Kampen kapital-arbete har ersatts med bråket om etnicitet och social utsatthet

Andelen fattiga i meningen socialbidragstagare har minskat sedan år 2000 med 17 procent i Sverige, med drygt 50 procent i Stockholm och med 59 procent i Husby-området. Klyftorna har minskat men vänsterns myter säger det motsatta - på liknande sätt som gällde "utsugningen" på 1970-talet.

När vänstern på 1960-talet fick upp ögonen för den gamle Karl Marx och hans teorier om "kapitalisternas utsugning" av arbetarna försökte man få in det moderna Sverige i denna mall. Eftersom den faktiska ekonomiska utvecklingen hade föga att göra med att helt nya grupper fick möjlighet att studera sociologi och nationalekonomi kom denna återfunna socialistiska analys att bli helt snedvriden. Det hindrade inte att denna ansats om utsugning fick ett starkt opinionsbildande genomslag.

Efter närmare fem decennier har denna uppkonstruerade kamp mellan kapital och arbete klingat av. Redan för tio år sedan förutsåg vänsterdebattörer att kampen mellan traditionell höger och vänster med socialisering och funktionell ekonomisk omfördelning till löntagarnas förmån skulle förbytas mot frågor om etnicitet och tillhörighet. En konkret orsaksfaktor fanns latent i form av de nationella konflikter som kunde förväntas driva fram kraftiga internationella befolkningsomflyttningar.

I maj 2013 var det inte studenterna som som initierade kravaller och upplopp som i maj 1968  utan istället ungdomar i invandrartäta och socialt utsatta förorter. Det började med bilbränderna i stadsdelen Husby i Stockholm (blart maj-13 om Löfven). Från vänsterhåll har orsakerna till förortsbråken hänförts till att "klyftorna" generellt har ökat och att detta till betydande del beror på den borgerliga regeringens politik. Alliansregeringen har invänt att inkomstspridningsmåttet gini-koefficienten ökat relativt obetydligt de senaste två decennierna och då främst under den socialdemokratiska regeringsperioden. En orsak kan ha varit ökade reavinster från aktier och bostäder. Däremot har lönespridningen snarast minskat något.

Men även om media oftast har relaterat varje obetydlig ökning av gini-koefficienten som att de ekonomiska klyftorna ökat på ett farligt sätt som "sliter isär" samhället, är detta inget som har en saklig relevans för de verkliga spänningarna i samhället. Gini-koefficienten påverkas ju främst av förändringar i inkomstfördelningen kring mitten av populationen. Allvarligare är att den "relativa fattigdomen" enligt OECD:s undersökning ökat mer i Sverige än i andra länder sedan 1995 (blart maj-13). Liknande siffror från SCB visar att runt 60 procent av försämringen inträffat sedan 2006.

Ökad "relativ fattigdom" bestäms av relationen till medianinkomsten och innebär i princip att alla kan få det absolut bättre samtidigt som några fler släpar efter och därför medför att fler klassas som fattiga. Men är en relativ position, som inte är lika gynnsam som andras, en orsak till upplopp? Fordras inte allvarligare fattigdom för att det ska bidra till kravaller? Ett sätt att studera den sociala utsattheten är att analysera socialbidragens utveckling (kallas nu ekonomiskt bistånd).

De som får socialbidrag är hushåll där i första hand arbetslöshetsersättningen inte räcker till för att uppnå skälig levnadsnivå. Men även otillräcklig sjukpenning eller pension samt medicinska svårigheter kan vara beaktansvärda  orsaker. År 2011 fick 6,0 procent av befolkningen (18-64 år) socialbidrag (Socialstyrelsen). Det innebär en minskning sedan 1995 med siffran 9,9 procent och sedan 2006 med siffran 5,8 procent har andelen varit praktiskt taget konstant. I fast penningvärde har utbetalningarna minskat med  14,6 procent sedan 1995 men ökat med 17,9 procent efter 2006. Det är finanskrisens utbrott 2008 som påverkar.

Den genomsnittliga perioden med socialbidrag har ökat från 5,7 månader 1995 till 6,6 år 2011. År 2006 var den 5,7 månader. Det finns därför visst belägg för att regeringens politik varit oförmånlig för vissa grupper i form av längre bidragsperioder även om praktiskt taget inte fler personer behövt socialbidrag. Siffrorna för hela landet är dock alltför grova för att förklara varför det uppstod oroligheter i Stockholms förorter.

Stockholms statistikkontor har gjort en omfattande sammanställning av socialbidragen i staden och även med uppdelning på stadsdelar (pdf). Här framgår det att 1995 fick 9,5 procent av befolkningen socialbidrag. Siffran minskade till 5,7 procent 2006 och ytterligare ner till 3,3 procent 2012. Det verkar alltså inte finnas belägg för ökad social utsatthet i Stockholm som förklaring till upploppen.

Fattigdomen i form av behov av socialbidrag har minskat

Att utvecklingen varit den omvända i Husby skulle kunna vara teoretiskt möjligt. Men detta motsägs av att stadsdelsförvaltning 1 med 47 900 invånare som omfattar Akalla, Kista, Husby och Rinkeby redovisar liknande siffror (tab 44 o 43). Det första året är 2000 och då hade detta område1 en andel socialbidragstagare som uppgick till 24,7 procent. Den minskade till 15,4 procent 2006 och ytterligare till 10,2 procent 2012. I antal var det 11 189, 7 044 resp 4 880 personer som hade ekonomiskt bistånd. Den sociala utsattheten har alltså minskat kraftigt även under den borgerliga regeringsperioden i Husby med omnejd.

Av befolkningen i stförv 1 (Husby med omnejd) är 57 procent födda utomlands. Av socialbidragstagarna är 63 procent utlandsfödda. Det är alltså inte heller så att socialbidragsberoendet skulle ha koncentrerats till utlandsfödda och därför kunnat ge upphov till frustration och upploppsstämningar.

Så varför har det uppstått kravaller i Husby med omnejd? Det är en stadsdel där socialbidragsberoendet minskat med 59 procent på 12 år mot drygt 50 procent för hela Stockholm och ca 17 procent för hela Sverige (2000-2012). Talet om "ökade klyftor" stämmer dåligt med den faktiska utvecklingen på samma sätt som vänsterns ekonomiska förklaringar alltid tenderat att göra

Varför framstår 70-talet som präglat av svåra motsättningar gällande den ekonomiska fördelningen mellan  kapital och arbete? Hade vinsterna ökat och rullade sig kapitalisterna i pengar? Nej, förklaringen var då vänsterns aktivism med vilda strejker uppammade av marxistisk mytbildning om "utsugning". Nu håller ett nytt paradigm på att skapas av vänstern där sociala klyftor och etnicitetsbaserade svårigheter hålls fram i form av nya myter. Men bakom detta kan nu som då ligga aktivism som söker sig mer eller mindre våldsamma utlflöden.

[SSvD, J Norb, Arpi Lblogg] Läs även andra bloggares åsikter om vänstern, Husby, upplopp, kravaller, invandring, socialbidrag, ekonomiskt bistånd, fattigdom, klyftor, kapital, arbete, utsugning, socialism, myter, samhälle, sociologi, regeringen, politik på intressant.se