måndag, januari 09, 2012

Sex timmars arbetsdag kostar 5,4 månadslöner

En arbetstidsförkortning med 25 procent kostar 3 månadslöner i bortfall av levnadsstandard. Till detta kommer en nödvändig skattehöjning som tar 2,4 månadslöner. Om en tredjedel av 5,4 ska införas nästa mandatperiod, som vänsterledaren Sjöstedt vill, kostar det ändå 1,8 månadslöner.

I Dagens Nyheter idag 9/1-12 handlar huvudledaren om Vänsterpartiets krav på sex timmars arbetsdag. Den nyvalde vänsterledaren Jonas Sjöstedt får ingen nåd. Arbetstidsfrågan rymmer en hård kärna av fakta som ingen kommer runt, menar DN. Varifrån ska pengarna komma? frågar DN och fortsätter:
"Ett parti som säger att arbetsgivarna kan betala eller att staten ska skjuta till de pengar som behövs är inte seriöst. Och så fort man erkänner att en arbetstidsförkortning från 40 till 30 timmar i veckan kräver en lönesänkning med 25 procent eller en produktivitetsökning med 33 procent upphör det trevliga erbjudandet om mer ledighet att vara lockande."
Det handlar om mycket pengar, skriver DN, dock utan att göra några preciseringar. I själva verket är kostnaderna för en förkortning av arbetstiden med en fjärdedel enorma. Det beror på att man också måste ta hänsyn till effekterna inom den idag stora offentliga sektorn. Och det glömmer många.

En arbetstidsförkortning till sex timmar leder realistiskt att döma till en lönesänkning med 25 procent. Det är helt enkelt omöjligt att öka produktiviteten med 33 procent utöver vad som ändå skulle bli fallet. Jämfört med vad som annars hade blivit fallet måste man av denna anledning avstå från tre månadslöner efter skatt. Men det räcker inte med detta.

Den offentliga sektorns produktion av tjänster kan inte tillåtas minska med 25 procent. Det går inte att operera 25 procent färre sjuka eller kasta ut 25 procent av patienterna från sjukhusen. Det går inte att inställa undervisningen för 25 procent av eleverna. Det går inte att dra in 25 procent av bussturerna eller 25 procent av fängelseplatserna eller 25 procent av polistimmarna etc.

I princip måste man istället anställa 33 procent fler personer i den offentliga sektorn. Några av dem kanske kan hämtas från gruppen lågutbildade, utlandsfödda kvinnor, som idag har svårt att få jobb. Men de allra flesta måste överföras från den privata sektorn där de redan har jobb. Detta görs genom att höja skatterna.

I runda tal är en tredjedel av de sysselsatta redan anställda i den offentliga sektorn. Om man måste anställa 33 procent fler kommer 11 procent av de sysselsatta att behöva överföras från den privata sektorn (1/3 ska öka 1/3 = 1/9). Låt oss i runda tal anta att det då behövs en skattehöjning med 1/10 av BNP för att ta tillräckligt många personer från den privata sektorn samt anställa en del arbetslösa.

Hur mycket kommer inkomsten efter skatt då att minska för vanliga medborgare? Som en tumregel kan man använda underlaget för kommunalskatten i relation till BNP, som har relationen 1:2. Det betyder att 10 procents höjt skattetryck av BNP motsvarar ca 20 procent i höjd kommunalskatt. Vi måste då höja kommunalskatten från 32 till 52 procent. Det motsvarar ca 2,4 månadslöner i höjd skatt.

En arbetstidsförkortning från åtta till sex timmar leder alltså först till att man måste avstå från 3 månadslöner och därefter ytterligare 2,4 månadslöner på grund av ofrånkomliga skattehöjningar. Det blir sammanlagt 5,4 månadslöner av 12.

Utöver detta har kommunförbundet SKL kommit med en kalkyl som kräver ytterligare skattehöjningar, dels pga att befolkningen blir äldre och dels pga att kvaliteten i offentlig produktion borde förbättras. Det kan röra sig om 1,5 månadslöner (bloggartikel april-10).

Det förefaller ganska feltajmat att nu föra fram kravet på arbetstidsförkortning när det redan är så att allt färre ska försörja alltfler om några år. Både MP och V verkar att vara helt fel ute.

Inte ens Jonas Sjöstedts krav att en tredjedel av övergången till 30-timmarsvecka skulle kunna genomföras under nästa mandatperiod verkar särskilt verklighetsanknutet. En tredjedel av 5,4 månadslöner är fortfarande 1,8 månadslöner i förlust. Är det realistiskt att ta en sådan förlust?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

11 Comments:

At 09 januari, 2012 15:59, Anonymous Per Eckerberg said...

