Borde alla ha lika höga inkomster?

Om man förordar total inkomstutjämning borde man tala om hur detta ska gå till. Finns det någon moralisk princip som man kan hänvisa till? Eller är det kommunism som är lösningen, fastän man inte finner det opportunt att säga det?

I fredagens DN 24/2-12, i kulturdelen, utnyttjade författaren Nina Björk födelsen av en ny tronföljare till att propagera för att alla ska ha det lika ekonomiskt. Hon ställer först monarkins medfödda rättigheter för nyfödda att bli rika mot den liberala utopin att enbart förtjänst ska vara avgörande. Arvsprinsessan Estelle kommer inte att behöva arbeta sig uppåt.

Men vissa människor (liberalerna) ser dock utplånandet av medfödda privilegier på nästan alla områden som en realistisk möjlighet. Björk är skeptisk:

"Det må inte vara alla människors lika värde som är förverkligat, men väl alla människors lika möjlighet att få ett högre värde än en annan människa. Det handlar om rörlighet – inte om jämlikhet. / Det är den liberala utopin."

Meritsamhället kommer ju att medföra att de gamla på privilegier byggda skillnaderna finns kvar, men mellan andra personer. Björk skriver:

"Vi ser fortfarande slott och kojor, men slottet är befolkat av någon som har presterat sig dit och kojan är befolkad av ... ja, nån stackare som inte kunde bättre. Vi ser fortfarande hierarkier. Vi ser fortfarande en vd som tjänar tio gånger mer än en arbetare – men vd:n kanske är en kvinna, vd:n kanske är ett arbetarbarn, ett invandrarbarn."

Att klassamhället avskaffas är inte tillräckligt för Nina Björk. Hon framför den provocerande tesen att alla ska lika höga inkomster i skenbart ödmjuka ordalag:

"Vi väntar i stället på en jämlik värld. Vi väntar på världen där ingen är herre och ingen är tjänare; ingen bor i slott och ingen i koja. Våra framtidsutsikter är inte de bästa, det medges.

Hur skulle denna värld kunna förverkligas? Det talar hon inte om. Är hennes ord då enbart en besvärjelse som inte är värd att ta på allvar? Hon förordar ju det samhälle som vänsterpartisterna tidigare kallade "ursprunglig kommunism". Total inkomstutjämning är ett mycket genomgripande krav. Inte ens Marx och Engels hade något till övers för en utjämning av det slag som förordas i Mores Utopia som behäftas med "en allmän asketism och en barbarisk likställighet" (bloggart om Manifestet).

Det liberala samhällets mål att meriter och inte bördsprivilegier ska ligga till grund för ekonomiska skillnader är pragmatiskt och realistiskt. Mot detta ställer Nina Björk ett mål som enbart är utopistiskt. Det kan därför kritiseras på det pragmatiska planet för att det inte kommer att fungera. Men det ska jag inte göra här. Jag vill istället rikta moralisk kritik mot Björks utopi.

Om vi tänker oss ett glest befolkat område på förindustriell nivå som består av ett antal gårdar som var och en drivs av en familj bestående av flera generationer så kan det uppstå skillnader i ekonomisk standard mellan gårdarna. Det beror på hur fysiskt starka, flitiga eller organisatoriskt kluriga de olika familjerna är. Denna ojämlikhet sticker i ögonen på Björk. Men med vilken rätt anser hon att de fattigare gårdarna ska kunna utjämna skillnaderna till sin egen fördel?

Kan Nina Björk formulera den moraliska princip som de fattigare skulle kunna åberopa för att de rika gårdarna frivilligt ska producera någon dag i veckan för att delvis försörja de fattigare?

Eller kanske Nina Björk menar att de fattigare är många fler och därför starkare än de rika gårdarna? Med den starkares "rätt" kan de fattiga gårdarna, om de går ihop, ålägga de rikare gårdarnas familjer ett antal dagsverken varje vecka för att förse de fattiga med förnödenheter. Om inte detta sker blir de rikares gårdar nedbrända och invånarna slaktade.

Eftersom det inte tycks finnas någon moralisk princip för utjämning måste jämlikheten åstadkommas med våld eller hot om våld (kallas tvång). Det är också detta som blivit följden när kommunistiska ideal försökt genomföras i praktiken. Moralfilosoferna som förespråkat utjämning har förgäves försökt formulera den etiska teori som skulle legitimera att världen kunde ålägga de rikare länderna att avstå från en stor del av sin produktion eller att ländernas regeringar kunde införa en 100-procentig marginalskatt över medelinkomsten.

Jag har kallat denna etiska tankekonstruktion för "Teori X" (se bloggart om P Singer). Inte sällan argumenterar de moraliskt drivna utjämningsförespråkarna som om det fanns en sådan teori. De antar helt enkelt vad de egentligen borde bevisa. Och ofta menar de att personlig ansträngning ändå får premieras. Det kan ge betydande ekonomiska skillnader som Nina Björk inte kan acceptera.

Andra bloggar om: utjämning, jämlikhet, inkomstutjämning, Nina Björk, kommunism, socialism, utopi, inkomstskillnader, ojämlikhet, samhälle, kapitalism, moral, filosofi, politik, politisk filosofi på intressant.se