Vad är det för fel på grekerna?
Varför sparade grekiska hushåll allt mindre, krävde omåttliga löneökningar, lånade utomlands och tvingade politikerna att låna istället för att höja skatterna eller minska utgifterna? Var det för att kunna konsumera i en 199 procent snabbare takt än eurozonens länder?
Journalisten Alexandra Pascalidou har gjort en dokumentärfilm för TV med titeln "Vad är det för fel på grekerna?". Den sändes första gången på tisdagskvällen. Vi fick se en rad personer ondgöra sig över hur dåligt det gått för Grekland de senaste åren. Vi fick se de soppkök, som jag varnat för i tidigare bloggartiklar. Vi fick höra frågan i rubriken ställas en rad gånger. Men vi fick egentligen inget svar.
Ingenting sades om de eventuellt frikostiga pensionsvillkoren. Det antyddes mycket i förbigående att folk på elverket inte behövde arbeta. Att greken skulle ligga på en bänk under sitt olivträd och lata sig förnekades bestämt. Likaså förnekades att grekerna skulle arbeta mindre än andra folk. Så varför har grekerna det så eländigt att skolbarnen inte får tillräckligt med mat och att medelklassen måste stå i soppkökens köer och få el och vatten avstängda?
Svaren på det ekonomiska planet finns i varje fall i den statistiska sammanställning som EU-kommissionen presenterade i november 2011 (pdf). Grekland står för 1,8 procent av EU:s BNP (227 mdr € -10). Men genom grekernas beteende inom EU och eurozonen hotar de nu hela Europas ekonomiska stabilitet pga att de olika ländernas ekonomier är så sammanflätade. Jag ska redovisa några av de statistikområden som presenteras av EU-kommissionen i den ordning som de dyker upp.
Grekland hade en privat konsumtionsökning 1992-2001 som var 26 procent större än länderna i den nuvarande eurozonen (tab 7). Efter eurons införande ökade grekernas konsumtionstakt till att bli 170 procent snabbare än i euroznen (4,1 % mot 1,5 %) 2002-06. Även 2007-08 var ökningen 270 procent snabbare (3,85 % mot 1,05 %). I genomsnitt blev det 199 procent mer 02-08.
Också den offentliga konsumtionen ökade mera i Grekland, men bara 40 procent snabbare 2002-06. Åren 2007-09 ökade den nästan 50 procent snabbare.
När finanskrisen träffade Europa 2008-09 steg arbetslösheten i Grekland från 7,7 till 9,5 procent. I eurozonen steg den från 7,6 till 9,6 procent. Och i Sverige från 6,2 till 8,3 procent.
De grekiska löneökningarna har varit mycket större än i eurozonen (tab 24). Perioden 1992-2001 var den årliga takten för löneökningarna 170 procent större. Åren 2002-06 var takten 140 procent högre. Och ännu åren 207-09 var ökningen 99 procent större.
Det ser alltså ut som om Grekland varit en framgångsrik tigerekonomi särskilt sedan inträdet i eurozonen. OS 2004 skulle kunna tolkas som en bekräftelse. Men vi anar att det är för bra för att vara sant. Grekland har aldrig varit ett starkt framstegsland. De skenbart goda siffrorna bygger i själva verket på kortsiktigt missbruk och ansvarslöshet.
Ett exempel på ansvarslösheten är nedgången av hushållssparandet. Åren 1997-01 låg hushållens sparkvot på 9,1 procent (jämför med ca 14 % i eurozonen). I Grekland sjönk sparkvoten till 1,9 procent i genomsnitt under åren 2002-06 (jämför med 14,2 % i eurozonen). Och åren 2007-09 när det blev kris låg sparkvoten på 3,8 procent. I eurozonen var sparkvoten samtidigt 14,8 procent (jfr Sverige med 13,7 %).