Att man inte skulle kunna öka produktivitet per timma om man gick ner till 6 timmars arbetsdag verkar osanolikt.
Hur stor effekten blir är väldigt svårt att bedöma, kan bara konstatera att jag själv inte är så produktivet på jobbet alla 8 timmar utan om jag fick gå hem efter sex skulle jag kanske kunna hinna med 7 timmars arbete.
Annars så får jag tacka för en väldigt intressant och välunderbyggd blogg även om jag oftast inte håller med om slutsattserna.
Per (s)
Per

 
At 09 januari, 2012 16:46, Blogger sven said...

Redan nu så jobbar ju många betydligt mer än 40 timmar i veckan.Typ butiksägare, affärsmän, högre tjänstemän, egna företagare,jurister.
Där jobbas det ofta 50-80 timmar i veckan.
Hur blir det med deras 6 timmars arbetsdag?

 
At 09 januari, 2012 19:47, Blogger Danne Nordling said...

Per Eckerberg, tack för uppskattning. En arbetstidsförkortning kan förvisso leda till en produktivitetsökning på några arbetsplatser. Det finns dock två problem: 1) produktivitetsökningen är ojämnt fördelad och 2) det skulle ställas hårdare krav på prestationer med ökad sjukskrivning och utslagning som följd.

1) Den offentliga sektorns produktion skulle knappast kunna göras effektivare. Ofta kräver den närvaro hela tiden. Med fler anställda skulle också administrationen av dessa öka. Däremot kan dagens administration säkert klaras med något kortare arbetstid.

Näringslivets tillverkning skulle knappast kunna bli så mycket effektivare med kortare arbetstid. Processindustri och produktionslinjer är styrda på ett sätt som kräver mer folk om arbetstiden minskar. Dessutom finns det ställtider som tar sin fasta tid som skulle inkräkta på den effektiva tiden. Det sänker produktiviteten.

Näringslivets tjänstesektor kan innehålla visst "slack" på administrationsplanet. Men alla tjänster som kräver närvaro går knappast att utföra snabbare. Frisören kan inte klippa fortare, kocken kan inte laga maten fortare, reparatören kan inte reparera fortare, försäljaren kan inte sälja fortare, kassabiträdet kan inte ta betalt fortare osv.

2) Vi kan naturligtvis misstänka att alla inte presterar maximalt idag eller att det finns lugnare perioder under arbetsdagen. Men ännu finns det möjligheter till deltidsanställningar som tar upp toppbelastningsperioderna under dagen. Det medför rimligtvis att effektiviseringsmöjligheterna blir begränsade eftersom det är svårt att hetsa fram ökad produktivitet.

Hur ska det gå till att genomföra en förkortning som har så olika förutsättningar? Ska vissa branscher få lönesänkningar för att de inte kan öka produktiviteten? Eller ska det bli prishöjningar i dessa så att de kan anställa fler?

Att sänka arbetstiden med oförändrad lön kan leda till stora svårigheter för många företag. För den offentliga sektorn tillkommer också ett extra behov att höja skatterna för att kunna betala oförändrade löner till den initiala arbetsstyrkan som kompensation för minskade skatteintäkter pga att den privata sektorn delvis sänker lönerna (eller att företag slås ut).

sven, de som jobbar som egna företagare eller utan övertidsersättning kommer knappast att kunna sänka sin arbetstid. Den normala reaktionen hos högre tjänstemän är väl att begära högre lön om andra får oförändrad lön med mindre arbete. Företagarna får betala högre skatt och får sannolikt sänka sin lön om de anställda ska ha oförändrad lön.

Om resultatet istället blir lönesänkningar kommer företagarna att fortsätta med sin arbetstid men får likväl betala högre skatt. Den normala reaktionen är att öka arbetsutbudet - dvs öka arbetstiden.
/DNg

 
At 09 januari, 2012 22:03, Anonymous Joe said...

Vad visar tidigare erfarenheter på? Frankrike införde väl ngn typ av förkortning av sin arbetsvecka (som, om jag minns rätt, inte tillämpades fullt ut och sedemera i viss utsträckning rullats tillbaks). Vad kostade den? Finns andra exempel?

 
At 10 januari, 2012 10:24, Blogger Ante Johansson said...

Man får ta det i små steg. Under en 25 års period skulle man kunna sänka till 6 timmars arbetsdag. Då skulle man kunna låta lönerna ligga still realt. Produktivitetshöjningen skulle användas till att sänka arbetstiden. Vi skulle halka efter andra länder i materiell levnadsstandard men skulle få mer fritid och lägre miljöbelastning i utbyte. Vi har ett val.

Om vi hade gjort detta från och med 1970 hade vi idag kunnat ha bara 4 timmars arbetsdag men ändå levt på 1970-års levnadsstandard.

 
At 10 januari, 2012 11:32, Blogger sven said...

