- De svaga är SAP:s murbräcka

Ilmar Reepalu, partichef i Malmö, nämnde nyss i TV 4 att det var omtanken om "de svaga" som var socialdemokratins mest grundläggande värdering. Den skulle nu genomsyra SAP:s partikongress och förhoppningsvis till slut föra partiet till seger.

Det är en intressant tanke även om den inte är ny. Underförstått menar Reepalu att det är SAP som står för humanism och medkänsla medan andra partier är mer eller mindre omänskliga och bara ute efter att försämra för "de svaga". Det finns nästan ingen som är villig att hävda att socialdemokraterna har fel med sitt altruistiska sinnelag. Därför är detta att göra sig till "de svagas" förkämpe en utmärkt murbräcka för att erövra makten och köttgrytorna. Det har nästan alltid fungerat sedan 1933.

Varför skall vi betala skatt? Mina rundfrågningar brukar ge till svar att det är för att "hjälpa dem som har det svårt". Det finns en utbredd föreställning om skatterna som ett humanitärt instrument - som visar hur den listige Reepalu kan exploatera en okunnig opinion. En bekräftelse av att svensken uppfattar sig som en varmhjärtad benefaktor är de undersökningar (Demoskop, juni -04) som visar att en majoritet tror sig vara förlorare på vårt skatte- och välfärdssystem, när det i själva verket förhåller sig tvärtom.

Samtliga skatter i Sverige motsvarar 50 procent av vår totala produktion i landet (BNP). För att tillgodose utgifter för handikappade, utslagna och socialbidragstagare behövs skatter på 2-3 procent av BNP. (Alla socialbidrag motsvarar tex 1/3 % av BNP.) Det humanitärt motiverade skyddet för de svaga som inte kan klara sig själva är inte anledningen till att Sverige har höga skatter.

Jag tror att den svenska väljaren inte är särskilt medveten om hur helheten ser ut. Därför kan han eller hon inte resonera rationellt. I ena stunden kan hon tycka att det är motiverat att hon får större barnbidrag. I andra stunden kan hon tycka att det är rimligt att höja skatten för att förbättra för de hemlösa. En förslagen politiker kan både köpa röster med löften om "godis" och vädja om stöd för sin godhjärtade oegennytta.

Genom att förse en majoritet med fördelar på minoritetens bekostnad kan skickliga politiker bygga upp en stark befästning kring sin maktposition. Men det finns en svaghet: en del av majoriteten kan vara rättrådig och bli motspänstig. Den politiske matadoren kännetecknas av att han också kan söva ner de rättrådiga med myten att även den större delen av majoriten inte är exploatörer, utan nettogivare till dem som har det som svårast.

Vad vi kan hoppas på är att de rättrådiga ändå upptäcker tricket med att göra "de svaga" till murbräcka för en politik som inte gör något för att skapa riktiga jobb utan bara vill befästa sin maktposition och förmåner genom att dela ut bidrag till dem som vill rösta på Reepalus parti.