Är det företagens fel att arbetslösheten inte sjunker tillräckligt?
Arbetsmarknaden fungerar sämre än tidigare, säger oberoende ekonomer. Det är svårt att se att arbetslösheten kan bli 5 procent utan massiva åtgärder för subventionerade jobb. Reinfeldt borde inte skylla på företagen.
Industrins ekonomiska råd har publicerat en rapport Inför 2011 års avtalsrörelse (pdf). Den är gjord av oberoende ekonomer (Olle Djerf, Håkan Frisén och Henry Olsson) och innehåller ett intressant avsnitt om arbetsmarknadsutvecklingen. Man är inte alls lika optimistisk om möjligheterna att minska arbetslösheten som regeringen och Konjunkturinstitutet. "Arbetsmarknadens funktionssätt har försämrats betydligt" skriver man i kontrast till Anders Borg och hans rapport från finansdepartementet om jämviktsarbetslösheten (bloggart 15/4-11).
En indikation på kommande problem är arbetslöshetstidens längd för gruppen personer som blivit avskedade till följd av personal- eller driftsinskränkningar. 1:a kvartalet 2007 var tiden för arbetslöshet 38 veckor. Finanskrisen medförde en temporär sänkning eftersom det plötsligt blev avsevärt många fler i gruppen. Därefter medförde återhämtningen att antalet sjönk med 40 procent. Men 1:a kvartalet 2011 hade arbetslöshetstidens längd för de kvarvarande 50 000 personerna stigit till 46 veckor. Dessa personers kompetens tycks inte passa för de jobb, som arbetsgivarna idag söker folk till med ljus och lykta. De blev t o m något fler i början av 2011 och nivån är nu dubbelt så hög som 2008.
En annan indikator på att jämviktsarbetslöshetspunkten (Nairu) har stigit är att Beveridgekurvan skiftat utåt. Det är en kurva som visar sambandet mellan vakanser (ej tillsatta jobb) och arbetslösheten. Även då arbetslösheten är hög finns det vakanser, men de är färre än när arbetslösheten är låg. Vid lågkonjunktur ligger arbetsmarknaden ner i det högra hörnet i diagrammet nedan och vid goda tider uppe till vänster. När vakanserna blir riktigt många uppstår löneglidning och inflation.
När arbetsmarknaden vände uppåt i april 2010 steg vakanserna kraftigt medan arbetslösheten bara sjönk långsamt. Arbetsmarknaden följde alltså inte på långa vägar kurvan tillbaka. I april 2011 fanns det lika många vakanser (0,8 % av AK) som i maj 2007. Men arbetslösheten hade inte hunnit sjunka lägre än till 8 procent mot 6,5 procent 2007. Arbetslösheten är alltså 1,5 procentenheter större än för fyra år sedan. Det är fråga om drygt 70 000 personer som inte får jobb på samma sätt som 2007. Om arbetslösheten ska ner till 5 procent om tre år, som Anders Borg menar, är risken stor att bristen på arbetskraft driver fram inflation och därmed högre räntor i förebyggande syfte.Socialdemokraterna och Håkan Juholt kommer att jaga regeringen med att högkonjunkturen kommer att få avbrytas i förtid genom räntehöjningar. Juholt gjorde dock ett misstag igår i partiledardebatten genom att påstå att räntehöjningarna redan inträffat. I DI idag säger han : "
Regeringen har förstört komvux och arbetsmarknadsutbildningen som skulle göra löntagarna anställningsbara. Det förstördes medvetet och det får vi nu betala ett högt pris för."Om Juholt lyckas etablera denna bild kommer regeringen naturligtvis att få ännu en valhänt hanterad fråga på halsen. Men är det sant att regeringen av ren arrogans förstörde utbildningsmöjligheterna? Eller fanns det sakliga skäl, t ex att kvaliteten på de svåranställda inte kan höjas nämnvärt med ams-utbildning, som motiverar att utbildningen dragits ned? Det borde arbetsmarknadsministern, som heter Hillevi Engström, redogöra för.