Också benägenheten att öka takten i låntagningen från utlandet illustrerar denna ansvarslöshet. Före inträdet i eurozonen ökade Grekland underskottet i bytesbalansen (skillnaden mellan export och import av varor och tjänster). Åren 1992-96 var underskottet 0,5 procent av BNP (jfr +0,3 % i eurozonen). Har man underskott måste man få pengar från utlandet. Åren 1997-01 ökade underskottet till 6,7 procent i genomsnitt varje år (jfr +0,4 % ). Det fantastiska var att Grekland därefter ökade underskottet ännu mera. Åren 2002-06 blev underskottet 11,9 procent varje år i snitt! Eurozonen ökade i stället sitt överskott till 0,6 procent. Därefter fortsatte Grekland med ännu större underskott: 16,4 procent 2007-09 (jfr -0,1 % i zonen).
I den offentliga debatten har man emellertid nästan enbart uppmärksammat den grekiska regeringens lånepolitik för att finansiera offentliga utgifter. Genom budgetunderskotten har den grekiska statsskulden ökat till 163 procent av BNP 2011, vilket ger upphov till en på längre sikt ohållbar räntebörda. I eurozonen är statsskulden 88 procent och i Sverige 36 procent av BNP 2011. Grekland har drabbats av bristande förtroende när det gäller att kunna sköta en så stor statsskuld. Populärt kallas detta "skuldkris", vilken främst består i att räntorna på nya lån vid omsättning eller nyutgivning av statsobligationer blir skyhöga.
En förutsättning för eurozonen var att deltagarna inte fick låna till offentliga utgifter i större utsträckning än 3 procent av BNP. Sålunda minskade både eurozonen och Grekland sina budgetunderskott till slutet av 90-talet. Men medan zonens underskott 97-01 stannade vid 1,7 procent blev Greklands underskott 4,2 procent. Det borde ha hindrat ett medlemskap i euron. Att så inte skedde kan ha berott på att nationalräkenskaperna då var missvisande.
Efter inträdet i EMU ökade emellertid Grekland budgetunderskotten ytterligare. Åren 2002-06 motsvarade de 5,9 procent av BNP (jfr -2,5 % för eurozonen). Innan krisen blev akut 2009 låg underskotten på 8,2 procent (jfr 1,4 % i zonen 07-08). Även detta visar en flagrant ansvarslöshet hos politikerna och/eller hos det politiska systemet inklusive de grekiska väljarna.
Om man vill besvara frågan vad det är för fel på grekerna måste man klargöra varför grekerna minskade sitt sparande, höjde sina löner måttlöst, lånade utomlands och inte ville betala skatt som motsvarade de ökade offentliga utgifterna. Är greker mer intresserade än andra av en snabb konsumtionsökning? Det fick vi inte någon antydan till i Pascalidous TV-program.
Forts: Grekland och normerna 7/1-12
Grekland jämfört med Irland, bart okt-11. Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, konsumtion, löneökning, utlandslån, sparandeminskning, budgetunderskott, skatt, skattesmitare, skuldkris, Pascalidou, ekonomi, media, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 16:57
16 comments
16 Comments:
Det verkar onekligen som inträdet i EU steg dom åt huvudet och en viss ansvarslöshet inträffade.
Ett fullständigt värdelöst program som inte gav några som helst svar. Det bestående intrycket var att grekerna själva låg som hög skyllde situationen på allt annat i hela Universum utom dom själva.
Kan i princip bara instämma med föregående kommentarer. Ovanstående artikel är mer djupgående än dokumentären, vilket i sig är sorgligt, med tanke på att Alexandra Pascalidou har gjort en hel dokumentär runt ämnet utan att besvara någonting, eller tillföra något nytt.
En grekisk kommentator sa i ett annat program att grekerna av olika skäl "behövde" konsumera friskt då på 2000-talet. Antagligen hade många varit tvungna att hålla igen under lång tid så det fanns ett uppdämt behov av att skaffa sig konsumtionsvaror, vilket blev möjligt när kreditgivarna erbjöd lån till höger och vänster. Med högre löner så kan man förmoda att många också kände att de hade råd att ta lån. Euron var på sätt och vis en garanti för att grekerna skulle kunna låna upp så mycket pengar, men det låter förstås illa att skylla ifrån sig på andra för sina egna tillkortakommanden.
Det är väl också så att de politiska partierna tävlat i denna löftespolitik.
Varför har egentligen inte EU reagerat tidigare med sina krav på eller närmast rekommendationer att statsbudgetarna under en konjunkturcykel ska variera mellan +2 och -2 procent?
