Normlösheten och Greklands kris

Greklands kris beror på för hög privat konsumtionsökning som fordrade utlandslån i kombination med underskott i statens verksamhet som också fordrade utlandslån. Orsaken till detta kan i sin tur ha berott på de svaga normer som råder i Grekland.

Varför gick det så illa för grekerna när allt gick så bra i början av 00-talet? Det var frågan som inte fick något svar i Alexandra Pascalidous TV-program tidigare i veckan. Här kommer en fortsättning av min artikel 4/1-11 om Pascalidous dokumentärfilm "Vad är det för fel på grekerna?". I den konstaterade jag att en väsentlig orsak var den konsumtionseufori som bröt ut efter EMU-inträdet. Men vad berodde den på? Var det så att alla fattiga länder i Sydeuropa såg sig som eftersatta och därför i behov av höjd konsumtion?

En snabb jämförelse (pdf) med Portugal, det fattigaste landet i Västeuropa, visar att den privata konsumtionen under 90-talet utvecklade sig något snabbare där än i Grekland. Därefter fick grekerna fnatt när man införde euron. I Portugal sjönk konsumtionsökningen kraftigt till 1,4 procent per år 2002-2006. Men i Grekland steg den till 4,1 procent, vilket är 193 procent snabbare än i Portugal (och 173 % snabbare än i eurozonen). Och 2007-08 fortsatte Grekland 103 procent snabbare ä n Portugal.

Både Portugal och Grekland höll sig med större löneökningar än snittet i eurozonen. Men perioden 2002-06 låg Greklands ökningar 78 procent högre än Portugals. Ändå nöjde sig grekerna inte med höga löneökningar. De minskade också hushållssparandet. Åren 1997-01 Sparade grekerna 9,1 procent av den disponibla inkomsten och portugiserna 10,6 procent. Men åren 2002-06 sparade grekerna bara 1,9 procent mot portugisernas 9,8!

Underskottet i utrikeshandeln låg i Portugal på 8,8 procent 1997-01 och på 8,9 procent de fem åren därefter. Greklands underskott låg på 6,7 respektive 11,9 procent - en ökning med 78 procent. Budgetunderskottet ökade både i Grekland och Portugal efter inträdet i EMU. Men underskottet var ca hälften så stort i Portugal fram till krisen 2009.

Jämförelsen visar ganska tydligt att det inte bara är skillnad i kompetens hos politikerna i respektive land som pekar på att det kan bli svår kris. Livshållningen hos befolkningarna är olika och de reagerar ganska olika när eurons välsignelser öppnar sig. I en artikel i tidskriften Axess 8/2011 spekulerar Nima Sanandaji (vd Captus) och Tino Sanandaji (doktorand i ekonomi i Chicago) om "dygdernas" inverkan på krisen. Rubriken är "Normlösheten förklarar krisen". De uppmärksammar särskilt Grekland.

Författarna anför en undersökning av inställningen till fusk med offentliga bidrag. Nära två tredjedelar av svenskarna anser att fusk med bidrag aldrig kan motiveras. Bara en fjärdedel av grekerna delar denna syn. De skriver vidare:

"Nivån av korruptionen är skyhög i Grekland. Patienter måste fortfarande ge "gåvor" till läkare, trots att sjukvård enligt lagen ska vara offentligt finansierad."

De anför att den svarta marknaden uppskattas vara 7 procent av den svenska ekonomin. Och organisationen OECD uppskattar att den svarta marknaden är 24 procent av den grekiska.

Ett indirekt mått på grekernas svaga normer är enligt författarna att Sydeuropa i mätningar av tillit och tilltro till främlingar hamnar på en tredjedel så hög nivå som Norden (Tyskland ligger dubbelt så högt i tillitsindex som Sydeuropa.) Man tror alltså i Sydeuropa att andra har svaga normer och är opålitliga, vilket skulle bero på att man själv är medveten om hur svaga ens egna normer är.

Här skulle uppenbarligen en förklaring kunna formuleras till grekernas kortsiktigt egoistiska beteende när tillfällena öppnades vid eurons införande. Det gällde att passa på att skaffa sig fördelar på andras bekostnad i enlighet med de normer som den grekiska kulturen hade utvecklat. Den alternativa förklaringen att man varit eftersatt under lång tid, och därför särskilt konsumtionsbenägen, förefaller att ha mindre relevans eftersom detta lika gärna skulle kunna gälla Portugal.

Grekernas normlöshet är naturligtvis mindre tilltalande som förklaring för svenskar med starka samarbetsnormer. Det kanske är orsaken till Alexandra Pascalidous ovillighet att närmare studera normernas betydelse som förklaring till grekernas svårigheter.

Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, skuldkris, konsumtion, utlandslån, sparandeminskning, budgetunderskott, skattefusk, bidragsfusk, normer, normlöshet, Pascalidou, ekonomi, media, euro, EMU, politik på intressant.se