Utanförskapet 1,5 miljoner personer på heltid
KI och AKU redovisar att utanförskapet i form av sjukskrivna, förtidspensionerade, arbetslösa, Ams-åtgärdade, socialbidragsförsörjda, deltidsatbetslösa, latent arbetssökande, avtalspensionerade, subjektivt arbetslösa, korttidssjukskrivna och försörjningsstuderande kan beräknas till drygt 1,5 miljoner personer. Ohly och Persson har fel i sin kritik av omfattningen.
Den sista mars kom Konjunkturinstitutets marsrapport (pdf), dvs igår. Den politiskt mest intressanta uppgiften är tabellen över antalet personer försörjda med sociala ersättningar. Från denna kan man sedan uppskatta hur många i aktiv ålder som står utanför arbetsmarknaden och dessutom kan man göra en grov bedömning av hur många som egentligen är arbetslösa. Det var den uppgiften som Maud Olofsson borde ha använt sig av för att göra troligt att hennes recept för en sänkning av skattetrycket till EU-nivå verkligen var realistiskt (det är det inte riktigt).
Nu visar det sig att KI:s bedömning blivit obetydligt mera optimistisk (lite mera för 2007) jämfört med augustirapporten -05, som jag använde när jag gjorde min förra bedömning av läget i oktober. Det totala antalet heltidspersoner som är försörjda med sociala ersättningar förutses nu bli 1 051 000 personer mot 1 053' i augustirapporten. Den nya bedömningen visas nedan:
Till detta antal på 1 051' skall läggas åtminstone latent arbetslösa och undersysselsatta (sjuk- och rehab i tabellen motsv sjukpenning, sjuk- o aktivitet motsv förtidspens). För att kunna göra detta tillägg tittade jag på genomsnittet för 4:e kvartalet 2005 från AKU (Scb). Brutto redovisas 189' respektive 262' personer. Men man gör nu också en bedömning av dessa gruppers arbetskraftsutbud i timmar. Detta kan bedömas till 65 procent respektive 40 procent av utbudet från de ordinarie arbetslösa. Vi skall då lägga till 123' latent arbetssökande och 105' undersysselsatta. Summan blir då 1 279' utanförstående heltidspersoner. Genom den nya beräkningsmetoden av de två tilläggsposterna blir summan något lägre än i min tidigare beräkning.
Men nu har AKU tydligare börjat redovisa andra utanförstående grupper, som borde beaktas. Först har vi en grupp personer som själva betraktar sig som arbetslösa men som inte uppfyller formella krav på att definieras som sådana. Dessa subjektivt arbetslösa uppgick till 32' personer 4.e kvartalet -05. Därtill kommer pensionerade av andra skäl än sjukdom. Här ingår personer med förmånligare pensionsålder än 65 år samt de som kunnat eller förmåtts gå i pension tidigare än 65 år. Gruppen består av 68' personer. Vi bör alltså addera uppåt 100' personer till summan över utanförskapet.
Om vi skall vara formella borde också korttidssjukskrivna beaktas på något sätt. Hur många som är sjukskrivna de första 14 dagarna när sjukpenning inte utbetalas finns det ingen statistik för. Antalet brukar uppskattas till 50 000 eller 100 000 personer.
Slutligen kan det tänkas att en betydande del av de 305 000 heltidsstuderande (20-64 år) egentligen är arbetslösa. Under 1980-talet studerade 140 000 personer. Ännu 1990 var de 150 000. Men därefter blev tiderna sämre och alltfler unga stannade kvar i studierna. Dessutom drogs ytterligare personer in i heltidsstudier genom "kunskapslyftet". År 1998 nåddes en topp på 385' studerande som sedan stabiliserat sig vid 300' (se statistik för 4:e kvartalet resp år). Det borde vara möjligt att betrakta åtminstone drygt 100' av dessa som egentligen arbetslösa.
En grov kalkyl för utanförskapet redovisat som heltidspersoner leder till följande: Antalet som KI redovisar är 1 051'. Till detta lägger vi ett heltidkorrigerat antal deltidsarbetslösa och latent arbetssökande, dvs 228' personer. Därtill kommer närmare 100' informellt arbetslösa och avtalspensionerade. Nu är summan nästan 1,4 miljoner (1 379'). Med korttidsjukskrivna blir summan ca 1,45 miljioner och med försörjningsstuderande 1,55 miljoner.
En försiktig uppskattning borde därför landa på 1,5 miljoner utanförstående på heltid i åldrarna 20-64 år. Det är ett par hundra tusen under den siffra på över 1,7 miljoner som moderaterna brukar redovisa. Skillnaden beror främst på att den beräkningen inte görs med korrigering till heltidspersoner (men m har inte heller med mina kompletteringar). De senaste åren har sålunda deltidssjukskrivningarna kunnat öka markant. Däremot ingår inte föräldralediga, tjänstlediga, semesterlediga, värnpliktiga, hemmamakar ellar andra grupper som frivilligt befinner sig utanför. Det är denna grupp som Göran Persson och nu senast Lars Ohly brukar dra upp för att skenbart kunna ifrågasätta utanförskapets storlek.
