Rättvisan knäcker de borgerliga?

De borgerliga teknokratiska statsråden vet ingenting om rättvisefrågor. Det leder till att opiniopnssiffrorna dalar. Nu senast körde Cristina Husmark Pehrsson (m?) i diket när hon menade att rättvisan kräver att kollektivavtalade sjukförsäkringar konfiskeras om de ger mer än 75 procent. Borde hon avgå som Anna Hedborg?

I en signerad artikel i DN den 26 januari pekar Anders Isaksson på en viktig orsak till den borgerliga regeringens fall i opinionsmätningarna.Det är kort och gott att den inte säger något om rättvisan. Med detta avser Isaksson den sociala rättvisan eller fördelningsrättvisan. Alliansens företrädare pratar och pratar om vallöften och siffror men säger ingenting om rättvisa. Och rättvisa är vad väljarna tidigare alltid fått höra socialdemokraterna prata om. En stor del av väljarkåren tar tydligen intryck av sådant tal. När det uteblir dalar regeringens sympatier.

Efter vad jag förstår är detta ett avgörande problem för regeringen. Det finns inga företrädare kvar som har ett hum om rättvisefrågor längre. Den siste av dem var nog Alf Svensson (kd). Därför räcker det för Mona Sahlin att antyda att regeringens politik är litet vagt orättvis och att socialdemokraternas mål är att "återställa rättvisan".

De borgerliga företrädarna borde ha skaffat sig kunskaper i rättvisefilosofiska frågor. På detta område har den politiska filosofin gått framåt med sjumilakliv de senaste årtiondena. Den som följt denna utveckling skulle säkerligen ha kunnat formulera en borgerlig rättviseideologi som hade kunnat ge självförtroende åt en regering som vill förändra på så många områden. Till nöds skulle man kunnat hålla sig till klassisk borgerlig ideologi istället. Nu ger regeringen tvärtom intrycket av att helt ha kastat allt vad ideologiskt tänkande i papperskorgen.

Den senaste dikeskörningen på just rättvisevägen svarar socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson för. Hon har ju lanserat det för en borgerlig företrädare tvivelaktiga förslaget att inskränka avtalsfriheten på sjukförsäkringsområdet så att en långtidssjukskriven aldrig kan få mer än 75 procents ersättning trots kollektivavtalade eller privata tilläggsförsäkringar. Den statliga försäkringsersättningen skall i sådana fall reduceras så att resultatet ändå blir 75 procent. En annan socialförsäkringsminister, Anna Hedborg (s) antydde något liknande på pensionsförsäkringsområdet för ett antal år sedan och hade sedan fullt sjå med att dementera att hos skulle ha önskat att konfiskera en del av de privata pensionsförsäkringsbetalningarna. Kort därerfter deporterade Göran Persson henne till Försäkringskassan.

Men Cristina Husmark Pehrsson är ett snäpp värre. Hon anför explicit rättviseskäl för sin vilja att inskränka friheten. När det finns ett statligt försäkringssystem ska den enskilde inte kunna köpa privata försäkringar "för att komma bättre till ekonomiskt än vad andra kan göra". Detta upprör SvD:s politiske chefredaktör P J Anders Linder i en ledare igår så till den grad att han brännmärker henne för "jämlikhetsfundamentalism". Hon tycks inte förstå att hennes argument också träffar den som personligen sparar till sämre tider som sjukdom och ålderdom. "När blev det orättvist att spara?" frågar han.

Det är kanske dags för Fredrik Reinfeldt att göra detsamma som Göran Persson när socialministern begår socialistexstrema förlöpningar. Dessutom borde han sätta hela regeringen på skolbänken för att lära sig borgerlig ideologi. Okunnighet om rättvisefrågor kommer annars att knäcka de borgerliga. För det är väl inte nya socialdemokratiska tekniker vi nu ser på taburetterna?

Andra bloggar om: rättvisa, ideologi, regeringen, alliansen, Cristina Husmark Pehrsson, moderaterna, politik på intressant.se