Är människan genetiskt programmerad till samhällsbyggande?

Människor har knappast likheter med samhällsbyggande bin som J Haidt menar. Sådan "altruism" är inte medfödd. Men människan har lätt för att lyda den egna gruppens moralistiska budskap och underkasta sig chefer och organisatörer.

Diskursen om människans natur som samhällsvarelse tycks skifta våldsamt. Jag läser i tidskriften Fokus' senaste nummer (12/2012) att den amerikanske psykologen Jonathan Haidt (Virg Univ) i förra veckan kom ut med boken The Righteous Mind (TED, bokintro). Den sägs gå ut på att människor inte föds själviska som Richard Dawkins menade i Den själviska genen (1976) utan som djupt sociala varelser - nästan som sociala steklar, t ex bin (artförf Johan Wennström).

Haidt medger dock att egenintresse är ett starkt förekommande drag hos människan men menar att vi samtidigt är förvånansvärt skickliga i att bilda grupper och att osjälviskt arbeta för det gemensamma bästa. Ett exempel på detta är den s k "broom army" bestående av invånare från hela London som röjde upp efter vandalernas förstörelse vid upploppen i Tottenham i augusti 2011 (bloggart).

Människan har en dubbelnatur menar Haidt: "Enskilda människor som inte är släkt med varandra , eller ens känner varandra, samarbetar på ett för djur helt unikt sätt i allt från små grupper och grannskap till städer och nationer. Så även om människor har stora likheter med schimpanser, vilka konkurrerar med varandra inom grupper verkar det finnas delar av år psykologi som påminner mer om hur vissa insekter, exempelvis, bin konkurrerar grupper emellan."

Denna metafor är naturligtvis provocerande eftersom bins sociala beteende i en bikupa (hive) är helt genetiskt betingat genom en nära släktskap (syskonskap). Men Haidt menar att det trots alla tidigare rön skulle kunna föreligga en s k multinivåselektion - dvs att det naturliga urvalet sker både på individnivå och gruppnivå (bloggart mars-10).

Människans "ultrasocialitet" är enligt Haidt resultatet av ett genetiskt urval av grupper som "genom moraliska medel" har kuvat "frifräsare" och härigenom fått ett övertag över andra grupper - något som jag skulle vilja kalla gruppegoism (pariokalt beteende). En viktig fråga är huruvida detta verkligen förtjänar att kallas altruism och den springande punkten är huruvida detta beteende är medfött.

Om vi tillämpar Lasse Bergs teser om människans altruistiska natur (nu senast manifesterade vid ett framträdande i förra veckan hos "Unga Klara") menar han att detta underordnande i hierarkier strider mot människans genetiska natur som är altruistisk och samarbetsinriktad, men som deformerats redan av jordbrukssamhällets onda krav på underkastelse (blrecension juni-11). Jonathan Haidt har alltså nästan motsatt uppfattning på denna punkt.

Haidt betonar de kommunitära dygderna (utan att nämna det?) såsom solidaritet och patriotism, en disciplinerande religion och kulturella traditioner som symboliserar grupplojalitet. Det verkar som om han är påverkad av Alasdair MacIntyre (wp, känd kommunitarian, wp fr Glasgow, num Notr Dam Univ, katolskt i USA). Om "bikupans psykologi" tynar bort kommer existentiell hopplöshet och ångest att uppstå. Haidts evolutionspsykologiska teori är att stora svårigheter för den tidiga mänskligheten (en befolkningsflaskhals för 195 000 år sedan) lämnade kvar endast dem som hade lärt sig att samarbeta och fungera i grupp.

I så fall skulle väl små barn ha denna egenskap att gynna den egna gruppen i de experiment som gjorts av Ernst Fehr? Det stämmer dock dåligt med Fehrs andra experiment ("sharing game") där det altruistiska beteendet inom gruppen är svagt för de yngsta barnen och sedan blir allt starkare med stigande ålder och påverkan från uppfostran. Haidt verkar alltså ha fel. Det "pariokala" beteendet är inte genetiskt betingat utan ett resultat av moralisk socialisering ("man ska vara snäll mot sina kamrater"). Denna möjlighet till individens anpassning till gruppen (socialisering) kan naturligtvis vara genetiskt påverkad och i sin tur vara en orsak till att människan fått så stora framgångar med avancerade, komplicerade och omfattande samhällen. Barnen är uppenbarligen mottagliga för krav på underkastelse och lydnad inför auktoriteter ("man har lätt för chefer").

Hur skulle man då kunna förklara "the broom army" i London 2011? Det finns en genetisk egenskap hos ca 40 procent av befolkningen som Ernst Fehr kallar beredskap för "altruistisk bestraffning". Den går ut på att till priset av egna uppoffringar bestraffa svikare i samarbetet inom en grupp. Inte var det Londonbor från alla möjliga håll som tyckte synd om de drabbade som manifesterade genom att samtidigt höja sina sopborstar och hurra. Det var en fientlig manifestation mot huliganerna och ingen osjälvisk hjälpaktion.

Människan är alltså inte genetiskt programmerad för samhällsbyggande och osjälviskhet. Men människan är av naturen påverkbar med moraliska incitament och moralisk propaganda. Om denna utformas som att den egna gruppen har ett rättmätigt (righteous) syfte mot andra grupper kan en avsevärd psykologisk styrka i kampen uppbådas - i slutändan våld. Men detta är en annan historia än den om den föregivna altruismen.

Läs även andra bloggares åsikter om altruism, egoism, egenintresse, osjälviskhet, Haidt, bikupa, samhällsbyggande, samarbetsförmåga, människans natur, Lasse Berg, Dawkins, Fehr, evolutionspsykologi, kommunitarism, filosofi, samhälle, politik på intressant.se