Bra eller dåligt 2012?

Om 2012 inte ska bli en katastrof måste Italien och Spanien kunna låna närmare 600 mdr euro till hyggligt låg ränta. Ser vi några tecken på att detta ska bli möjligt med Europas nuvarande svaga ledarskap?

De flesta ekonomiska prognoser för 2012 förmedlar inte någon katastrofal bild av utvecklingen (t ex KI och SEB, pdf). Utgångspunkten är att eurokrisen ska övervinnas under första halvåret 2012. Lustigt nog sade de ekonomiska bedömarna i augusti 2011 att detta skulle ske andra halvåret 2011. Nu går Europas skuldkris in på tredje året utan att något avgörande skett som skulle peka på att den akuta krisen kan övervinnas inom ett halvår.

Ändå hyser invånarna i flera länder stor tilltro till att det egna landets ekonomi kommer att klara sig (DN 2/1-12). Sverige ligger i topp med 73 procent som instämmer i påståendet landets "ekonomiska situation är god". Även i Tyskland anser drygt 60 procent detta, i Kanada 62 procent och i Saudiarabien 89 procent. I USA är stödet bara 19 procent, i Frankrike 7 procent och i Italien 6 procent. Riktigt dålig tilltro finns i Spanien och Ungern med 3 procent.

Det goda resultaten är kanske en följd av frågans formulering. Men även om det egna landet just nu går bra kan framtidsutsikterna ändå vara oförmånliga. Om det går dåligt för några större länder kan nedgången sprida sig till andra länder både i form av en konjunkturnedgång och i värsta fall genom en finanskris.

Direkt illavarslande är uttalanden från Europas ledare. Tysklands förbundskansler Angela Merkel säger idag i DN: "Det är ingen tvekan om att nästa år blir besvärligare än 2011". Citatet är hämtat från Merkels nyårstal nämnt i DN 31/12. Det avser i första hand rimligen att BNP-ökningen ska reduceras från 2,9 till 0,8 procent (enl EU-kommissionen, pdf). Men när Merkel säger något negativt kan det betyda något mycket värre - jämför med hur det gick för Grekland.

I SvD citerar man idag Jean Claude Juncker, ordförande i Eurogruppen som säger: "Vi måste vara beredda på att situationen blir mer dimmig". Att konjunkturen mattas i år är trivialt. Om man inte vill utså osäkerhet om att man vet något som andra inte vet borde man tala klarspråk. Nu får vi anta att både Merkel och Junker har de spanska och italienska låneproblemen under första halvåret i åtanke.

Det senaste som hänt i bekämpningen av skuldkrisen är ECB:s erbjudande om treåriga lån till 1 procents ränta. Europas banker fick då närmare 500 mdr euro som skulle kunna användas till utlåning (köp av obligationer) till Italien och Spanien. Men istället för att låna ut till 7 procents ränta och behålla 6 procent i egen ficka, som giriga banker väntas göra, satte de in pengarna hos ECB till 0,25 procents ränta. De betalar alltså 0,75 procents ränta för att minska de ekonomiska riskerna och öka stabiliteten i verksamheten.

Följden blev att Italien vid auktionen 29/12 fick betala 6,98 procents ränta på tioåriga statsobligationer för 2,5 mdr euro. Detta är visserligen något lägre än de 7,56 procent som blev reultatet i november. Men en sådan ränta är alltmer akut ohållbar.

Under första halvåret i år måste Italien omsätta (betala tillbaka och ta nya) lån motsvarande 20 procent av BNP (källa KI aug-11). Eftersom BNP av EU-kommissionen beräknas bli 1 627 miljarder euro (pdf, s 119) blir beloppet 325 mdr € i lånebehov. Tillsammans med det beräknade budgetunderskottet på 2,3 procent behöver Italien låna 363 mdr € i år.

Spanien måste under förta halvåret omsätta lån motsvarande 15 procent av BNP som beräknas uppgå till 1096 mdr €. Det blir 164 mdr € i lånebehov. Tillsammans med ett beräknat budgetunderskott på 5,9 procent av BNP blir lånebehovet i år 229 mdr €. Klaras inte detta blir det finanskris.

Om 2012 ska bli ett bra år i betydelsen "inte katastrofalt" måste det gå att finansiera 592 miljarder euro i lån till Italien och Spanien till räntor som inte överstiger en normal tillväxt av BNP - dvs 2-3 procent. Hur ska det gå till? De som gör prognoser baserade på att skuldkrisen kommer att övervinnas borde visa vilka långivare som är villiga att åta sig denna enorma utlåning till ganska låga räntor.

Enligt min mening är det nu hög tid att klargöra att europeiska centralbanken, ECB, kommer att kunna åta sig denna utlåning om det skulle behövas. Om det behövs regeländringar måste dessa genomföras vid EU-toppmötet i slutet av januari. Detta skulle kunna öka förtroendet på finansmarknaderna så att de vanliga långivarna kunde tillgodose det mesta av lånebehovet utan att ECB behövde trycka särskilt mycket nya pengar. Men hur troligt är detta scenario?

[DI uppger 10/1-12 att lånebehovet för It blir 2 030 mdr kr och för Sp 803 mdr kr hela 2012]
Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, konjunkturer, finanskris, konjunkturkris, skuldkris, euro, ränta, EU, Merkel, nationalekonomi, ekonomisk katastrof, politik på intressant.se