Wanja Lundby-Wedin vill inte höja skatten

LO:s ordförande har en skenbar styrka i att hon aldrig blir svarslös. Snabba ordräckor kommer omedelbart, men de innehåller ofta inget konkret. Fick vi veta om LO kommer att begagna sin makt för att försvåra för den nya regeringen? Att det blir svårt att höja skatterna för att återställa a-kassan är dock ett konkret besked.

I Ekots lördagsintervju idag 13/1 var LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin gäst och utfrågades av Tomas Ramberg. Inledningsvis hävdade Wanja att den nya regeringen står för en helt annan politik än den tidigare socialdemokratiska. Exempel var a-kassan, arbetsmarknadsutbildning och rekryteringsstöd. "Ett ordentligt systemskifte" sade Wamja och avsåg att det skulle bli en försämring. Om denna skulle innebära att det också skulle bli högre arbetslöshet och större utanförskap framgick inte.

Den hårda omställningen ville hon se som förklaring till de välvilliga uttalandena från regeringen om den svenska modellen, kollektivavtalen etc. Tanken var att man inte på en gång kan försämra på alla fronter. Men vad Wanja egentligen menar är svårt att få grepp om. Hon har en förmåga att utbrista i ohejdade ordkaskader, ofta avledda av inskjutna tankegångar, som inte säkert har någon röd tråd.

Skall skatten höjas för att återställa a-kassan? Det är nog svårt att gå till val på höjda skatter, svarade Wanja. Det viktiga är att se hur tryggheten ser ut, strukturen, systemet... Nästintill obegripligt vad hon menade. Wanja kan alltid hosta fram abstrakta ordräckor som just för ögonblicket låter som ett svar men som inte har någon konkret innebörd. Är det vad som förväntas av kvinnliga ledare idag? Men att skattehöjningar inte är något barrikadbudskap stod dock klart.

Wanja gav visst stöd åt Mona Sahlin och menade att det inte var så att man kunde kritisera henne för att ha otillräckliga kontakter med facket - hon hade själv inte pratat med samtliga ministrar i den gamla regeringen. Strejkstoppet, sänkt a-kassa, pigavdrag, okej att bli rik, ställa krav på individen, föråldrad arbetsrätt är kritik mot Sahlin. Men det var inte Sahlin i sin helhet menade Wanja. Hon har fått stå upp för fattade beslut som inte alltid gått i fackets riktning.

Partistyrelsen borde utse en vice partiledare, enligt Lundby-Wedin. Den första kvinnan får alltså mindre makt? frågade Ramberg. Svaret blev en ny undvikande ordräcka. Det kan ses som typiskt för Wanjas framträdanden. Hon blir aldrig svaret skyldig genom att tveka under tystnad. Frågeställaren som måste tänka på nästa fråga har dessutom ännu svårare att bland alla orden identifiera huruvida hon gett ett nöjaktigt svar. Men det är inget kul att lyssna på denna svada. Sakfrågorna drunknar helt enkelt.

Tyvärr ställde Ramberg inte några frågor om vad LO:s makt skulle kunna användas till för att försvåra för den borgerliga regeringen. Är det ett värde i sig att försvåra oavsett politikens innehåll? Kan politiska strejker eller andra manifestationer nu stå på programmet för LO? Och slutligen, är det ett självändamål att ställa i någon mening "för höga" lönekrav så att sysselsättningsutvecklingen blir sämre och därmed ett bevis på att alliansen misslyckas med sin jobbpolitik? Det är elaka frågor som bara har ett officiellt svar. Men borgerliga företrädare brukar regelmässigt misstänkliggöras genom sådana fräna frågor. Varför inte Wanja? Hennes avtalssekreterare har ju nästan antytt att det är så LO tänker i en debatt med SN:s Stefan Fölster.

Andra bloggar om: avtalsrörelsen, jobb, löneökning, lönebildning, ekonomi, LO, Svenskt Näringsliv, politik, Wanja Lundby-Wedin på intressant.se