Grekerna hör ju okså till de som mest ägnar sig åt svartjobb.
Frågan är om inte denna dolda ekonomi trots allt innebär att "vanligt folk" ändå klarar sig igenom denna finanskris någorlunda hyggligt.
Grekland har likaså fått en teknokrati-regering sedan
de båda dominerande patierna tillåtit det.
Men med förbehåll om ett snart nyval.
Grekerna ser ändå detta liksom italienarna som förtroendegivande och har nu, de allra flesta, visat förståelse för en nödvändig åtstramningspolitik.
Vi ser inte längre så mycket av demonstrationer.
Men å andra sidan ställer också EU
upp med ett frikostigt löfte om att halvera den grekiska statsskulden. Förtroendeingivande?
Vänsterpartiet har i dag öppnat sin partikongress. Detta parti liksom miljöpartiet vill ha 6 timmars arbetsdag. Nåt i grekstil.
Varför är det just grekerna som betedde sig på detta viset?
Nej, Anonym det var långt ifrån bara grekerna-eller snarare deras regeringar-som betedde sig på det viset.
Detta betyder väl närmast att dessa läder hade årliga underskott i sina statsbudgetar från 6 till 12procent.
Det är det som närmast ligger bakom allt elänände med skuldkrisen.
Den kan inte heller undvikas framgent via en sanktionspolitik med krav på ekonomiskt skadestånd.
Sunt förnuft säger att en sån i nuläget skulle drabba de länder, som redan sitter i klistret.
Det skulle bli mer av givande och tagande.
Eftersom Grekerna alltid legat efter på löneligan, samtidigt som de haft ett ordinarie jobb, samt några extrajobb för att få ekonomin att gå ihop - så, ja, de var nog intresserade av att höja sina löner precis som alla andra.
Låg pensionsålder finns dessutom bara inom vissa statliga tjänster, i den privata sektorn ser det ut som i övriga länder.
Att grekerna inte sparar så mycket lär du inte klura ut om du inte känner de grekiska kynnet. De är ju inte kända för att spara på bankkonton direkt.
Och kan löneökningar inom privat sektor öka statsskulden? Skulle vara intressant att veta mer här.
Det är underhållande att att alla stirrar sig blinda på Grekland, när horribla statsfinanser är det normala numera hod de flesta länder.
Insynen i de grekiska finanserna kan kanske ha att göra med det grekiska språket.Ingen utomstående kan läsa deras bokstäver eller förstå språket.
Det blir som i Lettland, ekonomin blir så dålig att unga välutbildade flyr landet och det förvärrar situationen för de kvarvarande.
Inge
Attila, grekerna avvek från andra genom att kunna få ut högre löneökningar. Tillsammans med för låga effektiva skatter ökade detta den privata konsumtionen som i sin tur ökade importöverskottet som i sin tur krävde utlandslån.
Det minskande sparandet, som också var utmärkande för just Grekland, hade samma effekt. Dessutom försvårade detta finansieringen av investeringarna.
En teori säger att beteendet är kulturellt betingat och gäller speciellt katolska länder. Kan det ligga något i detta?
/DNg
Ska man angripa någon så inte är det den grekiska befolkningen. Varför ska regeringar och EU stå utan skuld?
De har ju överöst Grekland med lån.
Det är ju hela systemet det är fel på. Har aldrig hört att svenskarna skulle vilja avstå från löneökningar samt önska sig högre skatter. I varje fall inte från borgerliga väljare utan ansvar.
D Nordling,
Grekland är inget katolskt land.
Traditionellt sett så sparar grekerna inte på banken, man misstror finansväsendet. Många äger jordplättar lite här och var, samt fastigheter, som ibland hyrs ut. Många har också en egen rörelse, som de kan sälja eller ge i arv vid pensionen.
Sammantaget har medelgreken ganska mycket pengar sparat/investerat. Det vi talar om är framförallt en statsekonomisk kris, inte en privatekonomisk.
Att greker misstror staten och gärna undviker att betala skatt, det är säkert kulturellt betingat, men har absolut reella orsaker också eftersom den statliga korruptionen och slarvet med pengar är välkänt.
