Stoppa gynnandet av etanolbilar!

Etanol som ersättning för bensin ökar koldioxidutsläppen i flera studier. Och skulle svensk veteodling för etanol ersättas med salix skulle utsläppen minska sju gånger mera. Om man beaktar att hälften av etanolen i Europa kommer från olja är det ännu mer angeläget att stoppa skattesubventionerna av etanolen.

Nu börjar etanolens nackdelar ur klimatsynpunkt tränga ut i massmedia. Idag 10/1 skriver tre experter en debattartikel i Dagens Industri med rubriken "Etanolen minskar inte utsläppen av koldioxid". Det är professor Bengt Kriström, fil dr Per Kågeson (en gång miljödebattör i vänsterpartiet) och professor Marian Radetzki.

Författarna kritiserar dels den samhällsekonomiskt sett dyra satsningen på inhemsk etanol i Sverige och dels den allmänna etanolproduktionens oförmåga att åstadkomma någon väsentlig minskning av utsläppen av koldioxid. "Lobbyisterna har etablerat en myt" skriver de.

1. Skattebefrielsen av etanolbränsle till bilar (utöver koldioxidskatten) utgör en allvarlig snedvridning jämfört med flis (dubbelt så stort gynnande som hela marknadspriset på flis per energienhet). Dessutom tillkommer reducerat bilförmånsvärde, lägre fordonsskatt och ingen trängselskatt i Stockholm. Ovanpå allt detta har regeringen ställt i utsikt en skattesubvention av priset på etanolbilar med 10 000 kronor.

Författarna är på denna punkt tydligen inne på att det svenska gynnandet av etanolbilar leder till att skogsavfall som skulle kunna bli flis i värmepannor istället används till etanolframställning som är mycket dyrare. För att säkra detta finns en etanoltull. Men författarna slår fast: "Svensk etanol saknar helt förutsättning att stå på egna kommersiella ben;" (Författarna tar dock inte upp att skogsråvaran också bränns upp genom denna snedvridning.)

2. Argumentet att övergång till etanol skulle minska koldixidutsläppen borde också analyseras närmare, fordrar författarna. Det finns utländska studier som visar att etanolframställningen i praktiken alstrar i vissa fall mera koldioxid än användningen inbesparar. Jag hörde talas om en sådan studie från OECD redan i slutet av 1990-talet. Nu refererar författarna till en översikt från MIT som innefattar fem livscykelanalyser för etanol från majs i mellanvästern i USA.

Fyra av studierna som MIT anför visar att fossilbehoven för etanolframställningen motsvarar 110 procent av den energi etanolen representerar. Den femte stannar på 95 procent. Att framställa etanol från majs med dieseltraktorer och att destillera etc med kolkraft alstrar alltså mer koldioxid än om man avstått från etanolen och kört bilarna på bensin.

Etanolbilar är i praktiken absoluta miljöbovar om de använder majsproducerad etanol. Men de är också relativa miljöbovar enligt min mening. Etanolsatsningarna undandrar resurser från alternativ användning som skulle ha kunnat minska utsläppen mycket mera. Denna slutsats underbyggs av författarna som refererar till beräkningar från Chalmers rörande svensk etanol från vete. Om man istället för vete odlar salix, som blir flis i kraftvärmeverk istället för kol och olja, blir utsläppsminskningen sju till tio gånger större!

Författarna vill att Riksrevisionen skall granska miljardrullningen. Det är det minsta man kan begära. Regeringen borde genast avisera att man kommer att stoppa gynnandet av etanolbilar vid årsskiftet för att förhindra ytterligare felsatsningar. Samtidigt kan regeringen ge ett anslag till begränsad forskning om alternativa bränslen där etanolframställningen får tävla med andra alternativ.

Att etanol från Europa till hälften kommer från fossila källor tycks författarna inte känna till. Det framstår för mig som ett fusk som drivs fram av skattesubventionerna. De politiska etanolsatsningarna måste också ta hänsyn till detta. Det gör att det framstår som ännu mer motiverat att stoppa gynnandet av etanolbilarna.

Andra bloggar om: miljö, etanol, klimatpolitik, växthuseffekten, etanolbilar, koldioxid, skatter, politik, ekonomi, samhälle på intressant.se