Så här motiveras jämlikheten enligt Nagel

Filosofen Thomas Nagel har skrivit en bok som bygger på en motivering av den ekonomiska jämlikheten med hjälp av en analogi om diskriminering när ojämlik ekonomisk behandling förekommer. En konkretisering säger alltså att en judisk svetsare inte skall få lägre lön än en kristen. Därför skall inte heller soparen få lägre lön än svetsaren.

Ekonomisk jämlikhet i betydelsen total inkomstutjämning är ett moralfilosofiskt krav av deontologisk karaktär (dvs något som "bör" införas oavsett konsekvenser - jämför med kravet att man inte bör ljuga). Man skall inte förväxla detta med teleologiska härledningar av kravet på inkomstutjämning. Dessa är konsekventialistiska och utjämning är därför inte något bra i sig.

Det kategoriska utjämningskravet bygger däremot oftast på ett antagande av intuitiv karaktär i stil med att ett idealiskt rättvist samhällssystem bör ge var och en samma chanser i livet och att varje avsteg från detta ideal aktivt måste rättfärdigas. Men formulerat på detta sätt är jämlikhet och utjämning bara en trosfråga. Behovet av en teori för rättfärdigandet av jämlikhetsteoremet på ett mer grundläggande plan känns starkt.

Det är detta rättfärdigande jag har kallat för "teori X" i brist på explicit formulering av denna teori. Ett försök att antyda vad "teori X" går ut på har gjorts av Peter Singer (som egentligen är konsekventialist) i hans bok Praktisk etik i den reviderade versionen från 1992, som jag behandlade i några bloggartiklar med början 14 augusti 2007. Min slutsats av analysen av Singers försök var att det hade åtskilliga brister - framförallt att det inte slog fast varför vi inte skulle kunna få behandla folk olika om de har olika produktiv förmåga (upphovet till löneskillnader).

Det förefaller som om det inte finns någon explicit formulering av "teori X". Detta kan man utläsa av ett betydligt senare översiktsverk [3/3-08] skrivet av de båda (deontologiska) filosoferna Thomas Nagel (Wp) och Liam Murphy vid New York University med titeln The Myth of Ownership - Taxes and Justice (2002). De refererar grunderna för kravet på ekonomisk jämlikhet med en implicit hänvisning till Singers argumentation. Emellertid lägger de tonvikten vid argumenten om det orättvisa i särbehandling med avseende på kön, ras och religion på ett sådant sätt att en rekonstruktion av "teori X" borde vara möjlig.

Min egen rekonstruktion ser ut som följer: Staten bör se till att alla får samma välfärd eftersom ett avsteg från detta är orättvist på samma sätt som det är orättvist att särbehandla folk på grund av ras, religion och kön. Att betala någon mindre därför att han eller hon har lägre produktivitet än andra är helt enkelt en ytterligare sorts diskriminering. Vi skulle exempelvis inte acceptera att det fanns kollektivavtal som föreskrev en lägre timlön för judiska svetsare än för andra. Det skulle vara orättvist. Och lika orättvist är det enligt "teori X" att soparen har lägre lön än svetsaren.

Eftersom denna teori synes ha föga bärighet formuleras den inte explicit av sina anhängare. Peter Singer som, efter vad jag har kunnat se, har gått längst i sin argumentation har ändå utfört den på ett så osammanhängande och dunkelt sätt att de flesta läsare inte har kunnat förstå hur han menar. Men Nagel och Murphy tror sig ha förstått vilket har varit till hjälp för min rekonsruktion ovan. Och då visar sig teorins centrala analogi vara ohållbar.

Detta kan vi illustrera med ytterligare ett exempel. En skivbolagsdirektör har rimligtvis all moralisk rätt att hänvisa en sångartist med osäker musikalitet och föga originalitet till cover-låtar som ger blygsamt ekonomiskt utbyte. Och detta trots att artisten kan anföra att hans eller hennes otillförlitliga musikalitet beror på medfödda egenskaper som man inte kan göras moraliskt ansvarig för. Att artisten fräser: "Jag blir diskriminerad för mina geners skull - det är inte rättvist" torde knappast hjälpa.

"Teori X" förefaller därför vara felaktig. Det verkar inte finnas någon hållbar moralisk grund för att hävda att samhället skall konstrueras så att inkomsterna utjämnas. Kraven på ekonomisk jämlikhet saknar teoretisk grund. De förefaller istället vara grundade på löst tyckande - och kanske ofta på rent egoistiskt tyckande.

Tyckandets bakgrund

Moraliskt kan man urskilja två former av detta tyckande. Först har vi dem som är missnöjda med sitt personliga ekonomiska utbyte och därför är mottagliga för även undermåligt underbyggda moraliska läror som skulle ge dem själva förbättringar genom statliga tvångsåtgärder. De accepterar villigt att upphöja sin egoism till förment högtsträvande och nobla principer.

De som inte själva tjänar på utjämningen har en mera komplicerad moralisk struktur. En del menar inte uppriktigt att de själva skall få det sämre utan använder utjämningskravet som tillhygge mot andra som inte ens verbalt vill acceptera läran. Andra kan få framträdande positioner som ledare för dem som skulle tjäna på omfördelningen.

Ytterligare en förklaring kan vara att man sedan barnsben implementerats med egalitära värderingar och att man därför känner en psykologisk tillfredsställelse om man kan genomdriva sina värderingar och dessas tillämpning på andra. Vi har i detta fall en form av sk externa preferenser, som Ronald Dworkin kallar dem. Mera ofilosofiskt uttryckt kan det vara fråga om att låta sin avundsjuka och bitterhet gå ut över den grupp man länge avundat. Rått uttryckt är det kanske fråga om "klasshat" eller någon slags hämnd mot ett kollektiv som man lärt sig hysa agg emot. Utilitaristen Dworkin fördömer dessa preferenser och vill inte räkna in dem i sina lyckokalkyler. Han anför ett exempel med rasism som evidens för sin uppfattning.

Slutligen har vi dem som förväxlar kravet på utjämning (med hjälp av statens åtgärder) med det individuella önskemålet att folk borde vara solidariska med dem som råkat ut för en oförmåga att tjäna tillräckligt med pengar. Denna solidaritetstanke verkar ogenomtänkt eftersom de nog inte menar att man själv skulle riskera att höra till de lågproduktiva och därför behöver ett slags försäkringssystem. Snarare menar de att folk borde vara oegennyttiga och självuppoffrande därför att altruismen är en vacker tanke. Men i så fall bortfaller möjligheten att via statens tvång genomföra en utjämning. Tvångsaltruism är ju inte längre en vacker tanke.

Forts: Egalitär liberalism vid en återvändsgata? 15/11-07

Andra bloggar om: jämlikhet, utjämning, omfördelning, rättvisa, altruism, moral, filosofi, politik på intressant.se