Ingen sänkt boränta genom Merkelkonsekvensen?

Om man deklarerar att de privata långivarna till Europas krisländer kommer att göra förluster kommer bankerna att höja sina räntor. Det blir den enkla konsekvensen av Merkels uttalanden. Och en god del av de svenska bankernas upplåning måste då ske till högre ränta.

Riksbanken sänker styrräntan från 2 till 1,75 procent enligt dagens tillkännagivande. Inflationstrycket är lågt och man befarar en finanspolitisk åtstramning i skuldkrisernas Europa dit en stor del av Sveriges export går. Centralt för att motivera sänkningen är följande skrivning:

"Den svaga utvecklingen i euroområdet dämpar även svensk ekonomi som, efter den starka utvecklingen hittills i år, nu bromsar in. Orderingången till svenska exportföretag har minskat och exporten blir betydligt svagare under nästa år. De försämrade utsikterna gör att hushåll och företag väntar med att konsumera och investera. En lägre efterfrågan påverkar också arbetsmarknaden där arbetslösheten stiger något under det kommande året. När oron för statsskuldproblemen i euroområdet avtar, återvänder förtroendet gradvis hos svenska hushåll och företag. Då väntas svensk ekonomi åter växa i en mer normal takt."

Syftet med räntesänkningen är att stimulera den svenska efterfrågan genom att hushåll och företag får litet mera pengar över om deras lån inte är bundna på längre tid. Men så verkar det av allt att döma på tisdagskvällen inte att bli. Bankerna kommer nästan inte alls att sänka sina räntor. Sannolikt kommer vi att få se en kritikstorm riktas mot bankerna: de är giriga och har redan höga vinster.

Det nya arbetarpartiets ordförande i riksdagens finansutskott, Anna Kinberg Batra, uttalade föga förståelse i TV:s nyhetssändningar. Att bankerna skulle behöva öka sin kapitaltäckning, som EU beslutat ska ske senast till juni 2012, viftade hon bort med att tre av fyra av de svenska bankerna redan har en god konsolidering. Analytikern Peter Malmqvist intervjuades i Aktuelltsudion och fick uttala sin förvåning över bankernas beteende. Han menade att de har en avkastning på eget kapital på 12-13 procent vilket han ställde mot en upplåningsränta på 1-2 procent. Han borde inte vara lika okunnig som Kinberg Batra, så vilket var syftet att baktala bankerna?

Det verkar ganska rimligt att bankerna strävar efter ca 15 procents avkastning i synnerhet som detta mål inte uppnås ens två år av fyra. Efter skatt och utdelning kan bankerna i praktiken följa med näringslivets långsiktiga tillväxt. Det borde också Anders Borg och Peter Norman, som också var kritiska, begripa.

Men även bankerna borde vara mera tydliga med både hur avkastningskraven motiveras och hur upplåningskostnaderna utvecklas. En fördomsfull uppfattning om bankerna är att de finansieras genom inlåning från småspararna. I dagens banker gäller inte denna småstadsuppfattning fån förra sekelskiftet. En stor del av utlåningen finansieras med upplåning på kapitalmarknaden både i Sverige och internationellt. Dessa upplåningsräntor har stigit när den finansiella oron fortsatt.

Bankerna i Europa styrs inte av en formalistisk strävan att exakt uppfylla de höjda kapitaltäckningskraven från politikerna. I oroliga tider behöver man en större marginal ovanför de formella kraven än tidigare. Och genom uttalanden från Tysklands förbundskansler Angela Merkel, om att privata långivare till Europas krisländer måste räkna med att göra förluster, har konsekvensen blivit att räntorna stigit. Greklands mjuka konkurs där de privata långivarna förlorade hälften av sina utlånade pengar bär syn för sägen. Av den fortsatt höga räntan att döma tror investerarna tydligen att det blir ytterligare nedskrivningar.

Denna "Merkelkonsekvens", som också demonstrerar ovilja med att komma tillrätta med skuldkrisernas akuta följder", sprider sina verkningar även till Sverige. Bankerna blir försiktigare och måste betala högre ränta på sin upplåning. Det bidrar till att svenska villaägare blir blåsta på räntesänkningen på sina bolån. Riksbanken borde ha sänkt räntan till 1,5 procent.

Ytterst beror nog en god del av det trista svenska boränteläget på Merkels och tyskarnas ovilja att låta ECB trycka pengar för att garantera att räntorna för krisländerna inte stiger för mycket. Det beror i sin tur på den primitiva teori om inflationen som de håller sig med. Att trycka pengar ser de som en säker väg till hyperinflation som på 1920-talet. De vill inte inse att situationen för 90 år sedan var helt annorlunda.

Läs även andra bloggares åsikter om ränta, Angela Merkel, boränta, Merkel, banker, skuldkris, bolåneränta, girighet, avkastningskrav, vinster, Riksbanken, styrränta, eurokris, penningpolitik, ekonomi, EU, nationalekonomi, politik på intressant.se