Nu försöker istället statsminister Fredrik Reinfeldt attackera näringslivet för att företagen är för sparsmakade när det gäller att anställa. Han säger i DI idag:
"Jag vill påpeka att vi gjort en enorm palett av åtgärder som i realiteten innebär att man får mycket stora lättnader för att anställa långtidsarbetslösa. Vi har lyssnat på påpekandet att man med lägre kostnader underlättar för att anställa dessa personer. Nu har vi gjort det. Då är det upp till bevis för arbetsgivarna."Ett exempel som visades upp i DI igår var Boliden som hade svårt att hitta gruvarbetare. Är det Bolidens fel att man inte hittar folk? Skulle det verkligen gå att anställa sökande från problemgruppen på 225 000 personer enligt AF som gruvarbetare? Den består av följande kategorier:
• Ungdomar med bristfällig utbildning
• Utlandsfödda, särskilt födda utom Europa (kvinnor)
• Funktionsnedsatta med nedsatt arbetsförmåga
• Arbetslösa personer 55-64 år
• Personer med högst förgymnasial utbildning
Problemet är kanske mer komplicerat än vad Reinfeldt föreställer sig. De svåranställda kanske måste få jobb (som kräver subventioner) men som är av annat slag än de som nu söks. De som har sådana jobb idag kanske istället är de som kan ta de mer krävande jobb som arbetsgivarna vill besätta. Dessutom kanske de svåranställda till betydande del borde få jobb i en större tjänstesektor om subventionerna är tillräckligt attraktiva. I varje fall är det nog mer massiva åtgärder för subventionerade jobb än Reinfeltds "palett" som krävs för att reducera gruppen svåranställda.
Läs även andra bloggares åsikter om arbetslöshet, svåranställda, arbetsförmedlingen, nya jobb, arbetsmarknadspolitik, arbetsmarknadsutbildning, regeringen, socialdemokraterna, Reinfeldt, Juholt, Beveridge-kurvan, räntan, politik på intressant.se
Etiketter: nya jobb
posted by Danne Nordling @ 23:15
7 comments
7 Comments:
En effekt av arbetslinjen som visar att det finns många som borde kunna jobba om lämpliga jobb finns.
Fd förtidspensionärer och sjukskrivna?
SKATT EFTER BÄRKRAFT, INTE SUBVENTIONER
Jag blir besvärad av att du förutsätter att de svåranställda bara kan få jobb som kräver subventioner.
Det verkliga problemet är att de inte har samma bärkraft för skatter som andra.
Högskattestaten Sverige tar ut över 50 % av deras totala inkomst i skatter.
Det som behövs är att anpassa skatteuttaget till deras bärkraft. Vid någon nivå på inkomsten bör de vara helt befriade från de direkta skatterna. De betalar ändå skatt med moms och andra indirekta skatter.
Hela samhället vinner och blir trevligare med de tjänster de kan erbjuda, när de arbetar för en låg lön istället för att vara arbetslösa från en hög lön och gå på bidrag.
Kontakten med arbetslivet är dessutom den bästa introduktionen för ungdomar och invandrare.
En reformering måste börja med att skatterna minskas dramatiskt på de lägsta inkomsterna.
Errbe, det är en fråga om hur stora skattehöjningarna ska vara för andra och vilka marginalskatter som ev måste höjas.
För att reducera antalet svåranställda finns det fyra olika möjligheter som har olika skattekonsekvenser.
1) Dagens tro att några års arbetspraktik gör dem anställningsbara på den öppna marknaden. Billigt men inte tillräckligt.
2) En kraftig minskning av minimilönerna. Billigt men politiskt omöjligt.
3) En ytterligare skattesänkning för låga inkomster som ska leda till låglönejobb som ger mera efter skatt än idag. Detta är nästan lika politiskt omöjligt som 2). Förståelsen är liten för beräkningar efter skatt.
Denna modell måste dessutom innefatta arbetsgivaravgifterna eftersom de lågavlönade betalar väldigt lite inkomstskatt. Det betyder att man måste införa progressiva arbetsgivaravgifter och dessutom höja dem för alla som inte är lågavlönade. Det betyder en höjning av den verkliga marginalskatten för dessa.
4) Politikerna pekar ut ett antal jobb som är berättigade till subventioner om man är svåranställd. Det kostar en del skattepengar och är svårt att administrera.
Slutsatsen blir att politikerna i praktiken fortsätter med modell 1) och hutar åt arbetsgivarna för att de inte anställer med enbart ett temporärt stöd från staten.
Jag har inte här tagit upp modell 5) som innebär utbildningssatsningar eftersom denna verkar vara orealistisk.
/DNg
Problemet är att det i en kris går väldigt snabbt att sparka folk. Men när man åter får en konjunkturuppgång, speciellt om den är snabb får problem med att hitta folk med rätt kopmpetens och att det finns bostäder på dom orter som behöver arbetskraft. Alla dom gamla jobben kommer inte tillbaks och dom nya kommer på andra orter och inom andra brancher. I tex Kiruna rev dom bostäder fär ca 15 år sedan, nu är det bostadsbrist där. Att bygga bostäder och att arbetskraften ska skaffa sig kompetens tar tid. Därför riskerar en snabb konjunturuppgång driva upp löner som gör att konjunkturen kommer av sig innan bostäder hinner byggas och folk utbildas. Idealet vore om lönebildningen klarade av att hålla tillbaks lönerna under en 5 års period så vi kan ha arbetskraftsbrist under en lång period. Då hinner bostadsmarknad och männskor anpassa sig till den efterfrågan som finns på arbetskraft.
