torsdag, december 01, 2005

Lydnadens politiska teori

Platon konstruerade en idealstat där man genom tester och utbildning sållade fram en elit av styrande experter. Någon politisk eller individuell frihet skulle inte få förekomma. Allt beteende skulle styras av lagarna och ledarnas detaljerade befallningar.

"De visa skall leda och styra
och de okunniga skall lyda"
Platon


Det var Platon (427-347 f kr) som först formulerade en politisk teori som gav all makt åt staten. Med makt menas politisk makt eller offentlig makt. Syftet var idealistiskt. Staten skulle bli stark och stabil med Platons förslag till organisation. Det var inte så att de styrande ("väktarna" eller de visa filosoferna) skulle gynnas på de andra samhällsgruppernas bekostnad. Dessa var krigarna och administratörerna (en andra kategori väktare) samt näringsidkarna. Syftet med staten var det allmänna bästa. "Staten är lika med individen i större format."

Platon hade en organisk eller holistisk syn på staten. Den var en del av den mänskliga naturen. Staten består inte endast av människor. Jag skulle tro att Platon även här besjälades av uppfattningen att det fanns något som "statens idé" som mänskliga stater hade att förverkliga. En perfekt stat är en dygdig stat. Den viktigaste dygden är "rättvisa". Den rättvisa staten är sådan att dess beståndsdelar utför den uppgift som faller sig naturlig för dem.

Statens organisation vilar på utbildningssystemet. Alla (även kvinnor) går i skolan till 18 år. Därefter två års militärtjänst och efter olika tester får en minoritet genomgå tio års matematisk utbildning. Då kan man bli administratör. Om man klarar fem års ytterligare filosofisk utbildning kunde man få höga poster inom förvaltningen. Efter 15 års tjänst med yttrligare en serie tester kunde man bli "filosofkung" och alltså vid 50 års ålder kunna stifta lagar och staka ut statens kurs. En sorts ledarskapets meritokrati.

Ingen frihet

Platon var mot demokrati och individuell frihet. Han beundrade Sparta men kopierade inte dess institutioner i sin idealstat. Men liksom i Sparta ville han ha en sorts kollektivistisk diktatur som byggde på en hierarkisk struktur som vi känner igen från krigsmakten. Platon skriver i Lagarna:
"Den allra viktigaste principen är att ingen, vare sig man eller kvinna, någonsin skall vara utan ledare. Ej heller bör någons sinne bli vant vid att låta honom göra något som helst på eget bevåg, vare sig av nit eller på lek, men både i krig och i fred är det till sin ledare han bör se upp och troget följa honom.

Och till och med i varje detalj bör han stå under en ledare. T ex bör han bara stå upp, eller röra sig, eller tvätta sig, eller inta sina måltider. . . om han blivit tillsagd att göra detta. . . Kort sagt bör han lära sin själ genom långvarig vana att aldrig ens drömma om att handla självständigt och att bli helt oförmögen till det. På detta sätt kommer allas liv att tillbringas i fullständig gemenskap."

Väktarna skulle inte få äga större egendomar och deras barn skulle uppfostras kollektivt. Ingen skulle veta vems barnen var. För väktargrupperna avskaffade Platon familjen och äktenskapet. Barnalstrandet skulle regleras med ett lotteri, som dock var manipulerat i hemlighet. Väktargrupperna hade även mer generellt privilegiet att ljuga i statens intresse.

Platons idealstat har både drag av totalitarism och en sorts partiell kommunism. Det mest anmärkningsvärda är emellertid detaljstyrningen av alla enligt ett militärt hierarkiskt system. Detta beskrivs dock inte i Platons huvudverk Staten utan i det senare verket Lagarna. Det förefaller troligt att Thomas More inspirerades av Platon när han skrev Utopia.

Intressant är också Platons motivering av lydnadens filosofi. Det var experterna som i kraft av sitt vetande som skulle styra. Någon verklig kontroll av om de hade rätt skulle inte finnas. De "okunniga" måste underkasta sig, punkt slut. En aktuell parallell till detta resonemang kan läsas i kommentarerna till min bloggartikel om Dagens Nyheters "klantiga" sätt att redovisa växthuseffekten 25/11.

7 Comments:

At 01 december, 2005 20:29, Anonymous Anonym said...

"Någon verklig kontroll av om de hade rätt skulle inte finnas. De "okunniga" måste underkasta sig, punkt slut. En aktuell parallell till detta resonemang kan läsas i kommentarerna till min bloggartikel om Dagens Nyheters "klantiga" sätt att redovisa växthuseffekten 25/11."

Ibland får jag känslan av att vissa människor har svårt att acceptera tanken att de inte kan allt, och att de som en psykologisk skyddsmekanism underkänner allt de inte själv förstår. Det är inte sant att det inte finns någon verklig kontroll av vetenskapliga utsagor. Kontrollen pågår ständigt i seminarierum och laboratorium världen runt. Alla kan inte kunna allt, det är bara att acceptera.

 
At 02 december, 2005 00:00, Anonymous Anonym said...

Även om man kan invända mot det mesta av Platons tidvis bisarra detaljplanerande av sin perfekta stat finns det vissa viktiga element i hans kritik av demokratin.

1) Argumentet om arbetsdelning: Samhället är, nu i större utsträckning än då, komplicerat och svåröverblickbart. Att förvänta sig att folk ska ha tid, förmåga och lust att lära sig ett minimum av kunskaper för att fatta rätt beslut är absurt. Likväl tycks demokratin förutsätta att det är möjligt.

