direkt.
Det drabbar ingen fattig, iaf. inte så mycket, skjortorna blir dyrare, för alla.
Varför öka på penningmängden så att guld o metaller ska stiga i pris, hålla värdet mot ex.v. utlandet eller nåt annat?
Det kan ju bara dom som kan utnyttja prisökningarna ha nytta av.
Den devalveringen har väl inte den fattige så stor nytta av?
Skjortorna blir relativ dyrare bara för honom.
Den som lånar dessa pengar för guld betalar ju fortfarande det gamla priset för skjortan.

Sverige devalverade ju så att dollarn vart som värst 50% dyrare!
Och det var ju bra då.
Euron vart 1/3 del dyrare.
Sverige har ju klarat sig väldans bra p.g.a. detta som det verkar.

 
At 11 november, 2010 00:31, Blogger Danne Nordling said...

Kraxpelax, tack för nomineringen för bästa blogg!

Nils Lindholm, länder med flytande växelkurs kan inte devalvera "direkt". Växelkursen måste påverkas indirekt med stödförsäljningar av den egna valutan. Har man överskott i utrikeshandeln eller en valuta som betraktas som en attraktiv reservvaluta (för andra länders valutareserver) är det inget större problem att göra stödförsäljningar. Det är vad Kina sysslat med länge. Man tar av sitt överskott och köper andra länders statpapper o likn. Favoritland är USA och då hålls kursen uppe på dollarn och yanen kan hållas nere. En orsak till att kineserna inte vill se en sjunkande dollarkurs (eller höjd yankurs) är att deras tillgångar i USD då blir mindre värda.

Bernanke är nog inte ute efter att använda QE för att höja priserna på guld o metaller. Men det kan bli följden om spekulationen mot dollarn sätter fart.

Både fattig och rik i USA får betala mer för skjortorna när dollarn sjunker. Det är bara de som tidigare köpt guld eller yen som inte förlorar så mycket på en växelkurssänkning.

Sverige släppte sin valuta fri att flyta i november 1992. Sänkningen blev avsevärt större än den 15-procentiga devalvering som kanske sågs som ett alternativ 1992. Och någon farlig inflation blev inte följden.

Den Österrikiska Skolan måste komma med bättre argument för inflation som följd av QE.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home