I Kiruna har dom brist på lastbilschaufförer och ett C-kort kräver en utbildning på 3-4 månader. En chaufför i gruvan har ca 25 000 kr netto. Lastbil kan både invandrare ungdomar och +55 lära sig köra. Bygga bostäder dock tar längre tid.
När jag läser det här så slås jag över hur enormt komplicerat hela systemet har blivit, det är omöjligt att överblicka och förstå alla konsekvenser om man ändrar några parametrar. Läste att USA hade en skattelagstiftning på 88.000 sidor och hur många sidor den svenska omfattar vet väl ingen.
Det är för mycket skatter, subventioner, avdrag, avgifter, etc och det ena lapptäcket över det andra. Systemet måste bli mycket enklare och skatterna tas ut jämt på arbete, kapital, produktion och konsumtion och sedan måste staten begränsa sina utgifter och prioritera de till det viktigaste områdena. Idag läcker staten som ett såll och trots världens högsta skatteförtryck så klarar vi inte av att hjälpa våra 18000 hemlösa, som är de första som skall ha hjälp.
Det är nästan så man avundas Grekerna som om de ställer in betalningarna kan börja om från början med ny valuta och skuldfria.
Min idé är att slopa alla subventioner och avdrag samt debitera en 20% skatt på allt.
Arbete, beskattas med 20% (arbetsgivaravgift på 31% tas bort, moms på 25% tas bort, värnskatt 5% bort och löneskatten sänks till 20% för alla)
Kapital, beskattas med 20% (ej dubbelbeskattning av aktieutdelning).
Konsumtion beskattas med 20% (höj och sänk momsen till 20% på allt)
Produktion, bolagsskatten på 26% tas bort helt och endast uttag av lön och utdelning beskattas med 20%.
Sedan skulle man kunna komplettera med högre skatt på skadlig konsumtion ex alkohol, tobak, läkemedel, socker, fossila bränslen, etc). Ta bort skatten på ränta från svensk bank och statsobligation för behålla pengarna i landet.
Inga avdrag och inga subventioner.
Det skulle ge massor av skatteintäkter som politikerna fick prioritera enligt bästa förmåga och väljarnas val. Det viktigaste här är egentligen att sänka de vansinnigt höga skatterna på arbete som minskar konkurrensförmågan med Kina.
Längre än så klarar jag inte av att tänka och det spelar egentligen ingen roll för lapptäcket kommer sannolikt att fortsätta tills systemet brakar ihop.
Visst är det Bolidens fel att dom inte har gruvarbetare.
Men det är inte deras fel att arbetslösheten inte minskar.
Om 'gruvarbetaren' måste åka hemifrån sex på morgon för att vara på jobbet sju, så kan han inte på morgonen kl sex se ut som ett fån, då han upptäcker att han inte har nån bil, cykel eller att det inte går nån buss.
Boliden vill förmodligen ha en gratis '18-åring man, med fullgjord värnplikt o 40-år i yrket'.
Finns inte alltså.
Då svänger kurvan utåt.
Klarar inte Boliden att ha 3-månaders framförhållning?
Tar det 3-månader att utbilda så behövs det 3-månaders framförhållning.
Av arbetaren krävs framförhållning, en finansminister tyckte 1-årslön på banken.
Av företag krävs ingenting, dom går i konkurs bara dom då det kärvar.
Vi har ju facit i Facit.
Det senaste är väl HQ – Öresund?
Men det är ju 'vart tar pengarna vägen'.
Ante, under finanskrisen behöll företagen arbetskraft på ett annat sätt än tidigare. Men arbetsmarknaden tycks ha blivit så specialiserad att en stor del av de som miste jobbet efter driftsinskränkningar nu får vänta mycket längre på att få jobb. Och många över 55 får kanske aldrig något jobb. Det beror inte på att de inte söker tillräckligt intensivt. De som skulle kunna jobba i Kiruna måste ju ta ett jobb där efter en tid som arbetslös. Om de blev garanterade jobb efter en körkortsutbildning borde det inte vara något problem. Men jag tror inte att de flesta arbetslösa passar för detta.
Nils Lindholm, Boliden söker både gruvarbetare, hantverkare och ingenjörer. Råvarumarknaderna är tydligen så volatila att någon framförhållning att tala om inte finns. Det är också vad som sagts om andra företag de senaste decennierna. Utbildningsinsatserna i ams-regi har aldrig framstått som förutseende. Men det är möjligt att Juholt har rätt. Det som tyder på detta är Hillevi Engströms kraftlösa debatterande.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home