Varför fria priser för elen men inte för vattnet?

Man kan inte ha fria priser på en ofri marknad. Tredubblingen av elpriserna beror på en avreglering som inte såg till att det blev konkurrens, samt på ambitionen att få Europas elpriser att slå igenom i Sverige som Maud Olofsson vill.

Det har varit "eluppror" i Stockholm. Anställda i den elintensiva industrin har demonstrerat mot de höga elspriserna. Däremot har vi inte sett några protester från småhusägare med eluppvärmning, som fått en höjning från 16 till 48 öre på sex år (plus skatt). Företagsledningen och de anställda vid nedläggningshotade Rottneros massafabrik fick följande besked från näringsministern:

Maud Olofsson "pekade på tre saker som särskilt viktiga - effektivare energianvändning, ökad produktion och förbättrad överföringskapacitet. Däremot är det knappast troligt att det på sikt går att hålla svenska elpriser på en lägre nivå än konkurrenterna har." (DN 1/11-06)

Detta visar att hon är i händerna på samma sammansvärjning som "avreglerade" elmarknaden - alternativt att hon inte begriper särkilt mycket av orsakerna till de höga elpriserna. Låt oss titta på de tre argumenten.

1) Effektivare energianvändning minskar efterfrågan på el. Teoretiskt skulle det på en sluten marknad kunna leda till att marginella och dyra produktionsmetoder inte längre är behövliga och då skulle elpriset kunna sättas av kostnaderna för kärnkraften.

2) Ökad produktion får i princip samma effekter som under p 1.

3) Ökad överföringskapaciet till utlandet får till effekt att även om det inte är brist på el i Sverige (i meningen att dyra oljekraftverk måste köras) kommer "bristen" utomlands att medföra att lika dyra kraftverk som på kontinenten lönar sig att köra i Sverige.

Alla tre argumenten tillsammans är bara struntprat. Det är reservationen efteråt som är avgörande. Vi kan inte hålla lägre elpriser än i våra konkurrentländer. Det betyder adjö till massaindustrin, aluminiumsmältverk och annan elintensiv industri. Maud Olofsson säger egentligen att arbetslösheten skall öka om inte nya indusrijobb kan skapas. (Behövs inte dessa redan nu för att minska det av socialdemokraterna ärvda utanförskapet?) Det är den "alleuropeiska elmarknaden" som skall gå före jobbpolitiken som regeringen vann valet på. Man kan fråga sig varför?

Är det exportintäkterna från elen som är så viktiga? Behövs verkligen nya exportintäkter när vi har ett överskott på 7-8 procent av BNP? Och när basindustriernas export bortfaller är det inget viktigt?

Eller är det följsamheten mot EU:s energidirektiv som Maud Olofsson anser är avgörande? Centerpartisten och jobbskaparen lägger sig platt för EU till priset av ökad arbetslöshet och ännu högre elpriser - professor Björn Karlsson har förutspått en fördubbling om ett antal år.

Att det är svårt för marknadsanhängare utan ekonomiska kunskaper att förhålla sig till avregleringen av elmarknaden visar både reaktionerna efter Texas' avreglering (nedan) och dagens ledare i SvD författad av Maria Eriksson. Hon menar att det inte är avregleringens fel att priserna stigit - produktionen är fortfarande reglerad i meningen stopp för utbyggnad. Dessutom borde svenska folket bli aktieägare i Vattenfall och ta hand om vinsterna.

Låt oss göra en analogi med dricksvattenproduktionen i Sverige. Den kontrolleras av ett antal lokala monopol som är kommunalt reglerade. Om vi nu tycker att det kostar för mycket att pumpa upp och rena vattnet i kommunal regi, vad bör vi då göra? Vi släpper priserna fria och låter vilket reningsföretag som helst koppla in sig på vattenledningsnätet så att konkurrensen sänker produktionskostnaderna.

Eftersom det fd kommunala vattenföretaget nu kan höja priserna kommer priset att stiga, inte sjunka. Det kommer dock att leda till att konkurrerande reningsföretag etablerar sig. De kan inleda ett priskrig så att konkurrenterna går i konkurs och blir uppköpta. Eller de kan ta en del av marknaden och sedan följa marknadsledarens prispolitik. Om denna av en "händelse" får haveri i en del av sina pumpar och därför "måste" höja priserna på vattnet följer konkurrenterna med uppåt i sina priser. Vi får en informell kartell (eller kanske en offentlig kartell som Opec?).

I båda fallen får vi ett monopol på vattenproduktionen med mycket högre priser än tidigare. Vinsterna blir stora och något starkt incitament att sänka produktionskostnaderna finns inte. Om sedan miljövännerna ingriper och säger att företagen måste hushålla med uttaget av vatten från sjöarna blir det ännu bättre. Enda möjligheten att öka vattenproduktionen är att ta upp vatten från havet och avsalta det. Denna dyra marginalproduktion blir då bestämmande för priset.

Medborgarna har inte vunnit ett dugg på "avregleringen". Samhällsekonomiskt finns en överetablering. Produktionskostnderna per volymenhet är högre än tidigare. Och om avsaltning behövs blir dess höga kostnader styrande för priset på all produktion. Utan avreglering hade visserligen produktionskostnaderna varit "onödigt" höga. Men miljövännernas krav att en del av vattnet skulle avsaltas hade inte medfört någon större prishöjning. Den högre produktionskostnaden skulle ha fått slås ut på hela kostnaden för den begränsade ursprungliga produktionen.

Hur kan vi då få ner produktionskostnaderna? Ett sätt är att jämföra mellan olika produktionsanläggningar både inom och utom landet. Ett annat är att skapa bonussystem för anställda och företagsledning som på ett relevnat sätt är kopplat till kostnaderna. Det finns kanske flera sätt.

Både el och vatten produceras normalt genom s k tekniska monopol. Detta är dock något oegentligt eftersom det bara är ledningsnätet som har denna egenskap. Kanske detta har medfört att avreglerarna trott att det enkelt skulle gå att separera produktion och distribution av el på samma sätt som telemarknaden. Men inte heller på telemarknaden är konkurrensen idealisk.

Det finns alltså stora praktiska svårigheter att få en fungerande konkurrens på en marknad som inte är fri - i bästa fall kan den bli en oligopolmarknad. Var fanns konkurrensverket när elmarknaden koncentrerades till tre dominerande producenter? Och varför öppnade man elledningar till utlandet och utan vidare släppte in de höga priserna där? Vi kanske skall sälja vatten till det torra EU? Att ifrågasätta avreglerarnas förståndsgåvor är kanske att ta i för mycket. Men en viss naivitet har de demonstrerat - såväl i Texas som i Sverige. Redan Adam Smith visste att fåtalskonkurrens lätt leder till konspirationer för att höja priserna.

Andra bloggar om: politik, elpriser, avreglering, monopol, oligopol, maud olofsson på intressant.se