lördag, juni 15, 2013

Vill SvD Näringsliv ha högre räntor?

SvD sprider uppenbart helt felaktiga siffror om att bankerna i euroländerna skulle få årliga gåvor på 5 600 miljarder kronor. Det är den bankfientlige Andreas Cervenka som än en gång varit framme med skruvade resonemang.
Andreas  Cervenka

Det som tidigare var SvD:s näringslivsavdelning har nu blivit en nästan separat näringslivstidning med blekrosa sidor. Den håller sig med egna "ledarskribenter" som kallas krönikörer. En av dessa är den metaforpåhittige Andreas Cervenka. Han kommer ganska ofta med krönikor som är starkt kritiska till hur näringslivet och makroekonomin fungerar i stort. För detta har han hyllats och ansetts som en skicklig analytiker.

Alldeles nyligen (13/6)  kom Cervenka med en analys av det europeiska banksystemet under rubriken "Europas gåva till bankerna". Artikeln finns inte på nätet men en bloggartikel som nästan är likalydande publicerades av Cervenka 10/6. Texten går å ena sidan ut på att bankerna i eurozonen får en gåva från staten på 650 miljarder euro varje år, men å andra sidan att bankerna är illa ute och i behov av mera eget kapital.

Denna analys verkar inkonsekvent i mera övergripande mening. Men Cervenka är i första hand ute efter "gynnandet" av bankerna och hans uppmaning som "ledarskribent" på sista raden är: "Nu räcker det." Själva gåvoöverlämnandet beskrivs inte närmare men har att göra med att staterna har ett skyddsnät för bankerna som gör att de kan "låna billigare". Hur detta går till beskrivs inte men själva skyddsnätet motsvarar en "gigantisk subvention" som av två holländare beräknats till 650 miljarder euro eller 5 600 miljarder kronor.

Det är emellertid inte så att skatterna i eurozonen är 650 miljarder euro högre än nödvändigt och att dessa pengar överlämnas till "bankerna" varje år. Själva tanken faller på sin egen orimlighet eftersom det skulle innebära att eurostaterna skänkte bort ca 16 procent av sina inkomster till bankerna (eller närmare 8 procent av BNP). Men Cervenka skriver ingenting om detta utan verkar mer intresserad att sprida myter om hur bankerna skor sig på skattebetalarnas bekostnad.

Den faktiska grunden för Cervenkas fantasier är att bankernas upplåningsräntor på finansmarknaderna skulle vara några procentenheter högre om de "stått på egna ben" (Om detta också skulle ha påverkat småspararnas insättningsräntor framgår inte.) Utan det statliga "skyddsnätet" skulle alltså pensionsfonder, försäkringsbolag och andra större finansiella aktörer ha fått en väsentligt större avkastning än idag. I procent måste den vara gigantisk eftersom den motsvarar uppemot 8 procent av BNP.

Om bankerna skulle tvingas betala mycket högre ränta på sin upplåning för att investmentaktörerna är oroliga pga frånvaron av statliga stabiliseringsåtaganden, skulle också låntagarna i form av mindre företag och bostadsägare tvingas betala högre ränta - snuskigt högre ränta om man får tro Cervenkas siffror. Men Cervenka verkar förblindad av sin avsky mot bankerna och kanske då tror att det är bankernas vinster som skulle ha blivit lägre.

En enkel kalkyl visar hur felaktig denna tanke är. Cervenka nämner själv att andelen eget kapital i bankerna med de nya Basel III-reglerna inte behöver vara större än 3 procent. Med 20 procents avkastning på eget kapital (dvs ca 15 procent efter bolagsskatt) blir vinsterna i bankerna 0,6 procent av utlåningen. En räntehöjning med många procent har ingen möjlighet att neutraliseras även om bankerna upphörde att gå med vinst.

Det är en oursäktligt slarvig analys som Cervenka publicerat i två versioner. Men även om siffrorna är helt felaktiga är ändå ansatsen likafullt dubiös. I moraliserande ton framhåller SvD:s skribent att bankerna åtnjuter för låga upplåningsräntor. Det fordrar ett rättfärdigande av de högre utlåningsräntor som skulle bli följden om problemet på ett eller annat sätt åtgärdades. Denna komplettering saknas. Varför vill SvD Näringsliv att räntorna ska höjas? Eller varför publicerar man Cervenkas artikel?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

15 Comments:

At 15 juni, 2013 08:43, Anonymous Patrik said...

