Juholt är en dyr agitator

Partiledardebatten klarades av Juholt genom att han har en agitatorisk förmåga. Han lade fram ett sannolikt dyrbart utgiftsprogram som kräver skattehöjningar. Något program för nya jobb hade han inte.

Förväntningarna var stora när riksdagens partiledardebatt hölls under förmiddagen 18/1-12. Nu skulle den socialdemokratiske partiledaren Håkan Juholt framträda på central plats efter en månads frånvaro i debatten (utom i försvarsfrågan). Under tiden har opinionssiffrorna fortsatt att minska och allvarliga anklagelser om att Juholt har ljugit om den interna hanteringen av höstens budgetmotion har riktats mot honom.

Håkan Juholts anförande var utformat som en översiktlig presentation av Socialdemokraternas politik. Detta gjorde han med emfas som den agitator han är. Om man är mottaglig för agitatoriska åthävor saknades knappast något väsentligt i Juholts framträdande. Möjligen fanns det inga tydliga slagord i anförandet. Den som mera ser till innehållet kan bli mera skeptisk. Detta gäller främst finansieringen av den önskelista som Juholt presenterade. Det verkar bli skattehöjningar.

Juholt började med arbetslösheten där han pekade på att varslen ökade. Det blir mera otrygghet. Resurser tas från sjuka och arbetslösa för att finansiera jobbskatteavdragen. Själva arbetslösheten göms i "fas 3". Pensionärerna beskattas orättvist. Vi kan inte acceptera att arbetslösheten biter sig fast på 8 procent. Istället ville Juholt "frigöra den gröna kraften" - en av de få slagordsformuleringar som han kom med. Det handlade om miljöinvesteringar som t ex en miljöeffektiv uppvärmning i storstäderna. Juholt fortsatte med stimulans av investeringar, ombyggnader i miljonprogrammet och ökat bostadsbyggande eftersom det saknas bostäder. Han försäkrade att jobbpolitiken var finansierad.

Vid 25 års ålder ska alla ha en fullständig gymnasieutbildning enligt Juholts program. Högskoleutbildningen skulle byggas ut. Och 700 mkr ska tas från ineffektiva jobbcoacher och läggas på arbetsförmedling. Det verkade som om alla områden skulle stärkas. Målet var full sysselsättning. "Vi bestrider att näringslivet är ett särintresse som regeringen hävdat" sade Juholt. Regeringens politik består i huvudsak av att skuta jobbskatteavdrag nr 5 på framtiden. Men Socialdemokraterna vill att "de som står ute i regnet ska få komma ut i solen".

Statsminister Fredrik Reinfeldt replikerade naturligtvis mot Juholts önskelista. Det handlar om "allt till alla". Socialdemokraternas budgetförslag är underfinansierat. I själva verket är utrymmet för utgiftsökningar litet. Juholts program riskerar att leda till en sådan skuldkris som drabbat andra länder idag. Han angrep också socialdemokraternas förslag att höja arbetsgivaravgifterna för unga: om det blir dyrare att anställa ökar väl inte jobben?

Den fortsatta debatten handlade om många mindre områden. Juholt tog upp frågan om utförsäljningar av sociala verksamheter, som han använt i sin replik tidigare mot Reinfeldt. Han menade att verksamheter skänks bort. Det finns en lista på nätet: stockholmsrean.se . Här kunde han inte redogöra för skillnaden mellan att skattebetalarna skulle förlora pengar och att enskilda skulle "tjäna miljoner". Men om detta blev det ingen närmare diskussion.

Juholt drev utvecklandet av skolpolitiken i flera repliker. Han var upprörd över att 5 mdr kr satsas på sänkt restaurangmoms som ger några jobb till lågutbildade istället för att satsa pengarna på utbildning. Det ger inga jobb men gör ungdomarna anställningsbara.

När Gustav Fridolin (MP) i sin replik tog upp Mellanöstern, Kairo och utvidgningen av FRA-lagen slutade nog många att lyssna. Fridolin är ingen bra debattör och ingen agitator. Han malde på i sitt huvudanförande på ett föga intresseväckande sätt.

Jan Björklund (FP) och Annie Johansson [Lööf] (C) försökte i sina repliker få fram Juholts ombytlighet i frågorna om finanspakten respektive restaurangmomsen. Detta kunde han klara utan svårigheter.

Juholt är en driven agitator, vilket han återigen visade i riksdagsdebatten. Men egentligen är han inte vältalig i meningen att han kan engagera åhörarna med intressanta resonemang, kvicka vändningar och emotionellt väckande slagord. Det räcker inte i längden att vara moraliskt indignerad i röstbehandlingen, vilket är Juholts agitatoriska styrka. Och i längden är det politikens innehåll och realism som är avgörande för om man kan bli ett stort parti.

Svårigheterna för Socialdemokraterna är inte att partiledaren inte skulle klara sig i debatterna. Juholts stora svagheter är att han inte är någon riktig ledare med överblick. Den strategiska analysförmågan brister och taktiskt tycks han inte fundera ett ögonblick när han kommer med utspel som inte är nedskrivna i förväg och det tycks också gälla interna administrativa frågor.

Att önska mer på alla områden räcker inte för en seriös politik. Inte heller räcker enbart kritik av regeringen. Vart tog Juholts två stora tidigare utspel vägen? Dessa handlade om barnfattigdom respektive höjda pensionsnivåer. Och hur ska S skapa nya jobb? Borde inte presentationen handlat om denna typ av frågor?

På kort sikt gäller frågan huruvida Juholt ska kunna överleva anklagelserna för att han ljugit om sin hantering av a-kassan i budgetmotionen i höstas. Vi får se om det kommer något avgörande från VU:s sammanträde på fredag.

Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Juholt, Juholt, socialdemokraterna, nya jobb, skatter, välfärd, agitation, vältalighet, partiledardebatt, politik på intressant.se