Viljan att betala skatt är, med rätta, låg.
Att grekerna fick en snabba löneökningar under en ganska kort period, känns inte som en självklar formel och förklaring till den grekiska statens kris.
Själv tror jag att den gemensamma valutan och valutapolitiken är en mångt större orsak.
Anonym 12:58, jag håller med om att det är en skillnad mellan grekerna och Greklands institutioner. Men Alexandra Pascalidou valde att sätta fokus på grekerna.
Vi måste också beakta att grekerna som ett fritt folk under lång tid kunnat utforma sina institutioner som de önskat sig utifrån de värderingar, normer och livshållning som finns i befolkningen. Det kanske kan sammanfattas i ordet 'kultur'.
Om liknande länder inte betett sig lika illa är det rimligt att dra slutsatsen att det är "något fel på grekerna" - frågan är bara vilket. Det var det Pascalidou skulle belysa.
Attila, den makrosociologiska debatten har handlat om att den bysantinska kulturen ännu sätter sina spår i länder som hört till Östrom. Max Weber ansåg att den protestantiska etiken var väsensskild från den katolska. Jag tror inte att han menade att Greklands ortodoxa religion mera liknade den protestantiska. Grekland är icke-protestantiskt och har ett arv från Bysans.
Naturligtvis är löneökningar och konsumtionsbenägenhet inte den enda förklaringen till det grekiska samhällets kris. Men vi bör komma ihåg att krisen inte begränsar sig till staten utan är mycket mera vidsträckt än så.
/DNg
Snart är det Italiens tur, ska vi då skärskåda det italienska kynnet och kulturen?
Och därefter, Spanien, Frankrike etc.
Och var det något fel på svenskarna 1991 när kronan flöt på vilda vågor? Amerikaner och tyskar 1932?
Visst kan vi hitta massor av spännande förklaringar i den bysantinska kulturen, eller det ottomanska arvet och misstron mot statsmakten, eller varför inte den venetianska handelsådran?
Frågan är om det är relevant?
Jag inser att grekerna försatt sig i knipa, och det är till stor del politikernas fel. Medelgreken ute på gatorna hade ingen aning om lånekarusellen. Men som sagt, man får de politiker man förtjänar, så visst kan man till viss del skylla på "folket".
Många misstag har begåtts. Mn jag ÄR tillika imponerad av grekernas misstro mot staten och dess institutioner, och jag tror att det finns något litet där som är värt att lära sig något av.
Attila 12:40
Håller fullständigt med dig. Ska vi börja anklaga befolkningen i alla länder i EU för att politikerna inte kan räkna att 1 plus 1 blir 2. Svårare är det ju inte. Total tystnad råder ju i medierna om den verkligt obefintliga demokratin i EU.
Politikerna har slängt miljarder på miljarder till lyxiga vägbyggen o s v utan att befolkningen fått ett öre av pengarna.
Attila, det finns en del som talar för att man i Italien betedde sig på liknande sätt som i Grekland men inte alls i samma utsträckning. Det gäller även Frankrike i viss mån medan Spanien främst drabbades av en fastighetsbubbla.
Sverige drabbades också av en fastighetsbubbla 1991, men där kan också alltför snabba löneökningar ha spelat in.
Depressionen i USA på 30-talet hade sin upprinnelse i det uppdrivna bostadsbyggandet efter WW1 men den svåra krisen berodde till stor del på att man ville "straffa" amerikanerna för deras omoraliska konsumtionshysteri under 20-talet. Det gällde också att återställa balansen i statsbudgeten som fått ett underskott på grund av krisens verkningar på skatteinkomsterna och nödhjälpsarbetena.
Tyskland drabbades mest av ett exportbortfall på 30-talet samt en inhemsk lågkonjunktur. Men försöken att snabbt få budgeten i balans orsakade den svåra krisen och banade väg för Hitler.
Det är enligt vad jag kan bedöma inte enbart inkompetenta politiker i södra Europa utan också invånarna i främst Grekland och i viss mån Italien mfl som är orsaken till kriserna. Det räcker därför inte att lösa skuldkrisen med t ex avskrivning. Det finns svårigheter i resten av ekonomin också.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home