Bankerna är gynnade. Den berättigade frågan gäller bankernas avkastning i förhållande till verksamhetens risk. Om bankernas aktieägare har samma avkstning som övrigt näringsliv så är detta bara rimligt förutsatt att man tar samma risk som övrigt näringsliv.
Eftersom bankerna, särskilt de stora, räddas av staten när det blir kärvt så tar de ingen risk, samtidigt som avkastingen är lika hög som i övriga näringslivet.

Eftersom bankernas aktieägare inte tar någon risk, så är det bara rimligt att deras genomsnittliga avkastning är en sparränta eller marginellt mer än sparränta, typ 1-2%.

Sen finns det ju olika sätt som staten kan gynna bankerna på, men slutresultatet övergripande är att bankerna ÄR gynnade på ett orimligt sätt!

 
At 15 juni, 2013 09:54, Blogger Per-Olof said...

- Nej, bankerna skor sig på de fattigas bekostnad. De fattiga får betala genom att pengarnas köpkraft sjunker.

- Ja, högre räntor är bra för ekonomin eftersom detta leder till ett högre realt sparande. I grunden kan vi endast få högre investeringar om vi överför resurser ifrån produktionen av konsumentprodukter till produktionen av investeringsvaror.

- Dagens system bygger inte på vetenskapligt korrekta teorier, utan på vilket sätt politikerna kan utöka sin makt och få möjligheten att köpa fler röster. Detta leder till en högre offentlig- och privat konsumtion på investeringarnas bekostnad. Därmed läggs också grunden för ett framtida slumsamhälle.

 
At 15 juni, 2013 11:19, Anonymous Patrik said...

Förvisso förlorar alla innehavare av pengar på inflation, men nu var det bankerna det handlade om. Det faktum att staten balanserar upp bankernas lönsamhet så att den blir i genomsnitt som övriga aktiebolag utan att bankerna behöver stå någon risk, är det felaktiga.

Att inflation sen är ett omoraliskt beteende av staten är i sig vidrigt. På alla svenska sedlar borde det stå tydligt tryckt:

"Vårt mål är att denna 100-kronorssedel bara ska vara värd motsvarande 98 kr inom ett år".

Då hade Svensson och alla inflationskramare förstått vad ett inflationsmål är.

 
At 15 juni, 2013 13:48, Blogger Danne Nordling said...

Ränteproblematiken kan ses i två perspektiv: 1) på kort sikt för de närmaste åren inom eurozonen och 2) på längre sikt och principiellt för världens länder.

1)Cervenkas artikel går ut på att bankerna får för stora förmåner från staten vilket innebär att räntan skulle stiga kraftigt om motåtgärder i form av ökad osäkerhet vidtogs. Återhämtningen inom eurozonen skulle försvåras eller rentav övergå i en ny kontraktiv spiral. Varför vill Cervenka ha höjd ränta nu?

2) Huruvida bankerna är gynnade är en svår fråga. En första fråga gäller bankernas aktieägare. Kan de känna sig helt lugna och övertygade om att vilka risker ledningen än tar kommer de själva inte att förlora sitt kapital? Under bankkrisen i Sverige på 90-talet förlorade en del bankägare hela sitt kapital. Men i andra länder ses tvångsutköp av aktieägarna till ett symboliskt pris som en suspekt socialisering. Och då tycks alternativet vara att ge stöd som också kommer ägarna till del. Fortfarande kan dock volatiliteten i bankernas börskurser ses som en extra riskfaktor.

Patrik, du är övertygad om att bankerna är orimligt gynnade - är det då att rekommendera att en enskild aktiesparare ska satsa det mesta av sina pengar i banksektorn?

Per-Olof, jag tror inte att bankernas vinster uppstår speciellt på de fattigas bekostnad. Du kanske kan konkretisera hur du menar att processen ser ut?

Högre räntor i princip i en världsekonomi där sparlkapital blivit alltmer tillgängligt verkar inte vara någon bra idé. Ta Kina som exempel med redan alltför högt sparande som sprider sig ut över världen. Eller Sverige där vi exporterar kapital i en omfattning på 6-7 procent av BNP. Det är knappast brist på sparkapital som begränsar investeringarna.

En högre ränta skapad med offentliga åtgärder för större osäkerhet skulle dessutom inte säkert leda till högre sparande. Den ökade risken motverkar ju viljan att spara mera. Däremot skulle låntagarna träffas av den högre räntan och det skulle minska investeringar i bostäder och småföretag. Högre räntor skulle på några års sikt dessutom minska köpkraften hos hushållen även om de kanske på lång sikt skulle få tillbaka pengarna som högre pensioner. (Men om pensionärernas sparbenägenhet är större än hos dem i aktiv ålder skulle sparandet öka, med ökad kapitalexport från Sverige som följd.)

