Vem förlorar på Greklands vinst?

I slutändan kan det bli högre bolåneräntor, lägre sparräntor, högre bankavgifter och mer riskfylld utlåning som ett resultat av hjälpen till Grekland. Eventuellt blir också pensionerna lägre.

Det finns någon sorts överenskommelse om hur eurozonens länder ska "rädda Grekland". Men den är ganska oklar. Är det därför den plötsligt kompletterades med väldigt precisa beräkningar från europeiska bankmyndigheten EBA som angav hur mycket bankerna skulle öka sitt primärkapital till följd av att relationen till utlåningen skulle ökas från 7 till 9 procent förehalvårsskiftet 2012? Dessa siffror tog över i mediernas analyser av det stora avtalet.

Den intressanta frågan är hur betungande nedskrivningen av Greklands statsskuld med 50 procent som blev resultatet på natten blir för euroländerna i övrigt (om allt fungerar som förväntat). Då måste man först veta hur stor den lånevolym är som skrivs ner. Uppgifterna går isär. Ofta nämns 108 mdr € som den beräknade förlusten. Det betyder att 61 procent (216 mdr) av statsskulden (352 mdr) skulle skrivas ner.

Men redan vid förra helgens toppmöte kastade Giorgos Papandreou fram siffror som visade att det bara skulle vara 32 procent av skulden som skulle reduceras. Beräkningarna sade att de privata bankerna i utlandet skulle förlora 57 mdr € vilket motsvarar 16 procent av skulden (bart 24/10-11). Nu säger han att Grekland förhandlat sig fram till att "radera ut en stor del" av skulden. Men när han preciserar beloppet (di) uttrycker han det som : "Tiotals miljarder euro har lyfts från det grekiska folkets axlar". Det låter inte ens som 57 miljarder...

En annan uppgift som saknas är huruvida obligationsinnehavare utanför Grekland, som inte är banker, också ska förlora halva sitt kapital. Det gäller t ex pensionsfonder i Frankrike och Tyskland. Tidigare har det sagts att de grekiska pensionsfonderna skulle förlora hälften av obligationsvärdet. Men Papandreou försäkrade att grekiska staten skulle kompensera dem för förlusten. Vi kan befara att så inte blir fallet utanför Grekland. Därför är risken stor att ett antal pensionärer i Europa får betala en del av Greklands vinst genom lägre pension i framtiden.

Den stora förlusten träffar bankerna i främst Frankrike och Tyskland. Men om bankerna lånat ut nästan allt som de kan, dvs 14 gånger primärkapitalet, får de inte fortsätta verksamheten eftersom grekförlusterna nu har minskat primärkapitalet till en förbjuden låg nivå. De måste skyndsamt antingen fylla på med nytt aktiekapital genom nyemissioner eller säga upp lån i en omfattning som är 14 gånger större än grekförlusterna. Ovanpå dessa svårigheter kommer sedan att det behövs ännu mer kapital till halvårsskiftet 2012 för att öka kapitaltäckningen från 7 till 9 procent.

Om det blir en kreditkontraktion kommer många företag att gå i konkurs och arbetslösheten att öka. Dessutom kan ett antal villaägare, som fått lånen indragna, att tvingas sälja sina hem. Detta är inte avsikten med stödet till Grekland.

Politikerna hoppas att bankernas ägare ska ta ut pengar från sina bankkonton och satsa dem på nyemissioner av aktier i förlustbankerna. Men det är knappast troligt att bankägarna har särskilt mycket pengar på banken.

Ett annat sätt för bankägarna att få pengar är att sälja en del av sina aktier, fastigheter eller andra tillgångar för att satsa i förlustbankerna. Ett tredje sätt är att låna pengar från bankerna för att kunna köpa aktier.

Ett fjärde sätt är att räddningsfonden EFSF ger lån till respektive land med grekförlustbanker som staten sedan kan låna ut till bankägarna på villkor att de köper aktier i sina banker.

Ett femte sätt är att respektive stat tar EFSF-pengarna och satsar dem direkt i nya bankaktier. Då kan det hända att riktigt hårt ansatta banker får staten som majoritetsägare. I USA kallas det socialisering av banker och undviks därför. Men det var den svenska modellen med bankakut i början av 90-talet. Dessvärre har Fredrik Reinfeldt inte fått gehör för en sådan tanke inom EU.

Är det då bankägarna eller eventuellt skattebetalarna i eurozonen som blivit fattigare genom hjälpen till Grekland? På kort sikt kan det synas så. Men det troliga är att bankerna måste öka sina vinster under många år framöver för att kunna förränta det kapital som de fått att förfoga över. Om bankägarna lånat pengar måste de betala tillbaka genom att sälja en del av bankaktierna med sådan vinst att det räcker till räntorna. Samma gäller för pengarna från EFSF. De ska betalas tillbaka genom aktieförsäljningar. Då måste aktierna vara attraktiva på marknaden och därför fordras att bankerna går med rejäla vinster.

I slutändan verkar det alltså bli företag och villaägare som får betala högre ränta för att hjälpa Grekland. Småspararna får lägre ränta på sina bankkonton. En rad banktjänster beläggs med högre avgifter. Bankerna kanske också paradoxalt nog måste ta högre risker i utlåningen för att få upp ränteintäkterna. Kan det rentav bli så att de säkra låntagarna med låg ränta får sina lån uppsagda för att bankerna ska få pengar till mera osäker utlåning till högre ränta?

Media: DN 2 3 4 5 6 7 8 9 Svd 2 3 4 5 6 7 Gp 2 Svt 2 3 SR 2 3 4 Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, skuldkrisen, eurokrisen, EU, euron, banker, krediter, statsskuld, nationalekonomi, ränta, skuldnedskrivning, ekonomi, politik på intressant.se [Vad händer i Grekl? Översikt]