Skolan raserades av 68-vänstern

Den dåliga utvecklingen för skolan orsakades av att skolan i Sverige påverkades av 60-talsvänsterns extrema jämlikhetsideologi, som bl a försämrade lärarlönerna. Det menar DN:s förre chefredaktör.

På DN-debatt idag 24/3-12 skriver DN:s förre chefredaktör Hans Bergström om hur försämringen av den offentliga skolan skapade ett föräldramissnöje under 1970- och 80-talen som fick sitt utlopp i friskolereformen. Han menar att "många, många föräldrar haft egna erfarenheter av brist på ordning, struktur, arbetsro och ambition i de offentliga skolorna" vilket öppnade för en motreaktion.

Bergström gör en jämförelse med Finland som inte anammade de nya vänsteridéerna på 60-talet:

"Nu gick Sverige i stället i rask takt in för att bryta ner allt det gamla. Vinden från 1968 stannade inte vid tidningarnas kultursidor utan blåste rakt genom skolpolitik och skolmyndigheter. I Finland skedde inte något motsvarande. 1968 blåste över i Finland men kom att prägla institutionerna i Sverige. Det är den avgörande förklaringen till skillnaderna i skolresultat i dag mellan de båda länderna."

Vi ska enligt Bergström inte tro på de vänsterdebattörer som idag försöker ge sken av att det var friskolereformen 1992 som gjorde skolan dålig: "Folkbildaren och vänstermannen Arne Helldén gick med boken Platon eller soptippen (1982) konkret igenom något av det förstörelseverk i Sverige som genomfördes långt före 1990-talets kommunalisering och friskolereform. Karin Hadenius visar i sin betydelsefulla doktorsavhandling Jämlikhet och frihet (1990) hur det grundskolebeslut 1968 som bar Olof Palmes signum som utbildningsminister dramatiskt nedrustade ämnesundervisningen."

Bergström vänder sig emot att den nya politiken gick ut på att sänka lärarnas och rektorernas auktoritet och skriver:

"Rektorer som ingripit för att skapa ordning har under dessa år regelmässigt tagits i örat av skolmyndigheterna. Krav på ansträngning ansågs reaktionärt. Betyg skulle bort. Alla symboler för framgång och erövrad kunskap – som studentexamen och beteckningen ”lektor” för lärare med doktorsexamen – skulle avskaffas."

Från 1968 höjdes inkomstskatterna för den tredjedel med de högsta inkomsterna och marginalskatterna höjdes kraftigt. Utöver detta lades den statliga lönepolitiken om i utjämnande riktning i enlighet med socialdemokratisn nya slogan "ökad jämlikhet". Bergström ser detta som en följd av den nya vänsterns genomslag i opinionen:

"Till 68-vågen hörde en extremt formulerad jämlikhetssyn, för vilken socialdemokratin bär huvudansvaret. Varje lönerörelse inom den offentliga sektorn kom nu att gå ut på att höja lönerna för ”låginkomsttagarna”, på bekostnad av dem med högre löner, och pressa ihop löneskillnaderna. Det gick ut över yrkeskårer som ämneslärare och vidareutbildade sjuksköterskor. Deras relativa lönenivåer sänktes drastiskt."

Detta är uppenbarligen jämlikhetsideologins praktiska konsekvenser på lång sikt. Sverige har fått en sämre skola trots att vi ligger i toppskiktet när det gäller satsningar på skolan i förhållande till BNP. Men vänstern försöker vränga till historieskrivningen och förneka att det var den konformistiska socialdemokratin som pressade ner lärarlönerna. I stället skulle det ha varit "tjänstemannafackens förhandlingsprioriteringar" som varit orsaken (Röda berget). Den devota sossebloggaren Martin Moberg instämmer och vidareförmedlar rubriken "årets dravelartikel" i sin bloggrubrik. På den nivån försöker vänsterbloggare alltså bemöta Bergströms tänkvärda artikel.

Tidigare har jag skrivit en artikel (3 feb-11) om jämlikhetsideologins skador på den svenska spetsforskningen och om att talangerna behöver få större belöningar (20 feb-11). Men när hör vi några sådana signaler från regeringshållet?

Andra bloggar om: jämlikhet, skola, utjämning, lärarlöner, vänstern, marginalskatt, socialdemokratin, 68-vänstern, ekonomi, utbildning, politik på intressant.se