Högre ränta i en värld där det finns gott om sparkapital verkar kunna ge upphov till konstiga obalanser.

Slutligen, har Cervenka räknat fel eller inte tänkt efter? Hans numeriska kalkyler kan ju knappast stämma.
/DNg

 
At 15 juni, 2013 16:21, Blogger Nicolaj said...

Jag tackar för detta inlägg, mycket träffsäkert.

Jag har en längre tid förvånats över att fler inte kritiserat Cervenkas i någon större utsträckning. Hans blogginlägg är full av fel, hans bok är full av fel, men han tycks ändå få komma undan med vad som helst.

Som "opinionsbildare" är det fruktansvärt oansvarigt, i synnerhet när han har en hyfsat stor läsarkrets (han är trots allt en entertainer, dock inte en ekonom).

Personligen anser jag att det behövs fler som kommenterar och kritiserar när skribenter gör debatten en otjänst.

 
At 15 juni, 2013 17:55, Anonymous Patrik said...

Ja Danne, och allteftersom det blivit uppenbart att staten kommer att stötta bankerna så inser folk det och både Handelsbanken, Swedbank och SEB har spöat index sett på tex senaste 3 åren. Med tanke på att denna uppgång sker samtidigt som vi har en uppenbar skuldkris i Europa mm och en uppblåst bostadsmarknad i Sverige så är det anmärkningsvärt. Bankaktierna som borde blivit mer osäkra under denna tid har istället blivit mer säkra och därför slagit index.


Detta samtidigt som

 
At 15 juni, 2013 20:40, Anonymous Anonym said...

Hur kan journalister utan relevant utbildning driva egna agendor?

Har tidningarna anställt folk som drar in mest läsare och struntat i vad som skrivs?

Att återge vad andra säger kan vilken journalist som helst göra, men ska dom driva egna teorier åsikter så borde dom ha en utbildning i det dom skriver om.

Jag tycker att ekonomijournalistiken är dålig i Sverige generellt.
DN Peter Wolodarski är bättre på ekonomi.
Dom duktiga journalisterna borde mer beröm.

 
At 16 juni, 2013 10:11, Anonymous Anonym said...

SVD bör för sin läsekrets information få dessa tankar.
Cervenka är en man som skriver bra men saknar förmåga att se hela bilden.
Även jag vill se sakliga kommentarer av hans artiklar publicerade i SVD.
En lärande debatt!

Billigare lån genom garantier kommer alla till del.

 
At 16 juni, 2013 16:40, Blogger Danne Nordling said...

Tack för uppskattande inlägg om min kritiska granskning av SvD Näringsliv.

Patrik, frågan om hur stort det statliga gynnandet av bankerna är inrymmer flera aspekter. Det gäller t ex att urskilja hu mycket av börskursernas utveckling som är en följd av återhämtningen efter finanskrisen och hur mycket som är en mera "normal" börsutveckling. De senaste tre åren kanske inte är någon säker indikeringsperiod.

Ett annat problem är banksektorns karaktär av oligopolmarknad. En grov kalkyl för bankernas långsiktiga lönsamhet ger inte till resultat att den skulle behöva vara 15 procents avkastning på eget kapital efter skatt. De deklarationer om ett sådant mål måste istället ses som prisledande oligopolföretags strävan att sätta konkurrensbegränsande riktvärden för hela branschen.

Genom riktvärden för lönsamheten i kombination med en konsensusföresällning om tillräckligt hög soliditet kan räntemarginalerna grovt bestämmas. Administrativa rationaliseringsåtgärder kan bara marginellt bidra till att uppfylla lönsamhetsmålet.

Borde inte statens uppgift vara att bryta upp oligopoleffekterna istället för att försöka höja bankernas upplåningsräntor?
/DNg

 
At 16 juni, 2013 22:13, Blogger Per Johansson said...

Pappret Cervenka hänvisar till är antagligen det här, The Private Value of Too-Big-To-Fail Guarantees

Ser inte hur han kommer fram till 650 miljarder euro från beräkningarna i den uppsatsen. Nån annan som gör det?

 
At 17 juni, 2013 23:58, Blogger Danne Nordling said...