Hur stor andel av befolkningen som arbetar gör det 8 timmar per dag 40 timmar i veckan?

 
At 10 januari, 2012 15:10, Blogger Danne Nordling said...

Joe, jag har inte sett någon bra utvärdering av Frankrikes arbetstidsförkortning år 2000 med 10 procent. Det egendomliga i statistiken över Frankrikes ekonomi är att man inte kan se något tecken på att det hände något i början av 2000-talet jämfört med slutet av 1990-talet. Det kan bero på att reformen inte genomfördes på så många ställen eller att övertidsarbete sattes in så att effekterna inte syntes.

Ante Johansson, det är naturligtvis möjligt att slå ut en förkortning på lång tid och avstå från privat standardstegring. Just nu är dock tidpunkten olämplig eftersom Sverige står inför en demografisk påfrestning där färre ska försörja fler.

sven, det går sannolikt att utläsa arbetstidsfördelningen i AKU. Arbetstidskommittén hade säkert någon redovisning men den publicerade sitt betänkande i början av 2000. Där kom man f ö fram till att en minskning från 40 till 30 timmar skulle kosta 200 mdr kr i skattehöjning vilket då motsvarade bortåt 20 procentenheter högre kommunalskatt.
/DNg

 
At 11 januari, 2012 12:32, Anonymous Anonym said...

En troligtvis dum fråga från en novis:

När jag läser dina slutsatser kommer tanken: Varför inte ÖKA arbetstiden till 50 timmar i veckan?

Om det får så katastrofala effekter att korta ner arbetstiden så borde det väl ge motsvarande positiva effekter om vi arbetar mera?

Varför, varför är just 40 timmar en helig ko? Varför inte 39? Eller, som sagt, 50?

Förklara gärna för en som tror att vår tid har missat något väsentligt, nämligen att människan inte lever av bröd allena.

/Anita

 
At 12 januari, 2012 11:29, Blogger Danne Nordling said...

Anita, en arbetstidsförkortning får bara "katastrofala" konsekvenser i ett enda fall: om en stor förkortning genomförs i ett steg med bibehållen lön. Det ser jag inte som realistiskt i praktiken även om det är vad Vänsterpartiet i princip förordar just nu.

Om man släpper kravet på bibehållen lön kommer de flesta av företagen som annars skulle slås ut i den internationella konkurrensen att överleva. Betydande svårigheter finns kvar - t ex i form av att man inte snabbt kan anställa nya läkare för att täcka bortfallet av arbetstimmar. Först måste läkarutbildningen byggas ut och börja producera fler läkare som ska hållas i beredskap. Därefter ska utbildningen dras ner när det tillfälliga behovet är tillgodosett.

I princip är en arbetstidsförkortning en uppoffring av främst privat levnadsstandard. En sådan kan göras i små steg via fria avtal på arbetsmarknaden där man byter ut en liten del av produktionsökningen mot ökad fritid. Det blir ingen "katastrof", men skatterna kommer att höjas successivt.

Om vi arbetar mera kommer problemet med försörjningsbördan att kunna lösas utan skattehöjningar. En tillräckligt stor ökning ger utrymme för skattesänkningar. Det är därför regeringen tror att jobbskatteavdrag är bra: fler skulle då arbeta och gå upp i arbetstid. Den effekten är dock liten enligt min mening. Det är viktigare att se till att folk fortsätter att arbeta och inte börjar lyfta bidrag eller pensionera sig.
/DNg

 
At 08 februari, 2012 00:33, Anonymous Anonym said...

Sänkt arbetstid med bibehållen lön leder till 33% fler arbetstillfällen och 33% mer löneskatt till staten. Idag arbetslösa får arbete och ökad köpkraft, vilket leder till en kraftigt utvidgad inhemsk marknad för företagen (=ännu fler arbetstillfällen) och ökade momsintäkter.

Kombinera detta med förslaget om höjd pensionsålder till 75 år för att täcka upp en del av arbetskraftsbehovet. Med kortare arbetsdagar ökar folkhälsan och folk orkar jobba senare i livet.

Färre sjukskrivningar och ökad produktivitet täcker delvis upp kostnaden för företagen. Samtidigt leder färre arbetslösa, sjuka och pensionärer till minskade utgifter för samhället. Kanske blir det till och med utrymme för en sänkning av arbetsgivaravgiften?

 
At 09 februari, 2012 14:24, Anonymous Anonym said...

Om det är någonstans man skulle behöva sänka arbetsdagen så är det väl i sjukvårdssektorn? På så sätt hade den blivit mer attraktiv och lockad mer personal. Har flera bekanta som istället åker till Norge och jobbar eftersom det är bättre betalt där. Dessutom finns det en hel del jobb som skulle kunna avskaffas, tex telefonförsäljare och börsmäklare.
/Mattias

 

Skicka en kommentar

<< Home