Analet i utanförskap är naturligtvis inte detsamma som antalet egentligen arbetslösa. Man kan inte som Maud Olofsson gjorde utan specificering ta någon av utanförskapssiffrorna och anse att de visar hur skatterna skulle kunna sänkas om alla dessa kom i arbete.
Riksdagsdebatt om utanförskapet 18/4-06
posted by Danne Nordling @ 13:22
8 comments
8 Comments:
1,5 miljoner låter rätt mycket. Hur mycket är det i procent av arbetskraften?
stefanolsson.nu
Utanförskapet är betydande och det har aldrig varit obetydligt. Att sätta det i relation till arbetskraften är oegentligt men 1,5 milj blir då 34 procent av 4 384' personer (20-64 år). Det är mer relevant att ställa utanförskapet i relation till befolkningen 20-64 år (5 319') och då är 28 procent i utanförskap.
/DNg
Utanförskap är det enligt ditt sätt att se något som är negativt för den enskilde person som då säges vara i utanförskap.
Jag är svårt sjuk efter två infarkter och efter ett långt liv som arbetande (över 35 år med bara två sjukveckor) klarade jag inte av att arbeta mer utan är slut(bunden till hemmet och min sjuksäng)så att säga.
Jag känner mig absolut inte i utanförskap sedan min socialförsäkring(förtidspension) föll ut, däremot börjar jag känna mig som ett slagträ i valdebatten.
Personligen tycker jag att ordet utanförskap börjar att få en ny innebörd men jag hoppas att det inte är någon gammal slags utmobbning som är på gång mot oss som har kämpat till vi stupade.
Bloggaren KAS
Termen 'utanförskap'
I den politiska debatten har ordet 'utanförskap' börjat användas för den grupp som i någon mening är arbetslös eller av andra mer eller mindre tvingande skäl inte arbetar trots att man befinner sig i arbetsför ålder. Orsaken till denna gruppering av befolkningsstatitiken är den förvånansvärda konstans som olika formerade summor av utanförskapet visar, trots att exempelvis arbetslösheten har sjunkit under 1990-talets andra hälft.
Politikerna och Hans Karlsson på LO misstänker att de medicinska klassificeringarna inte alltid är korrekt utförda, vilket olika undersökningar av de utanförståendes arbetsförmåga bekräftar. Men eftersom det inte görs närmare undersökningar kan inte någon officiell siffra över 'egentligen arbetslösa' redovisas. Därför kommer personer som definitivt inte kan arbeta att också redovisas i den kategori som fått beteckningen 'utanförskap'.
/DNg
Utanförskapet = Människor som kan arbeta men inte får arbeta på grund av ett Socialdemokratiskt skattetryck som gör det omöjligt för företag att erbjuda fasta anställningar.
Utanförskapet... inte lika med..... Människor som är sjuka och inte kan arbeta på grund av detta.
Tack för förklaringarna.
Problemet för mig som svårt sjuk är att man tänker sänka ersättningarna i min socialförsäkring med motivet att göra mig arbetsbenägen och inte nog med det min pension skall sänkas med ca: 3000 netto i månaden enligt rosa kuvertet. Detta kallar jag förföljelse på grund av lättja och brist på empati,ty man orkar inte förstå att jag är sjuk på riktigt.
Bloggaren KAS
Direkt från sjuksängen.
Bör inte uppgifterna om helårsekvivalenter kompletteras med uppgifter om t.ex. antalet faktiska personer som på heltid försörjs genom de olika ersättningarna för att det skall bli riktigt intressant?
Även hur många personer som bidrar till helårsekvivalenterna är väl intressant för en mer heltäckande bild?
Utanförskapet
Problemet med ett stort utanförskap är att kostnaden för eller senare blir för stor. Detta kan drabba sjuka, handikappade och pensionärer genom sänkning av bidrag och pensioner.
Människor behöver inte känna sig utanför samhället men ett stort utanförskap märks framförallt bland invandrare. Många höghusområden i storstäderna domineras av invandrare som till stor del lever på bidrag. Det uppkommer öar av små samhällen som är utanför det stora samhället.
Det som är märkligt i sammanhanget är att politiker anser att problemet är en brist på sociala satsningar. Det hävdas också att invandrare diskrimineras av arbetsgivarna. Samtidigt är det så att invandrarna själva röstar på politiker som lovar dem mer bidrag.
En logisk analys säger i stället att problemet är att friheten för individen har minskat genom höga skatter och regleringar. Detta är någonting som hindrar människor att starta egna företag. Det är idag enbart 4-5 % av arbetskraften som är egna företagare, vilket är en mycket låg siffra jämfört med andra länder.
En annan brist på frihet är kollektivavtalen. En individ har inte friheten att bjuda ut sin arbetskraft till det pris där individen efterfrågas på arbetsmarknaden. I stället accepteras det idag att fackföreningarna får lov att begränsa sysselsättningen för att kunna få upp lönerna för dem som får behålla sina arbeten.
Det som är bisarrt är att sysselsättningsproblemet anses kunna lösas genom olika AMS-åtgärder eller en sänkning av räntan. Stiger sysselsättningen tillfälligtvis genom att en artificiell högkonjunktur skapas så stiger lönerna och arbetslösheten blir högre för varje lågkonjunktur.
Skicka en kommentar
<< Home