tisdag, oktober 11, 2011

Drivankaret (s) mellan socialism och bourgeoisie

Finns det något mellanting mellan ett socialistiskt Utopia och ett renodlat borgerligt tjänstesamhälle? Det är denna tredje väg som måste hittas om inte socialdemokratin ska bli ett drivankare som bara bromsar utvecklingen mot bourgeoisiens samhälle.

Kolumnisten i DN, författaren Lena Andersson, skrev i DN 8/10-11 en artikel om det pågående borgerliga paradigmskiftet med rubriken Släpankaret socialdemokratin. Där uppmärksammar hon att vi är på väg mot ett helt nytt borgerligt tänkande framförallt genom RUT, dvs att det blivit accepterat att vissa personer kan utföra tjänster åt andra som har viktigare saker för sig. Jag vill själv peka på att halveringen av restaurangmomsen är ett annat inslag i denna genuint borgerliga tankefigur.

Socialdemokratin känner sig inte bekväm med denna tendens men har genom sin tillbakagång inte längre kraft att föreslå ett helt annat alternativ, som skulle förutsätta ett socialistiskt samhälle. Istället föreslår man en halvering av RUT-avdraget vilket föranleder Andersson att raljera över höstens S-motion med orden:
"Ingen röstar på ett parti för att det erbjuder ett halvt rutavdrag. Väljarpsykologiskt är det dårskap. Vad väljaren hör är sämre, mindre, snålare. En socialdemokrati som verbalt erbjuder halv borgerlig politik är lika ointressant som Moderaterna var på den tiden då de verbalt erbjöd halv socialdemokratisk politik. Då har man upphävt sig själv."
Socialdemokratin har helt tappat greppet om mentalitetsutvecklingen, menar Andersson och skriver kritiskt:
"Vad ska man ha socialdemokratin till i dag? Ingenting. Den behövs inte. Den fungerar bara som en helt ointressant broms. Bromsen säger: Ni har rätt i allt, men lite jämlikhet ska vi kanske ha ändå så länge det inte stör folks familjepussel."
Hon avslutar med att applicera metaforen "släpankare" på socialdemokratin. Jag skulle säga att S blivit ett drivankare som irrar omkring på havet mellan riktig socialism och riktig borgerlighet, som skulle kunna kallas bourgeoisie. Detta begrepp har då en vidare mening än den som Karl Marx på sin tid använde och som närmast avsåg ett marknadssamhälle baserat på privat äganderätt men som befann sig i expansion när det industrialiserades och därför skapade motsättningar mellan "kapital och arbete". Denna klassiska motsättning är nu nästan försvunnen efter drygt 150 år. Socialdemokratins alternativ är inte längre socialisering, planhushållning eller ens "det tredje steget med ekonomisk demokrati" långsamt genomfört med hjälp av löntagarfonder.

Istället kommer en långsamt verkande sociologisk process att förändra arbetarklassen så att det borgerliga samhället framstår som alltmera naturligt. Det beror på utbildningspolitikens genomslag inom proletariatet som gör en del av medlemmarna till tjänstemän. Jan Lindhagen och Macke Nilsson skrev redan 1970 i boken Hotet mot arbetarrörelsen att partiapparaten gör begåvade medlemmar av arbetarklassen till tjänstemän. På så sätt "skaffar sig den f.d. proletären ett jobb och en ställning, som gör honom mer och mer överlägsen sina uppdragsgivare. Slutligen förlorar han gemenskapen med sin klass."

Denna tendens är naturligtvis 40 år senare, med en konsekvent statlig utbildningspolitik för alla begåvade och med hjälp av studiemedel som eliminerar de sista ekonomiska skillnaderna, ännu starkare. Proletariatet måste rimligtvis delas in i en rörlig och en fast del. Den rörliga tenderar att gå upp i bourgeoisien medan den fasta delen får en alltmer enhetlig karaktär. Ett undantag finns dock i form av de notoriskt svåranställda. Det är den grupp som Susanna Alakoski kallat "socialgrupp fyra".

Men några begåvade cykelbud, som den socialdemokratiska valaffischen ovan t h för omkring 50 år sedan uppmärksammade, kommer inte att finnas kvar. De har tagit studenten och blivit tjänstemän som snarare hellre vill anlita sina tidigare klassbröders tjänster än göra allting själv. Sådant är meritsamhället.

Lena Andersson skriver oroligt om tjänstesamhället: "Med enkelt hushållsarbete regelmässigt utfört av någon annan än den egna familjen drar barnen och alla andra ohjälpligt slutsatser om vad som är uppvärderat och nedvärderat och vilken sort som gör vad." Hon ser i förlängningen olika skolor för olika sorters barn. Detta borde riktiga socialdemokrater motsätta sig och formulera en antites och motmentalitet, uppmanar Andersson. Men hur skulle en socialdemokratisk utopi se ut?

Den del av det "fasta proletariatet" [socialgrupp 3] som inte ens med särskilda skolor kan bli delaktiga i produktionen i det högteknologiska samhället kommer alltmer i brist på enkla industriarbeten att hänvisas till tjänstesektorn. Om detta ska motarbetas av socialdemokraterna återstår bara ett liv i långvarigt bidragsberoende. Stora grupper av arbetslösa som lever på bidrag och tillfälliga svartarbeten och eventuellt ännu mindre lagliga aktiviteter kommer att bli ett dominerande inslag i samhället.Det klassiska socialdemokratiska receptet att socialisera storindustrin kan inte ens i teorin ge någon hjälp.