En tänkbar invändning mot detta är att ytterst kompetenta tjänstemän förbereder politiska beslut så att folket (eller de folkvalda) kan med hjälp av dessa fatta goda beslut. Problemet som kvarstår är att det finns ett pedagogiskt problem att motivera vissa beslut som är kloka men vars goda konsekvenser visar sig på längre sikt. Så länge en politiker måste förhålla sig till ett folk vars kompetens i politik, ekonomi, statsvetenskap och juridik är begränsat finns det en populistisk potential som bidrar till att sämre beslut fattas än om samhället varit mer meritokratiskt.

2) Argumentet om rättvisa beslut. Om vi anser att det finns ett beslut i varje politisk fråga som är det rättvisa, så faller det sig naturligt att föredra det beslutet. Det tycks som om VEM som fattar det beslutet är underordnat VILKET beslut som fattas. Ergo, om en meritokrati fattar mer rättvisa beslut än en demokrati så bör vi föredra en meritokrati. Om ovanstående argument stämmer, har vi minst ett skäl att tro att de beslut som fattas av folkvalda är inte de mest rättvisa.

Den vanligaste invändningen är att historien visat att diktatorer tenderar att missbruka sin makt. Det är en invändning som inte drabbar, anser jag, Platons idealstat. De flesta diktaturer har varit antingen militärer eller politiska agitatorer. Platon skulle ha beskrivit dessa inte som "Väktare", utan snarare som "Tyranner". Den form av politisk struktur som Platon förespråkar skiljer sig på en avgörande punkt från Sparta och moderna militärdiktaturer: den bejakar och förespråkar visdom, intellektualitet och kunskapssökande. Dessa är rimliga grunder att bygga en politisk struktur, och skulle kunna generera helt andra sätt att organisera samhället på än historiens militärjuntor.

not: Jag har inte läst "Lagarna", utan min analys av Platons politiska filosofi baserar sig på "Staten". För de som inte har läst någon av dem bör det påpekas att de system som Platon förespråkar i de olika verken skiljer sig markant från varandra.

 
At 02 december, 2005 22:49, Blogger Danne Nordling said...

Vi kan inte lita på den etablerade vetenskapens kritiska förmåga

"Kontrollen pågår ständigt i seminarierum och laboratorium världen runt."

Tyvärr finns det en socialpsykologisk mekanism som bromsar radikala vetenskapliga förändringar. Det kallas paradigmskiften. Karaktäristiskt för den etablerade vetenskapen är att ignorera och förlöjliga dem som kommer med förklaringar som inte är förenliga med det rådande paradigmet.

Det beror kanske på "egoism" hos dem som investerat många års forskning och kostsamt experimenterande inom ramen för det existerande paradigmet. Mycket av vad de ägnat sig åt skulle bli obsolet om paradigmet kom i gungning. Därför finns det ett starkt incitament att föra ett auktoritetsresonemang mot uppstickare och på alla sätt undvika en allvarlig debatt om sakfrågan. Semmelweiss´ öde är ett känt exempel.

Även om Platon byggde in kontrollmekanismer mot väktarnas rena egoism, t ex att de inte fick äga särskilt mycket, förordade han enligt min mening ett mycket farligt samhällssystem. En härskare som är mer intresserad av makten än härligheten blir sannolikt mycket farlig om han är garanterat intelligent och välutbildad. Läs på om Stalin.
---
Platon blir alltmer relevant ju större staten blir

Om staten skall syssla med allt möjligt enligt min lista blir det omöjligt för medborgarna att överblicka detta och framförallt kan de inte påverka delområden eftersom riksdagsvalen gäller några få mycket sammansatta program. Populismen blir större i proportion till mängden delfrågor. Det talar för en endast indirekt demokratiskt kontrollerad meritokrati.

Men jag tycker att detta också talar för att marknaden skall sköta så mycket som möjligt så att individernas egna beslut eller de experter som väljer åt dem kan få slå igenom. En meritokratisk statlig administration som ytterst kunde kontrolleras demokratiskt kan förvisso hindras från massivt maktmissbruk. Men det är inte säkert att "kloka" beslut som måste utgöra enhetslösningar blir särskilt bra för alla även om de styrande är experter på kloka kompromisser.

Argumentet om rättvisa beslut är möjligen något starkare. Demokratiska beslut är utsatta för Arrows inkonsistensteorem, medianväljarsyndromet och Buchanans paradox som i viss mening genererar objektivt orättvisa beslut.

Men återigen: den bästa lösningen är snarare att överlämna åt marknaden, dvs konsumenternas och producenternas interaktion, att peka ut ett antal rättvisa lösningar. Om rättvisan inte behöver vara en enda kompromiss blir det lättare att lösa rättviseproblem.
/DNg

 
At 03 december, 2005 17:24, Anonymous Anonym said...

"Demokratiska beslut är utsatta för Arrows inkonsistensteorem, .."

Detta teorem gäller ALLA social choice-mekanismer, inklusive marknadsmekanismen. Jag vet inte om det är okunskap eller ett retoriskt knep men marknadstroende verkar ofta mena att Arrow's teorem bara gäller politik i snäv mening men det är alltså inte korrekt.

Tilläggas ska kanske att jag själv är för mer marknad och mindre stat, men rätt ska vara rätt.

 
At 13 december, 2005 19:25, Blogger Danne Nordling said...

Det teorem jag syftar på säger att en majoritet kan föredra A framför B och B framför C, men också C framför A. Det är irrationellt enligt gängse kriterier men en effekt av att majoriteter kan formas på olika sätt och då inte med nödvändighet måste vara rationella även om alla personerna är det.
/DNg

 
At 18 december, 2005 21:29, Blogger job opportunitya said...

Extraordinary blog. Your site was hip and fresh
and we'll visit it again! I love surfing the internet
for blogs.
I'm looking at the possibility of checking your cash till payday loan money blog.

 
At 15 januari, 2006 08:54, Anonymous Anonym said...

nice information

 

Skicka en kommentar

<< Home