Björklund okunnig om a-kassans finansiering

Den nye folkpartiledaren Jan Björklund är helt okunnig om hur arbetslöshetsförsäkringen finansieras. Han tror att de som står utanför a-kassan är "free riders" - gratisåkare som inte betalar fastän de kan få socialbidrag när de blir arbetslösa. Tyvärr ville inte Tomas Ramberg rätta honom i Ekots lördagsintervju 19/1.

En god del av intervjun handlade om regeringens planer på att införa obligatorisk a-kassa. Men vi fick inte veta varför regeringen vill göra denna reform. De svar Jan Björklund kom med var generande okunniga. Han hade tydligen snappat upp Sven Otto Littorins nödargument (när analogin med trafikförsäkringen inte höll) att de som står utanför inte bidrar till den obligatoriska arbetslöshetsersättningen på 320 kronor om dagen och därför borde tvingas med i den frivilliga a-kassan för att inte snylta på medlemmarna. (Jag skrev om detta den 9/1 och tidigare om att halva a-kassan redan är obligatorisk.)

Men Littorins tanke hade Björklund förvanskat till att man litet vagt får stöd från samhället trots att man inte har betalat till a-kassan. Det måste ha varit socialt bistånd (socialbidrag) som föresvävade honom. Men tänkte han inte på att många får socialbidrag utan att ha arbetat? Skall vi kalla alla som får socialbidrag för free riders? Björklund var tydligen okunnig om att arbetslöshetsersättningen redan består av en obligatorisk del i form av grundersättningen på 320 kr.

Hade han varit kunnig om detta hade han kanske kommit på att hans analogi med sjukförsäkringen inte hade gått att använda mot dem som står utanför. Nu försökte han göra gällande att likaväl som alla måste vara med i sjukkassan borde alla vara med i a-kassan. För att få sjukpenning när man blir sjuk är alla med och betalar "någon avgift" (Björklund preciserade inte hur man betalade). Men för att få - ja, vad? - när man blir arbetslös har man rätt att stå utanför och ändå få något.

Analogin är erbarmligt dålig om man besinnar att motsvarande tillämpning för sjukkassan skulle bli att man gick ur och ändå fick sjukpenning utan att betala den obligatoriska "avgiften". Eftersom det inte finns någon avgift numera skulle det inte bli någon skillnad om man nu kan definiera hur man "går ur" sjukkassan.

Det är bara om man kan få befrielse från arbetsgivaravgiften som man kan gå ur sjukkassan. Och likadant är det med a-kassan. Man kan bara befrias från att betala till den obligatoriska delen (med ersättning på 320 kr) om man kunde få slippa att betala arbetsmarknadsavgiften på 4,45 procent av lönesumman. Denna finansiering är dock redan obligatorisk och regeringen har alltså fått sitt obligatorium.

Att arbetslöshetsersättningen finansieras med en arbetsgivaravgift borde en erfaren topp-politiker känna till. Det har dessutom (förutom av mig) påpekats av f generaldirektören för inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) Bo Jangenäs i en artikel i SvD i början av januari. Han ville då upplysa den nästan lika okunnige Littorin efter dennes yrande om att de utanförstående får gratis arbetslöshetsersättning på skattebetalarnas bekostnad.

Det verkliga förhållandet är ju det motsatta. Alla som inte är med i a-kassan subventionerar dem som är med så att de kan få högre ersättning (mot en liten tilläggsavgift) än vad de annars skulle kunna få om arbetsgivaravgiften var kopplad till medlemskapet. Medlemmarna i a-kassorna snyltar alltså på icke-medlemmarna.

Varför frågade inte Tomas Ramberg om detta? Kan det tänkas att han var lika okunnig som Björklund? Vad har han då för funktion som intervjuare i mera komplicerade frågor? Då kan han ta vid efter K-G Bergström som numera bara tycks ställa ytliga frågor som inte tillför den politiska debatten något nytt.

Andra bloggar om: a-kassan, arbetslöshetsersättning, Jan Björklund, Littorin, osynlig skatt, arbetsmarknad, politik, ekonomi på intressant.se