Såvitt jag kan se står socialdemokratin inför att behöva lansera en "utopi" som i mycket liknar Thomas Moores Utopia - dvs ett kollektivt samhälle där alla har tilldelats olika uppgifter i de storhushåll med 30 familjer som konstituerar basen i det dagliga livet. Ett samhälle där privat äganderätt och pengar har avskaffats. Är det verkligen möjligt att ens konstruera ritningarna för ett "Utopia-light"?

De socio-ekonomiska krafterna som pressar utvecklingen i motsatt riktning - dvs mot bourgeoisiens samhälle - med arbetsdelning och tjänsteproduktion med hjälp av marknadsekonomiska incitament istället för tvång förefaller mycket svåra att motarbeta. Socialdemokraterna kan helt enkelt inte bli något annat än ett drivankare som bromsar utvecklingen i riktning mot bourgeoisiens samhälle.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,, , , intressant.se

Etiketter: ,

3 Comments:

At 12 oktober, 2011 09:59, Anonymous Anonym said...

Drivankare använder man för att hålla kontroll på båten i hårt väder.
Socialdemokraterna behövs för att hålla kontroll på en borgerlig politik så att den inte blir helt ostyrbar.

 
At 12 oktober, 2011 14:40, Anonymous PKo said...

Tankar vid genomläsning:

ROT är ett bidrag för hjälp att göra det flertalet inte förmår själv + en subvention till en sektor vars arbetare förr röstade S och som satte igång Sverige vid lågkonjunktur, nu är nog båda dessa sammanhang mindre. RUT är ett bidrag för att vissa ska kunna jobba mer - vem ska städa hos städerskan - ska hon betala full skatt så att hon subventionerar/köper sitt arbete?

Avdrag är en subvention (brukad kallas så av borgerliga ekonomer innan RUT föddes - man sa tom skadlig före) - varför ska vi subventionera de som har så bra lön (annars skulle de inte välja att outsourca städning) att de vid behov skulle kunna köpa själva? För att de inte betalar skatt annars?

Är det en borgerlig patentmetod mot skattflykt att subventionera brottslingar? Ska vi ge biltjuvar/rabattcheck en egen bil så de slipper stjäla?

RUT/ROT visar att service inte tål full skattebelastning - delar av samma regering vill ge vårdnadsbidrag till mammor så att de slipper jobba. Man kan inte säga att man är speciellt konsekventa.

Ska man se subvention till högavlönade som en klapp på axeln för att de är så samhällsnyttiga? Min uppfattning är att inkomst mer beror på bransch och nisch än på hårt arbete och samhällsvärde av det de producerar.

Antagligen är jag bara avundsjuk för att jag inte köpa någon som städar åt mig. Ser det som en variation till knapptryckeriet på arbetet och en form av hushållsgymnastik.

Jo. Jag är givetvis tacksam att jag fått jobbavdrag och en kapitalförsäkring som gör att jag dels slipper en massa skatt på jobbet och dels kan spekulera fritt på fritiden. Men, hade det inte varit enklare att helt enkelt sänka alla arbetslöshetsbidrag - t ex noll?

Tycker inte att S position är svår, givet att de väljer en partiledare som begriper sitt eget budskap - typ en "Blair" om det finns någon i partiet! S förlorade inte valet för att politiken var för långt till höger, utanför att de som företräder den inte kan förklara den och inte inser att man inte vinner på att frälsa de redan frälsta.

 
At 12 oktober, 2011 17:41, Blogger Danne Nordling said...

Ett drivankare är bra för att hålla upp fören på båten mot vinden så att vågorna inte sköljer över från sidan och så att rullningen minskar. Det gör den oundvikliga färden i riktning med vinden något behagligare. Det kanske är socialdemokraternas roll i framtiden.

PKo, både RUT och ROT är motiverade av den konkurrens från svartarbete som annars förekommer. Men RUT har också fördelen att personer i det "fasta proletariatet" som annars skulle gå arbetslösa långa perioder kan få arbete. Vi ska inte inbilla oss att det finns omskolning som kan göra dessa anställningsbara inom skolan eller sjukvården och än mindre inom den teknikbaserade industrin.

Därför är det inte alls säkert att RUT innehåller någon subvention. De som kan få anställning har i annat fall bidrag av olika slag som faller bort. Därför har KI bedömt att kostnaden mycket väl kan vara noll för RUT.

Alternativt kan man införa mer av polisstat och angiveri för att komma åt svartarbetet. Men det medför å andra sidan att ännu fler går arbetslösa de facto och söker sig till bidragsförsörjning. Därför finns det ett egenvärde i att även subventionera verksamheter som bara delvis kan åstadkomma ett mervärde. Om detta kan betalas av privata konsumenter är det en fördel i förhållande till att vi måste använda skatterna för att klara denna finansiering.

På längre sikt bedömer jag att en modern variant av "Wagners lag" kommer att verka. Medborgarna efterfrågar tjänster, både personliga och av välfärdskaraktär, istället för ytterligare prylar. Om man då försöker förhindra den privata tjänsteproduktionen för att man anser att den bygger på någon sorts underordning kommer inte detta att leda till större varukonsumtion utan till större arbetslöshet och bidragsberoende.

På sikt måste vi få en utvidgning av den privata tjänstesektorn vilket varken kan ske med socialistisk reglering eller genom att man socialiserar tjänsteproduktionen genom höjda skatter och större offentlig sektor.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home