torsdag, juli 15, 2010

Utanförskapet minskar men sociala problemen ökar

Det allmänna utanförskapet minskar med 15-19 procent i år och nästa år jämfört med snittet 04-06. Detta sker trots att arbetslösheten nu ökar. Det utanförskap som egentligen handlar om sociala problem ökar dock, men borde inte blandas ihop på det sätt som SvD gör idag.

I SvD idag 15/7 tas "utanförskapets" bakgrund och orsaker upp utifrån vilken typ av regering som ansvarat för att siffrorna ökat. Försök har gjorts från Socialdemokraterna att anklaga borgerliga regeringar för utanförskapet. Och idag bedömer förre statsministern Göran Persson (S) i DI att det blir regimskifte på grund av att arbetslösheten biter sig fast. Det är en bedömning som grundar sig på en uppfattning att väljarna är helt oförstående inför finanskrisens oundvikliga konsekvenser för jobben.

Det enkla faktumet att "utanförskapet" enligt måttet 'personer med bidrag' nu förutses minska trots ökad arbetslöshet tycks ingen uppmärksamma. I genomsnitt låg denna siffra åren 2004-06 på 1 065 000 personer (helårsekvivalenter). Alliansen gick till val på att minska denna siffra och nu förutser KI att den blir 908 000 i år och 862 000 år 2011. Det är sålunda frågan om en minskning med 15-19 procent (pdf, s 89).

Oppositionen försöker utnyttja både att utanförskapet är för stort och att regeringen vidtar alltför kraftfulla åtgärder för att minska det. Kritiken mot uppstramningen av ersättningssystemen som ger bidrag till folk som kan arbeta har varit oppositionens största framgång. Det gäller både den tidigare kritiken mot åtstramningen av ersättningen i a-kassan och den mera aktuella kritiken mot åtgärderna för att folk som är sjukskrivna eller på väg att bli förtidspensionerade ska komma ut på arbetsmarknaden.

Olika undersökningar visade tidigare att sjukskrivna och förtidspensionerade hade en god del arbetsförmåga kvar. Svårigheten är då att få en del av dem att jobba - åtminstone deltid. Och dessa svårigheter blir naturligtvis i det närmaste oöverstigliga om arbetsmarknaden samtidigt krymper på grund av en internationell ekonomisk kris. Här hade regeringen verkligen otur med timingen. Men med skickligare hantering hade man sannolikt kunnat undvika de värsta opinionsmässiga motgångarna.

Det finns också en helt annan aspekt på utanförskapet som SvD uppmärksammar. Det är den definition som sociologen Miia Bask vid Helsingfors universitet använde i en rapport 2009. Den tar fasta på att personerna lider av åtminstone två av följande "välfärdsproblem":

- kronisk arbetslöshet
- ekonomiska problem
- hälsoproblem som skapar känslor av utsathet eller otrygghet
- upplevelser av våld eller hot om våld
- för trångt boende
- brist på sociala relationer och vänner utanför familjen

Detta utanförskap var enligt Bask betydande redan 1979 och därefter ökade det generellt. Särskilt invandrare och ensamstående föräldrar har det dåligt ställt och har fortsatt att få det sämre, skriver SvD. Vi ser det som jag tidigare beskrivit som problemen med socialgrupp fyra.

Svåra sociala problem tenderar att vara något som alltid förekommer. Att det sker en ökning är dock allvarligt. Men detta berör en helt annan problematik än som förekommer i den allmänna politiska debatten om utanförskapet. Socialgrupp fyra är bara en liten del av denna. Dessa båda samhällsproblem borde inte blandas ihop.

Det allmänna utanförskapet höll på att bli ett svårt samhällsekonomiskt problem under slutet av 90-talet fram till 2006. Kort sagt var det en fråga om att i statistiken dölja olika former av arbetslöshet och brister på arbetsmarknaden med slentrianåtgärder som blev dyra för skattebetalarna.

Sociala problem kan också bli dyrbara, men av helt andra orsaker. Vi ser dessa i form av ett irrationellt utanförskap som riktar sig mot de egna, hjälpande samhällsinstitutionerna som polisen, brandkåren och skolan. I förlängningen kan det bli fråga om total förslumning av hela stadsdelar som till betydande delar kommer att permanent vara utbrända. Mot sådant hjälper inte allmänna arbetslöshetsåtgärder. Det måste till någonting mera, men vad?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

2 Comments:

At 19 juli, 2010 01:28, Blogger Nils Lindholm said...

OM utanförskapet minskar men andelen 'sysselsatta' inte ökar, så är det ju nåt mysko.
'I arbetskraften' ökar ju.
Vart tar dom vägen?

Tja 'förtida uttag' av ålderspension har fördubblats.

Det finns dom som 'åkt ut' o blitt OMförsäkrade!! som helt enkelt gett upp och inte längre 'söker jobb' (inte längre anmälda på AF), Lever på den andre parten.
Och har då INTE 'fått nått bidrag under året'.
Dom som deltidsstämplade räknades ju som bidragstagare (i utanförskap) ända tills 75-dagar.
Sen redovisas dom då som 'i innanförskap'!!
FAS3 o andra 'i garanti' räknas ju INTE som arbetslösa.
Räknas dom som bidragstagare vad gäller 'i utanförskap'?
Njaee dom som vart projektanställda räknades ju som sysselsatta trots att AF eller vem det var som betalte lön + försäkringar åt den som 'förvarade dom'.
Förbjuder vi sjukskrivning, arbetslöshet o sossbidrag så blir ju utanförskapet=0

 
At 26 juli, 2010 21:56, Anonymous PKo said...

Jagar vi inte vår egen svans?
Vi har kommit på att vi inte kan höja skattsatsen ytterligare.
Vi vill inte sänka de offentliga åtagandena.
Alltså jagar vi arbetstimmar att beskatta!

Men samtidigt stiger produktiviteten allt fortare. Varor blir allt bättre och billigare, tjänster dyrare och folk vill ha mer fritid. Nya tekniker/produkter tycks dessutom sysselsätta allt färre.

Tycker snarare att vi håller på att försöka lyfta oss i svansen. Jag tror vi behöver en ny samhällsmodell/-kontrakt!

 

Skicka en kommentar

<< Home