Per Johansson, intressant att Bijlsma och Mocking i maj 2013 inte anger sådana siffror som Cervenka kommit fram till. Den uteblivna effekten av ännu mera oro under finanskrisen motsvarar en fördel för bankerna på 0,1 - 1 procent av BNP. Någon begränsning till eurozonen anges inte. I absoluta tal är det en ökning som 2012 stannade på ca 100 mdr euro, vilket inte alls stämmer med Cervenkas påstående om en "årlig gåva" på 650 mdr euro.

Cervenka och SvD verkar vara helt fel ute.
/DNg

 
At 18 juni, 2013 01:12, Anonymous Anonym said...

Cervenka har varnat för hyperinflation av ECB:s agerande, nu skriver dom att vi har deflation att vänta oss i Europa.
"Deflation hotar i eurozonen "
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/deflation-hotar-i-eurozonen_8270246.svd

Något måste vara fel man kan inte ha hyperinflation och deflation samtidigt.

Dom som varnade för hyperinflation har inte fått rätt.

QE orsakar inte hyperinflation i depressioner.

 
At 20 juni, 2013 19:47, Anonymous Neoliberal Agenda said...

Inget fel med högre räntor, eller rättar sagt priser som är närmare vad som skulle uppstå om inte staten la sig, dvs räntor satta av utbud/efterfrågan efter spar - och lånevilja.

Det finns inga fria luncher i en ekonomi. Man kan inte trolla fram låga räntor, däremot kan man ha ett felaktigt pris på dem vilka kan ge en massa andra problem, så som bubblor och ökad risktagning.

 
At 20 juni, 2013 22:59, Anonymous Anonym said...

I dagens SVD skriver Moderate EU parlamentariker Gunnar Hökmark ”Staten måste tillåtas ta över krisande bank”

Med sådana politiker har naturligtvis bankerna en särställning som gör att man kan tillåta sig ta extra stora risker för att maximera vinsten under goda tider i förvissning om att går det åt skogen förväntas skattebetalarna ställa upp som räddare.

Sedan är det lite märkligt att de som hyllar marknadsekonomin försvarar en räntenivå som sätts indirekt av staten, inte av marknaden.

/Eskil

 
At 21 juni, 2013 01:41, Blogger Danne Nordling said...

Neoliberal Agenda, i ett mera abstrakt idealsamhälle skulle man kunna tänka sig att räntan kunde sättas av samspelet mellan utbud och efterfrågan på kapitalmarknaden. Det anses då att realräntan troligtvis skulle bli lika hög som den ekonomiska tillväxten.

Om vi inför möjligheten att det kan uppkomma störningar i den nationella ekonomin så att tillväxten sjunker till noll så skulle alltså räntan också bli noll.

Om vi inför möjligheten till fasta växelkurser inom ett större, heterogent länderområde kan nationella bankrutter riskeras. Då kan räntorna bli mycket höga utan att det är följden av lågt sparande eller hög efterfrågan på realkapital. Det beror då på riskaversion. Cervenkas tes verkar vara att om staterna försöker minska denna riskaversion genom att ställa ut garantier (t ex inlåningsgarantier för småsparare) så innebär det en överring - "gåva" - till bankerna. Men om spararna i brist på garantier istället höll pengarna kontant utan ränta är det väl ingen förmån för bankerna?

Bankerna skulle i brist på förtroende hos inlånarna inte ens kunna betala 100 procents ränta - det alternativet finns inte. Man kan därför inte säga att statliga garantier gett bankerna en ränta som är säg 98 procentenheter lägre än vad marknaden hade krävt.

Utan garantier kan lätt s k 'credit crunch' uppstå. Det framstår därför som ganka inkonsekvent när Cervenka också menar att bankerna är illa ute pga sådana effekter, vilka tas upp av skribenten i FT.

Om vi har valt valutaregim och håller oss med fiat-pengar måste det finnas någon instans som reglerar penningmängden, vilket kan göras med räntan.

Eskil, har du inte misstolkat vad Hökmark försöker uppnå? Hans artikel i SvD går ju ut på att bankerna inte ska kunna ta för stora risker genom att staten då tar över aktieägarnas kapital för t ex 1 krona. Att ge mer generösa bidrag utan att ta över ägandet är väl just det som kan leda till för stort risktagande. Den första försvarslinjen borde dock gå vid avskedandet av anställda som tagit för stora risker (ev med skadeståndsanspråk).

Som jag skrev inledningsvis sätter valet av valutaregim också gränserna för hur räntorna borde få utvecklas. Man kan inte ratta ett fiatsystem som om det handlade om en reglering med metallmyntfot.

Varför ser nästan ingen guldmyntfot som en reform för mer marknadsekonomi?
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home